För att uttrycka det diplomatiskt: Kevin Harts kvaliteter som komiker har hittills undgått mig. Och mindre diplomatiskt: Jag har aldrig hört karln säga någonting roligt överhuvudtaget, och då har jag ändå suttit igenom en av hans ståuppshower på Comedy Central i det explicita syftet att bli motbevisad. I ”Central Intelligence” är det mycket riktigt Dwayne ”The Rock” Johnson som levererar fnissen – de är två eller tre stycken till antalet.
”Central Intelligence” är mer en idé till en komedi än en komedi i sin helhet, och det är inte ett särskilt originellt eller mästerligt uppslag till att börja med. Hart spelar en revisor som var skolans stjärna på High School-tiden men vars liv nu är småtrist. Dwayne Johnsons rollfigur var å sin sida pluggets överviktiga mobboffer när det begav sig, tjugo år senare är han en multikompetent CIA-agent med fysik som en Belgian Blue. Tillsammans dras de in i en oinspirerad dussinplot med kostymklädda agenter, hemliga kodnamn och mystiska bankkonton som bärande beståndsdelar. Hart är motvillig och harig, Johnson är dödsföraktande och knasig på ett uppsluppet sätt, och den premissen varierar man minimalt i nästan två timmar.
Ödet är grymt som låter en fungerande film i actionkomedi/buddy-genren fira triumfer på bio samtidigt som ”Central Intelligence” går upp – jämfört med ”The Nice Guys” blir bristen på roliga replikskiften här smärtsamt uppenbar. Ingen skugga ska dock falla på Johnson, som verkar behärska komedi lika bra som action. Innan eftertexterna rullar man ett obligatoriskt bloopers reel – misslyckade tagningar där någon av skådisarna inte klarar av att hålla masken eller gör något oväntat – och då skrattar jag för första gången på riktigt. Det är naturligtvis inte det bästa betyget man kan ge åt en film som försöker vara rolig i så gott som varje enskild scen.
Greppet att låta Hart vara the straight man, typ, har den fördelen att han skriker mindre, relativt sett, än i en del andra filmer, samtidigt som The Rock får obegränsat utrymme för sin kufaktige men samtidigt älskvärde knasboll till CIA-agent. För Kevin Hart-fans är det möjligtvis dåliga nyheter att komikern är så pass nedtonad.
För jag utgår ifrån att Kevin Hart ändå har fans. Det är bara det att ingenting i ”Central Intelligence” får mig att vilja aspirera på titeln.