James Vanderbilt är mer känd som manusförfattare än som regissör, men med ”Nürnberg” tar han på sig båda hattarna i ett försök att filmatisera rättegångarna efter andra världskriget. Som författare är det en tydlig kursändring efter bland annat två Adam Sandler-komedier, två ”Scream”-filmer, ”Independence Day: Resurgence” och ”The Amazing Spider-Man”.
Det är knappast den bakgrund man förväntar sig av någon som tar sig an ett så känsligt och komplext ämne som Förintelsen. Men sen minns man den tiden Vanderbilt också skrev manus till David Finchers klassiska seriemördarfilm ”Zodiac”, och bilden nyanseras något.
”Nürnberg” är definitivt ett verk av en författare. Regin är ofta anonym och fungerar mest som ett verktyg för att leverera dialogen. Skådespelarna förväntas göra det mesta av arbetet för att scenerna ska beröra. Manuset är väldigt noggrant strukturerat, varje karaktär introduceras med ett tydligt särdrag och varje scen har en tydlig konflikt och lösning. Replikerna växlar mellan att förklara filmens tematik och att instruera publiken om vad det är som händer i ögonblicket. Inget är subtilt, allt är överkokt.
Resultatet är en stabil upplevelse, men sällan något mer än så. Filmen framstår inte som en regissörs personliga vision av ämnet, med de unika perspektiv, intressen och detaljer som en konstnär kan bidra med, utan snarare som en översiktlig framställning. Alla inblandade historiska figurer namnges och får sin Wikipedia-sida uppläst. Liksom filmens många humoristiska inslag känns mycket av upplevelsen kalkylerad snarare än naturlig.
I huvudrollen finner vi Rami Malek som Douglas Kelley, en Amerikansk psykiater som måste avgöra om de kvarvarande nazistiska fångarna är lämpliga att ställas inför rätta. När han möter den tidigare riksdagstalaren Hermann Göring (Russell Crowe) inser Kelley att det här är en chans att undersöka ondskans natur. Göring själv är redo med ett försvar som kan få Kelley att tvivla på sina egna övertygelser.
Kelley och Göring börjar förstå, till och med uppskatta, varandra. Det är en tydlig uppförsbacke för ”Nürnberg” att övertyga publiken om deras växande vänskap, och det är aldrig riktigt något filmen lyckas med. Men samtidigt är det just dessa scener när filmen är som bäst. Här möts två Oscarsvinnande skådespelare som gör det de gör bäst. Särskilt Crowe övertygar med sin tolkning av Görings svårtydda avsikter och tyska brytning.
Utanför den centrala duo är det Michael Shannon, i rollen som den amerikanska åklagaren Robert H. Jackson, som verkligen får ämnets tyngd att kännas. Något filmen i övrigt inte alltid klarar av.
”Nürnberg” försöker analysera hur något som Förintelsen kan ske, och vad som får människor att agera som de gör, men saknar komplexiteten i karaktärerna för att det ska träffa på djupet. Istället känns det väldigt Hollywood: Kvicka repliker och klyschiga scener avsedda att hålla publikens uppmärksamhet under den 2 och en halv timme långa speltiden. Återigen, ett mycket kalkylerat beslut.
I slutändan är det en kompetent och stundtals underhållande film om ett väldigt djupt och allvarligt ämne. Det finns inte mycket som är direkt fel, men allt som tekniskt sett sitter rätt gör det som om det vore en matematisk formel. Det kan räcka för ett godkänt betyg och en film värd att se, men inte mycket mer än så.
Snabbfakta om ”Nürnberg”
- Regi: James Vanderbilt
- Skådespelare: Russell Crowe, Rami Malek, Michael Shannon, Leo Woodall, Richard E. Grant, John Slattery
- Speltid: 148 minuter
- Premiär: 5 december 2025
- Visas på: Bio
- MovieZines betyg: 3/5
