Kameran glider snabbt framåt över smutsig asfalt och gatsten. Det ödesmättade introt till låten ”Mein herz brennt” av Rammstein sätter perfekt tonen för ”Lilja 4-Ever”. Vi ser en tonårsflicka vingla fram blåslagen på gatan och hård rytm pumpar igång och blandas med skärande stråkar på soundtracket. Stressad klippning skapar panik. Känslan att allt kommer gå åt helvete är total. Vi bevittnar en överväldigande inledningsscen.
Regissören Lukas Moodyssons två tidigare verk ”Fucking Åmål” och ”Tillsammans” gjorde honom folkkär tack vare att de levde på ett hopp om att människor om de verkligen vill kan förenas av vänskap och kärlek. Det fanns plågsamma stunder som gjorde genuint ont, men dessa inslag var inget som kunde förbereda publiken på den käftsmäll som komma skulle med denna hans tredje film.
Vänskap som ett ljus i mörkret
Lilja (Oksana Akinsjina) är sexton år och bor i det som en gång var Sovjetunionen. Fattigdomen är enorm, men ett hopp om ett bättre liv har tänts när hon tillsammans med sin mamma ska flytta till USA. Den drömmen krossas och Lilja blir ensam kvar i slummen i händerna på vuxna som inte förstår henne utan ser hennes frustrerade beteende som enbart ett problem.
Liljas enda ljus i mörkret blir vänskapen med pojken Volodja (Artiom Bogutjarskij) och de båda förenas av ett hopp om en bättre tillvaro medan de dövar ångesten genom att sniffa lim tillsammans. Det enda sättet för Lilja att skaffa pengar för att inte svälta är prostitution, men det är bara början på det sexuella utnyttjande som väntar henne.
Övergreppsscener som inte exploaterar
Det dokumentära bildspråk som blivit Moodysons signum skapas med handkamera som ständigt tar oss intimt nära skådespelarna och naturligt ljus som ger bilderna knivskarp realism. När nedgångna och sunkiga miljöer som de vi ser i den här filmen exponeras så naket så känner vi misären och tristessen kväva oss lika äkta som karaktärerna känner det.
Fotot imponerar med att lyckas göra scener med grova sexuella övergrepp som är extremt närgångna och omskakande brutala utan att på minsta sätt fysiskt exploatera den unga huvudrollsinnehaverskan. Vid ett tillfälle får vi bara höra våld bakom en stängd dörr. Manuset är uppbyggt likadant när vi tvingas visualisera fortsättningen på många scener i våra huvuden och det är ett otroligt effektivt grepp.
Ett verk som man känner vill göra skillnad
Det som gör filmen ännu mer drabbande än den redan är är att den är inspirerad av ett verkligt människoöde som drabbade den litauiska flickan Danguolė Rasalaitė mellan år 1999 och 2000, Att den är inspelad i just Malmö som är staden där allt hände ger extra intensitet till upplevelsen.
Man känner varenda sekund av filmen att Moodysons syfte är att skrika till publiken att öppna ögonen och se vad vår kalla värld gör mot våra barn och ungdomar. Ursinnet finns tydligt där som drivkraft och som tittare blir man lika uppslukad av det som filmskaparen. En från Moodyson kännbar vilja ur djupet av hjärtat att göra ett verk som gör skillnad tycker jag gör den här mer personlig än hans tidigare filmer.
Religiös symbolik som fördjupar
Varenda skådespelare i minsta lilla roll är så trovärdig att det känns som att se en dokumentär. Att beskåda spel på den här nivån från två unga talanger som Akinsjina och Bogutjarskij i såhär krävande karaktärer är förbluffande. I kombination med de visuella intrycken så förstärker de osminkade insatserna känslan av att vi ser en bit verklighet och inte en film.
Mitt i all denna realism och samhällskommentar så har manuset inslag av religiös symbolism. Det är ett djärvt tilltag som hade kunnat kosta råkraft i hur budskapet förs fram, men Moodyson lyckas genom dessa scener att fördjupa hur oskyldiga och renhjärtade barn och ungdomar är och hur fruktansvärt det är när de blir offer för vuxnas våld och övergrepp.
Tung ångest länge efteråt
”Lilja 4-Ever” är en brutal och hjärtskärande överkörning av tittaren när man ser den och den slutar inte att göra intryck när slutexterna är över. Då sjunker allt man bevittnat in ännu djupare och bröstet fylls med tunga ångestkänslor. Hjärnan fortsätter vare sig man vill eller ej att nöta in bilder som gör fruktansvärt ont. Då vet man att man har utsatt sig själv för en riktigt jävla stark film.
Jag ger min högsta respekt till den kompromisslöse konstnären Moodysson.
Snabbfakta: Lilja 4-Ever
Regi: Lukas Moodysson
Skådespelare: Oksana Akinshina, Artyom Bogucharskiy, Pavel Ponomaryov
Genre: Drama
Speltid: 109 minuter
Visas på: SVT Play
MovieZines betyg: 5/5