Sydkorea, tidigt 70-tal. Filmproduktionen är hårt reglerad och en regissör vid namn Kim har precis avslutat inspelningarna av sin senaste film, men är övertygad om att han måste göra om slutet för att det ska kunna bli ett riktigt mästerverk. Problemet är att han saknar tillåtelse uppifrån, högt uppifrån, och måste göra det under radarn för att undgå hårda straff.
När eftertexterna rullar på Kim Jee-Woons ”Cobweb – I mästarens nät” får jag en känsla av att jag inte borde gilla den riktigt så mycket som jag gör. Antingen för att den saknar ett nödvändigt (eller kanske förväntat) djup, eller för att jag är lite för dåligt insatt i Sydkoreansk historia och politik för att kunna se referenserna.
Men någonstans inser jag också att det inte gör speciellt mycket, eftersom “Cobweb” också är en förbaskat underhållande film. Den är jätterolig.
För det är en mörk komedi, här finns en dos dramatik, den har beskrivits som noirdoftande och det kan jag förstå. Blandningen mellan genrer fungerar perfekt och det klingar aldrig falskt, känns aldrig påtvingat, utan kommer naturligt från karaktärerna och de farsartade situationer som uppstår på grund av deras beteenden.
Det är beteenden som spinner vidare i takt med att karaktärernas stress ökar, och allt mer absurda situationer uppstår. Återigen på ett naturligt sätt.
Kim Jee-woon har tidigare gjort bland annat knivskarpa thrillern “I Saw the Devil” och “A Tale of Two Sisters”, som är en av de vackraste och mest otäcka skräckfilmer jag vet.
Just skönheten i foto och scenografi är något som även återkommer i “Cobweb”. För det är också en alldeles förbaskat snygg film. Från första scenen sitter jag med hakan vid knävecken och njuter av det vackra svartvita fotot, som genom filmen växlar med ett minst lika snyggt färgfoto. Om det är färg följer vi filminspelningen, om det är svartvitt ser vi filmen i filmen.
Bilden ackompanjeras också av ett utmärkt ljud och riktigt bra musik. En njutning för i stort sett alla sinnen, med andra ord.
Regissören Kim, det vill säga regissören i filmen, spelas av Song Kang-ho. Han är kanske mest känd som den fattiga pappan från “Parasit”, och han är minst lika bra här. Och han har stöttning av en gedigen lista av duktiga skådespelare. Om “Cobweb” har några problem, så hör skådespeleriet aldrig dit.
Så vad gör det om den inte håller hela vägen. Om den saknar det där djupet, eller inte säger något oerhört viktigt om vår samtid. Det är en av de mer oförskämt och rättframt underhållande filmer jag sett på länge, och ibland räcker det mer än väl.