Polly och Tim Thompson är trötta på sitt uppkopplade liv, barnen stirrar bara på sina skärmar och kylskåpet styr deras matvanor. När Polly (Claire Foy) får nys om att kylskåpet hon själv uppfunnit till och med filmar familjen i deras egna hem får hon nog. Polly säger omedelbart upp sig och förlorar på köpet både hus och hem.
Men stanna-hemma-pappan Tim (Andrew Garfield) har en idé. Med ens packar familjen sitt pick och pack och tar tåget ut på landsbygden och flyttar in i en gammal lada. Här ska de komma i kontakt med naturen, odla tomater och starta om på nytt. Det är inte bara naturen de ska komma närmre utan också varann. Här är de befriade från det övervakande kylskåpet, stressen och skärmarna.
Ben Gregor står för regin när Enid Blytons klassiska barnböcker för första gången blir till långfilm. Böckerna om det förtrollade trädet Faraway är klassiker i England men har aldrig blivit några kioskvältare i Sverige och inte heller översatts till svenska i någon stor grad.
Det finns otaliga böcker och filmen är baserad på de som handlar om syskonen Fran, Beth och Joe som bor intill en förtrollad skog. I den här skogen finns det jättelika Faraway-trädet som kryllar av massa magiska väsen. Det är också en slags portal till andra världar.
Premissen i filmen är på många sätt densamma som i böckerna men har uppdaterats rejält. Den här gången står familjen inför en digital detox, och för att göra det måste man vara ute på landsbygden.
Vi förstår direkt att det inte är någon höjdare för skärmberoende stadsbarn här, det finns inget wifi och ingen taxi – inte ens hemtelefonen fungerar. Och bonden som äger ladan de ska bo i pratar med en obegriplig dialekt som man ju gör på landsbygden.
Tidens tand har lett till förändringar
Rebecca Ferguson är en av rollfigurerna som fått sig en uppdatering som den stränga Fröken Snap, en romanfigur som tidigare hette Fröken Slap men i och med dagens syn på barnaga har hennes namn ersatts, något som också skämtas om i filmen på ett slags metaplan.
Problemet blir att hon inte längre blir farlig, ergo är hon inte en skrämmande skurk utan bara en ganska arg lärarinna som inte tillför mycket till berättelsen. Filmen saknar en antagonist, det närmsta vi kommer är Fröken Snap och barnens mormor som tycker att det är förfärligt att familjen flyttat till landet. That’s it.
Namnbytets signifikans begriper jag därför att det förklaras tydligt men andra referenser tror jag flyger mig över huvudet. Det är en film för en fanskara som jag inte är säker på finns, i alla fall inte i Sverige.
Mycket av humorn i filmen är forcerad och tyvärr tas inte magin på allvar. Istället flamsas det mycket vilket gör att vi går miste om den magi jag stundtals får ta del av. Det finns en sekvens där det börjar pruttas hejvilt och jag känner mig med ens osäker, är det något jag gått miste om? Är det DEN filmen verkligen?
Vad är huvudberättelsen?
Det stora centrala problemet som filmen har är ändå de två parallella berättelserna som pågår. Familjelivet ute i den verkliga världen får ta väldigt stor plats utan att egentligen ha någon central tung konflikt, förutom att tomaterna som Tim odlar riskerar att ruttna. Att familjen behöver flytta skulle kunna vara ett stort problem men det nämns aldrig. Det räcker inte.
Visst är Andrew Garfield och Claire Foy filmens stora behållning på grund av deras charm men deras karaktärer blir väldigt platta i relation till hur mycket utrymme de får.
Samtidigt får själva berättelsen i trädet och de andra världarna mycket mindre yta, de olika världarna och karaktärerna där är det som gör filmen unik och spännande och de utforskas knappt.
Det finns ögonblick som känns magiska som när barnen klättrar genom stegarna i skyn och när Michael Palin dyker upp som en allvetande skäggig gubbe, för då känns berättelsen äkta och världen levd i. Men så pruttas det och magin försvinner igen.
I Harry Potter- och Narnia-filmerna finns det en äkthet där magin är befogad och där världen förtrollar mig, här dras jag snabbt ut ur magin. Likadant är det med något som ”Kalle och Chokladfabriken” som det finns likheter med här. Jag sluter mig till att det inte finns ett tillräckligt stort hot att kämpa mot. Konflikterna är helt enkelt för små.
H.C. Andersens sagor fungerar till exempel för att skräcken är så stor, likadant i Roald Dahls böcker och dess adaptioner. I ”Den fantastiska räven” står djurens liv på spel och i ”Kalle och Chokladfabriken” är den gyllne biljetten allt Kalle har i livet. Nej, tomaterna är helt enkelt ett för litet problem oavsett vad de symboliserar.
Med en mer självsäker regissör och en starkare antagonist fungerar filmen bättre men nu faller den väldigt platt.
Snabbfakta ”The Magic Faraway Tree”
- Regi: Ben Gregor
- Skådespelare: Andrew Garfield, Claire Foy, Nonso Anozie, Sonny Meo, Phoenix Laroche, Billie Gadsdon
- Genre: Äventyr/Fantasy/Familjefilm
- Speltid: 110 minuter
- Premiär: 13 november
- MovieZines betyg: 2 av 5