När ”Färjan” nu äntligen lägger till på SVT Play är det inte bara svenska skräckfans som jublar. Även författaren själv har svårt att förstå att det verkligen händer. Efter tio års väntan får Mats Strandbergs blodtörstiga berättelse nytt liv som tv-serie, samtidigt som filmatiseringen av ”Hemmet” – om kusliga händelser på ett äldreboende – närmar sig biopremiär.
MovieZine träffade Strandberg för ett samtal om lång väg till premiär, hur det känns att se sina vampyrer ta form på skärmen och varför han tror att svensk skräck äntligen har fått sin revansch.
Hur känns det nu när ”Färjan” har premiär? Jag har väntat på den här filmatiseringen i tio års tid.
– Jag har också väntat i tio år. Det känns otroligt, men fortfarande lite overkligt. Jag har fått små glimtar av att det faktiskt händer. När man är på inspelningen och ser skådespelare göra det man skrivit: ”det ser ju precis ut som i mitt huvud för tio år sen när jag skrev boken!”
– När man skriver en bok är man ensam och bestämmer allt själv, på gott och ont. Här är det ett samarbete, jag är bara en kugge i maskineriet. Det tar bort en del av ansvarskänslan, så det blir mer kul än ångest.
Hur mycket är du själv involverad när dina böcker filmas, som ”Färjan”, ”Hemmet” och ”Konferensen”?
– Jag har skrivit manus till både ”Färjan” och ”Hemmet”, vilket har varit jättekul. Det var nog bra att det tog så lång tid, för jag hade mer distans till boken och kunde se den med klarare ögon. Och att jobba med Malin (Lagerlöf), som är en riktig manusräv, gav otroligt mycket. Vi gjorde ”Färjan” till vår gemensamma värld.
– Till skillnad från ”Hemmet” som var något helt annat: en film med liten budget som därför blev väldigt intim och speciell.
Vilken lyx för oss som gillar dina böcker, att både ”Färjan” och ”Hemmet” kommer ut nästan samtidigt.
– Det är jätteroligt. Och jag är så himla glad att SVT vågar satsa på en skräckserie. Det känns ändå creddigt att hamna på SVT. När vi började prata om ”Färjan” som film fanns absolut inget intresse från Filminstitutet. På tio år har det mycket hänt med skräckgenren.
Det där är intressant. ”Låt den rätte komma in” blev en stor internationell succé för mer än femton år sen. Man trodde att fler svenska skräckromaner skulle bli film, men ingenting hände…
– Jag älskar ”Låt den rätte komma in” – men jag vet inte om så många såg den på bio? Till slut handlar det om publik. Där tror jag faktiskt Jocke Lundells filmer spelade roll, de visade att det finns en stor publik för svensk skräck. Amerikanska skräckfilmer ligger ju alltid på biotoppen. Hans filmer bröt en barriär hos publiken: att svensk film inte alltid är pinsam. Och så gick ”Konferensen” fruktansvärt bra, vilket också hjälpte.
Manuset till ”Färjan” har gått igenom många stadier. Hur såg processen ut?
– Först försökte vi göra film. Levan Akin skulle regissera och Sara Bergmark Elfgren och jag skrev manuset. Men det gick inte att finansiera. Alexander Rönnberg (producent) tog vidare projektet, knöt kontakter i England och USA, och då släppte jag det lite. Men när SVT kom in ville jag vara med igen.
– Och idag är jag glad att det blev en serie. Det ger plats åt hela persongalleriet: pensionärer, vakter, barnfamiljer… Att se hur främlingar måste samarbeta för att överleva är ju själva grejen med boken.
Vampyrer är en välbekant figur inom populärkulturen. Men du skippar klyschorna med vigvatten och påle genom hjärtat. Hur tänkte du när du skrev dina? Vad ville du behålla och vad ville du förändra i den klassiska mytologin?
– När jag skrev boken var vampyrer mest glittriga tonårsidoler i ”Twilight” och ”Vampire Diaries”. De var så uttjatade och ofarliga. Jag tänkte: om jag vore vampyr skulle jag vara förbannad över att min art reducerats till det. Så mina vampyrer är köttiga, fysiska – och bittra.
– Jag försökte hitta en egen twist, som skulle kunna passa in i vår vardagliga, skandinaviska värld 2025. Det är inget magiskt med dem. Därför valde jag en mamma och hennes son som levt i 150 år. Hon är överbeskyddande, han är fast i en barnkropp och blir aldrig tagen på allvar. Och de gav fler lager än om de hade varit hjärndöda zombies.
Hur kändes det att se skådespelarna bli dina karaktärer? Vem imponerade mest?
– Alla ser kanske inte ut exakt som jag trodde. Men Jonas (regissören) har gjort ett fantastiskt jobb med castingen. Det läskigaste var innan vi hittade Kolbjörn, den rollen var jag mest orolig inför. Det är mycket begärt att ett barn ska spela 150-årig vampyr i en barnkropp. Det är en så central roll. Honom är jag mest tacksam för.
– Sen blev jag starstruck av att Marika Lagercrantz ville vara med. Hon är exakt som Marianne! Och det var viktigt för oss att bredda representationen i casten, mer mångfald än i boken.
Andy Serkis är medproducent? Berätta.
– Ja, han och Jonathan Cavendish, som gjort ”Bridget Jones”, startade bolaget Imaginarium. De har bland annat gjort ”The Ritual” på Netflix. Jag har tyvärr inte träffat Andy, men han skickade ett hälsningsmeddelande till vår wrapfest. Jag får ju anta att han läst mina manus, det känns mäktigt.
Ska vi hålla utkik efter ”Färjan”-referenser i nästa ”Lord of the Rings”?
– Haha, absolut. Kanske kan Dan Appelgrens låt spelas i panflöjtsversion? Det var det roligaste för övrigt, att få skriva den dåliga schlagertexten till Dans låt.
Vi måste nämna ”Hemmet” också. Den är inte lika blodig som ”Färjan”, antar jag?
– Nej, men kanske jobbigare att se. ”Färjan” är trots allt en festlig miljö. ”Hemmet” är subtilare, kryper mer under huden.
Jag minns ännu känslan när jag läste böckerna. ”Färjan” var den jag inte kunde lägga ifrån mig, ”Hemmet” var den jag inte vågade plocka upp. Men vad kan vi vänta oss av filmen?
– Jag tycker den är skitbra. Regissören Mattias J Skoglund och skådespelarna har gjort ett fantastiskt jobb. Och den verkar funka, dem har vunnit priser på festivaler utomlands.
– Vi tog oss stora friheter. Boken är full av inre tankar och bakgrundshistorier som inte går att översätta rakt av. Vi flyttade runt och byggde om, men själen finns kvar. På vissa sätt blev filmen smartare, jag kan tänka ”varför kom inte jag på det här när jag skrev boken?” På provvisningarna har responsen varit positiv.
Jag brukar tänka på hur Stephen King hatar Kubricks ”The Shining”. Vad är din åsikt, hur mycket får man egentligen ändra i en filmatisering?
– Så länge själen är densamma och man är sann mot karaktärerna och bokens värld, tycker jag man kan känna sig fri och ändra mycket. Jag är själv väldigt osentimental. Det är svårt att ha en regel. Men jag tycker senaste ”Salem’s Mot” och ”It”-filmerna saknar själ. Det finns inget liv i dem. Det skulle kännas smärtsamt, för mig som författare.
Och nu när vi kommit till slutet: är det inte dags för ”Slutet” att filmatiseras?
– Ja, det tycker jag. Optionen är såld. Netflix hade projektet, men under pandemin hamnade det på hyllan. Men jag hoppas verkligen vi får göra den i Sverige. Vissa samtal pågår…
”Färjan” streamar nu på SVT Play med nya avsnitt varje fredag. ”Hemmet” får biopremiär onsdagen 29 oktober.
Läs också: Visste du att… Andy Serkis är involverad i svenska skräckserien ”Färjan”
Läs också: Oktober blir en bra månad för svensk film – 6 spännande biopremiärer att se fram emot