Sponsrad

Skribent

Jonatan Blomberg

25 februari 2019 | 23:50

Fällde du också en tår under "True Detective"-finalen?

I den åttonde av totalt åtta artiklar om nya "True Detective", tar vi oss en spoilertät titt på både finalavsnittet "Now Am Found" och säsongen som helhet.
Den tredje säsongen av "True Detective" ligger nu bakom oss - och det är äntligen ett officiellt faktum att den var värd den långa väntan mellan säsongerna. Mahershala Ali, Stephen Dorff, Carmen Ejogo och Scoot McNairy levererade på topp genom hela säsongen.
 
Ali plockade hem en andra Oscarsvinst samtidigt som finalavsnittet av "True Detective" sändes i USA, han kan garanterat räkna med en Emmynominering för sin insats här också. Jag måste däremot erkänna att jag blivit helt Stephen Dorff-frälst under säsongens gång, han har verkligen imponerat på mig i sin roll som Detective West.
 
I mina sju tidigare texter, om säsongens övriga avsnitt, har jag radat upp olika händelser och pekat på vad jag gillat mest och vad olika saker har kunnat spela för roll i förhållande till Purcell-fallet. I den här avslutande texten tänkte jag snarare lyfta fram mina egna tankar kring säsongen - och hoppas få läsa era egna tolkningar och åsikter om den i kommentarerna därefter.
 

Blev lösningen för enkel?

 
 
Kanske knöts fallet ihop lite väl fint i slutet... för även utan våra "True Detectives" (Hays och West) hade trots allt fallet kunnat vara över om Mr. Watts bara hade vågat ringa på dörren, eller om Hays sett mindre skräckinjagande ut när han gick mot bilen. Den enögde mannen satt nämligen på (nästan) alla våra svar. Eller, som Hays själv säger i ett av avsnitten, borde han kanske ha läst sin frus bok lite tidigare?
 
Med det sagt så har det varit en sann fröjd att följa med på den här tidsresan genom Purcell-fallets olika tidslinjer. Vägen fram till målet har varit en perfekt "slow burn"-thriller och Nic Pizzolatto (seriens skapare) lyckades överträffa mina redan högt ställda förväntningar. Manuset, miljön, musiken, skådespelet och stämningen som allt tillsammans skapade har varit exemplarisk.
 
Faktumet att Pizzolatto kastade in en direkt referens till den första säsongen, i det näst sista avsnittet, fick dessutom alla Reddit-användare att vända ut och in på sig själva i hopp om att kunna hitta fler bevis på att de båda säsongerna hörde ihop. Lösningen var mycket finare än så - och kan nu stadigt stå på sina egna ben i all framtid.
 
 
I vanliga fall har jag svårt att uppskatta serier och filmer som väljer att utsätta huvudrollsinnehavaren för någon form av minnesförlust, där lösningen ofta blir att personen i fråga helt plötsligt minns något som räddar dagen... vilket egentligen helt oförtjänt bara kastas in som nödlösning. I Mahershala Alis "Old Man Hays"-tidslinje går det tack och lov inte till på det viset, snarare tvärt om.
 
Den absolut sista scenen, när vi får se Hays tillbaka i vad som verkar vara en djungel i Vietnam, kan mycket väl tolkas som att han försvinner in i minnenas djungel och nu är helt förlorad. Hays lyckades dock hålla ut tillräckligt länge för att hitta fram till det där lyckliga slutet - för visst tycktes han förstå var han var när han plötsligt lämnade tillbaka vattenglaset? Även om han kanske hade hunnit glömma bort det igen innan hans son och dotter hämtade hem honom.
 

Var det någon mer som fällde en tår?

 
 
Redan i inledningen av finalen när vi fick se hur universitetets säkerhetsansvarige Hays stå och tjuvlyssna på sin fru i ett klassrum, kändes det oerhört fint. Men efter att vi en stund senare fick reda på hur nära paret var att gå skilda vägar redan 1980, och hur mycket vi fått se dem kämpa därefter, känns det där ögonblicket i inledningen ännu finare. 
 
Men som jag antydde tidigare så är det faktiskt Dorffs Detective West som fått mig på fall ordentligt. I scenen efter slagsmålet i baren, som för övrigt gick sjukt bra för hans del (tills de blev alldeles för många), när han satt där utanför på marken och hunden kom fram... ja, där föll det nog minsann en tår här hemma. Likaså när West hade snackat ihop sig med Hays son om att möjligtvis få spendera några nätter i veckan hemma hos Hays - och den där kramen mellan de här gamla krutgubbarna sedan skilde dem åt.
 
Tack och bock för den här säsongen "True Detective"... jag hoppas att vi får många fler och jag väntar gladeligen något år extra om den här nivån på kvaliteten kan garanteras även framöver. Hela den tredje säsongen av "True Detective" finns tillgänglig hos HBO Nordic nu.
 
Nå, vad tyckte du om finalen - och den tredje säsongen som helhet? Kommentera gärna nedan!
| 25 februari 2019 23:50 |