En värsting till syster – så blev Ratched den perfekta filmskurken

Det kom lite som en chock när Milos Formans filmatisering av Ken Keseys roman blev en sådan succé när den kom 1975. Det var inte många som väntade sig att den skulle tjäna in över 160 miljoner dollar på en ynka tre miljoners budget, ta hem de fem tyngsta Oscarstatyetterna (den första sedan ”Det hände en natt” 1934) och gå i rekordlånga tio år på svenska biografer.

 

Många är vi som ser framför oss stjärnan och filmens hjälte Jack Nicholson när vi tänker på "Gökboet" men ur hans strålkastarljus klev den så kallade skurken syster Ratched i form av skådespelaren Louise Fletcher fram. Till skillnad från sin manlige motspelare var hon relativt okänd för publiken men hennes rollfigur kom att bli en oförglömlig och ökänd filmkaraktär.

 

 

 

Författaren Ken Kesey hade själv arbetat på mentalsjukhus där han dessutom tog psykoaktiva droger som del av ett CIA-experiment. Han det vill säga gott om erfarenhet när han skrev boken 1959, tänkt som en studie i institutionsprocessen såväl som kritik mot behaviorism och hyllning till individuella principer. Romanen, som släpptes 1962 under medborgarrättsrörelsen, hyllades och anses vara en av de bästa genom tiderna.

 

Detta ledde till en teaterpjäs på och utanför Broadway med självaste Kirk Douglas i huvudrollen. Det var även han som köpte filmrättigheterna och försökte få den filmad i cirka tio års tid men tyvärr utan framgång. Till slut sålde han rättigheterna till sin då relativt okända son Michael Douglas som så småningom fick grönt ljus. Filmens manusförfattare Lawrence Hauben introducerade Douglas till regissören Milos Formans verk. Forman engagerade sig djupt i projektet och kunde som uppväxt i Tjeckoslovakien relatera till historien och syster Ratched.

 

- Det kommunistiska partiet var min syster Ratched, som bestämde vad man fick och inte fick göra, skrev Forman 2012.

 

Då 60-åriga Kirk Douglas ansågs för gammal för huvudrollen som McMurphy, som istället gavs till Jack Nicholson, som trots stjärnstatus aldrig spelat denna typ av roll förut. Hans hektiska schema försenade produktionen med sex månader vilket enligt Michael Douglas var till deras fördel för att hitta rätt ensemble.

 

 

 

McMurphys fiende och filmens antagonist, syster Ratched, var en viktig roll att fylla. Tunga namn som Anne Bancroft, Faye Dunaway, Jane Fonda, Audrey Hepburn och Shirley MacLaine erbjöds rollen, vissa för att de ansåg den misogyn men andra mer troligen för rädsla att spela någon så osympatisk.

 

- I boken beskrivs hon som en ordningsgalelen, glädjedödande harpya. Vid ett läge beskriver Kesey henne med ledningar som kommer ut ur huvudet, så jag letade efter ett kastrerande monster, skriver Forman i sin självbiografi. 

 

Men det var av en slump som Forman upptäckte Louise Fletcher när han såg henne i ”Somliga är tjuvar”, vars huvudrollsinnehavare Shelley Duvall var påtänkt för rollen som Candy. Men trots att castingansvarige var en gemensam vän som redan nämnt Fletchers namn så tog det flera möten under ett års tid innan hon äntligen spikades för rollen.

 

Fletcher var en gammal teaterstudent som flyttade till Hollywood i slutet av 1950-talet. Efter mestadels TV-roller gav hon upp skådespeleriet för att uppfostra sina två barn. Hon tog dock upp det igen när hennes man, producenten Jerry Bick, samarbetade med Robert Altman som gav henne rollen i ”Somliga är tjuvar” vilket i sig fick Forman att upptäcka henne. Fletcher hade inspirerat Altman till en roll i ”Nashville” men efter en konflikt mellan Bick och Altman rollsatte den senare Lily Tomlin istället, till Fletchers förtret.

 

 

 

Filmade gjorde man på ett riktigt mentalsjukhus i Oregon och riktiga patienter involverades i produktionen. Redan första inspelningsdagen blev Fletcher och Forman oense om hur Ratched skulle tolkas. I första scenen där Murphy och Ratched möts bestämde sig Fletcher för att ha en mer vänlig, artig inställning.

 

- Jag insåg långsamt att det skulle bli mer mäktigt om hon inte var synligt ondskefull. Att hon bara är ett instrument av ondska. Hon tror inte att hon är ond. Hon tror faktiskt att hon hjälper dessa människor, berättade Fletcher i en intervju från 1997.

 

Detta, inklusive en enkel vridning på huvudet, såg Forman som en svaghet. Fletcher blev osäker, fokuserade enbart på att inte vrida på huvudet och till och med säker på att hon skulle få sparken. Forman oroade sig att Fletchers lugna tolkning av karaktären skulle uppfattas som svag men efter några dagar insåg han sitt misstag och de filmade om första scenen på Fletchers sätt.

 

Under inspelningen festades det mycket bland de övriga skådespelarna och Fletcher insåg att hon behövde distansera sig från gänget för att fokusera på rollen. Hon ville flytta från motellet där de andra bodde men var rädd att uppfattas som en diva och hittade på att hon fått hotfulla telefonsamtal. Men samtidigt som hon tog sin roll på fulla allvar så ville hon inte heller uppfattas som en glädjedödare av de andra och kände ett behov av att kliva ur karaktären med tillhörande sköterskedräkt. Så en dag chockade hon sig själv och andra med att strippa ner till underkläder. Som avskedsgåva när inspelningen var färdig gav hon alla en topless-bild av sig själv iklädd en sköterskehatt.

 

 

 

Fletcher insåg filmens styrka när hon såg den i Chicago och publiken under filmens klimax, där Murphy försöker att strypa Ratched, ställde sig upp och skrek ”Döda henne!”. Fletcher upplevde för första gången berömmelse och rollen gav henne både en Oscar, Golden Globe och BAFTA. Sarah Paulson, som spelar rollen i nya TV-serien "Ratched", är enig i beundran.

 

- Det var väldigt, väldigt modigt av henne att göra, det är en rollprestation utan ursäkter. Hon ber dig inte att gilla henne alls, säger Paulson i en intervju med Elle.

 

Men rollen gjorde inte alltför mycket för Fletchers karriär som följdes av främst biroller och TV. Karaktären har också kritiserats som anti-feministisk och misogyn, vilket var anledningen till att många större stjärnor tackade nej till rollen. I uppsatsen  “Bitches, Twitches, and Eunuchs: Sex-Role Failure and Caricature” (1977, av Leslie Horst) beskrivs syster Ratched som “perversion av femininitet” och ett uttryck för mannens fruktan för kvinnor med makt.

 

Men det går samtidigt inte att förneka hennes starka plats i filmhistorien. I amerikanska filminstitutets filmskurkserie ”100 Years... 100 Heroes & Villains” hamnade hon på femte plats. Fletchers egen förklaring är att hon behandlade henne som en människa med tron att hon gör rätt och behandlar människor väl. Bakgrundshistorien Fletcher själv kom på är att Ratched tillägnat sitt liv åt andra människor och därmed hamnat efter i tiden. Därav även den karaktäristiska frisyr och utseende, som ska spegla att hon inte brytt sig om att förändra sig sedan andra världskriget. Fletchers historiska insats i kombination med hennes strikta uppenbarelse är en stor anledning till att man minns syster Ratched - och som någon man inte startar gräl med...

 

 

 

Ryan Murphys Netflix-serie är en fristående prequel om syster Mildred Ratcheds yngre dagar som utspelas cirka 15 år tidigare. Sarah Paulson spelar denna gång titelrollen och handlingen följer henne när hon söker jobb på ett mentalsjukhus som nyss tagit in en massmördare. Murphy kontaktade inte Fletcher inför serien men Paulson såg om filmen för att komma in i rollen även om hon tvekade med rädsla för att känna sig underlägsen Fletchers insats.

 

- Men sedan kändes det som om det var det mest respektfulla att göra, att se den och försöka hålla den så nära sinnet och hjärtat som möjligt.