Vissa filmer har oturen att buntas ihop med sina mindre minnesvärda uppföljare och på så vis avfärdas som en del av en massproducerad franchise.
Universals skräckfilmer från 30- och 40-talet är tidiga exempel på det och det är viktigt att skilja James Whales två ”Frankenstein”-filmer med sina smått mediokra, om än underhållande uppföljare.
1931 följde studion upp succén med ”Dracula” och ville tolka Mary Shelleys klassiska roman om den onda vetenskapsmannen (Colin Clive) som ville skapa liv och fick sona för sina synder, medan ett missförstått monster (Boris Karloff) försöker passa in i ett samhälle som föraktar denne.
Atmosfären som Shelley försökte bygga upp i sin roman har nog aldrig fångats så väl som här. En ondskefull och kuslig känsla ligger över Whales film från början till slut och med passande tidsenliga och obehagliga kulisser foto. Mest av allt fångar man dessutom den komplexa tonen och moraliska motsättningarna som är lätt att åsidosätta för med renodlad skräck.
I vår recension av ”Frankenstein” fick den förstås toppbetyg. Vår recensent kallar det en ”hjärtskärande skräckklassiker som får det att krypa under skinnet på en av obehag, men samtidigt medlidande. Det här är filmen som gjorde monstret till en skräckikon Banbrytande och mästerlig”.
Den här skräckklassikern förtjänar att upplevas många gånger!
Läs också: Kim Novak är orolig för Sydney Sweeneys biopic: ”De kommer att göra det för sexuellt”
Läs också: Se trailern till Gustaf Skarsgårds dramaserie ”Koka björn” – premiär i höst på Disney+