Från sydkoreansk thriller till en prisbelönad komedi - här är fyra filmtips från Asien, som alla får sin premiär under Stockholms filmfestival. Den pågår mellan 8-19 november.
”A Day”
I ”Ha-roo” (”A day”) utsätter långfilmsdebuterande Sun-Ho Cho sin huvudperson för en behandling som får premissen i ”Måndag hela veckan” (1993) att likna en helkroppsmassage på Hasseludden. Läkaren Jun-Young tvingas i denna blodstänkta sydkoreanska thriller gång på gång bevittna hur hans dotter omkommer i bilolycka på grund av en oförklarlig evighetsloop. Den traumatiserade biopubliken kan med fördel konfrontera regissören med sitt lidande vid en Face2Face i samband med filmens sista visningstillfälle (16/11 klockan 20:30 på Saga, salong 1).
”King of Peking”
Big Wong tvingas försörja sig själv och sin son, av pragmatiska skäl döpt till Little Wong, genom privatkopiering i det tidiga nittiotalets Peking. Som om krympande affärsmöjligheter till följd av teknologiska framsteg på hemmabiomarknaden inte vore nog, hotar en bitter vårdnadstvist att slita Lille Wong ur den Store Wongs mer eller mindre kärleksfulla förmyndarskap. Upplägget tillåter både klassperspektiv och funderingar kring hur ofta i världshistorien det har hänt att en australiensisk regissör gör långfilm om distributionsvillkor för amerikansk långfilm på den kinesiska landsbygden, vilket alltså är fallet här."
”Free and Easy”
Sundance-prisad komedi av det absurdare slaget där en kriminell tvålförsäljare befriar sina kunder/offer från deras livsbesparingar med raffinerade metoder. I samma gudsförgätna by påträffas även en till synes inkompetent polisduo samt en munk som inte alls är en munk. Regissör Jun Geng kan sin Beckett men är ännu mer hågad åt den specifika sortens satir som hämtar näring ur ett frostbitet och genomkorrupt samhälle i någon nordlig och mycket dyster kinesisk provins – många menar att han rentav excellerar i denna underkategori till en tämligen outforskad genre.
”Radiance”
Visserligen blev det ingen Guldpalm att bereda plats för i prishyllan det här året, det såg ju en viss Östlund till, men sagda hylla är i Naomi Kawases fall redan proppfull. Dessutom är utmärkelser rimligtvis av underordnad betydelse för japanskan, vars filmskapande ofta rör sig i skärningspunkten mellan dokumentär och fiktion och inte utan vidare kan beskyllas för att vara lättillgängligt. ”Hikari” är en ren spelfilm som handlar om en kvinna som skriver filmtolkningar för synskadade och på den vägen lär känna en man som håller på att bli blind. Ska man deppa ihjäl sig i filmfåtöljen kan man lika gärna göra det med stil, där tror jag i alla fall att Ruben och Naomi skulle vara eniga.
”A Day”
I ”Ha-roo” (”A day”) utsätter långfilmsdebuterande Sun-Ho Cho sin huvudperson för en behandling som får premissen i ”Måndag hela veckan” (1993) att likna en helkroppsmassage på Hasseludden. Läkaren Jun-Young tvingas i denna blodstänkta sydkoreanska thriller gång på gång bevittna hur hans dotter omkommer i bilolycka på grund av en oförklarlig evighetsloop. Den traumatiserade biopubliken kan med fördel konfrontera regissören med sitt lidande vid en Face2Face i samband med filmens sista visningstillfälle (16/11 klockan 20:30 på Saga, salong 1).
”King of Peking”
Big Wong tvingas försörja sig själv och sin son, av pragmatiska skäl döpt till Little Wong, genom privatkopiering i det tidiga nittiotalets Peking. Som om krympande affärsmöjligheter till följd av teknologiska framsteg på hemmabiomarknaden inte vore nog, hotar en bitter vårdnadstvist att slita Lille Wong ur den Store Wongs mer eller mindre kärleksfulla förmyndarskap. Upplägget tillåter både klassperspektiv och funderingar kring hur ofta i världshistorien det har hänt att en australiensisk regissör gör långfilm om distributionsvillkor för amerikansk långfilm på den kinesiska landsbygden, vilket alltså är fallet här."
”Free and Easy”
Sundance-prisad komedi av det absurdare slaget där en kriminell tvålförsäljare befriar sina kunder/offer från deras livsbesparingar med raffinerade metoder. I samma gudsförgätna by påträffas även en till synes inkompetent polisduo samt en munk som inte alls är en munk. Regissör Jun Geng kan sin Beckett men är ännu mer hågad åt den specifika sortens satir som hämtar näring ur ett frostbitet och genomkorrupt samhälle i någon nordlig och mycket dyster kinesisk provins – många menar att han rentav excellerar i denna underkategori till en tämligen outforskad genre.
”Radiance”
Visserligen blev det ingen Guldpalm att bereda plats för i prishyllan det här året, det såg ju en viss Östlund till, men sagda hylla är i Naomi Kawases fall redan proppfull. Dessutom är utmärkelser rimligtvis av underordnad betydelse för japanskan, vars filmskapande ofta rör sig i skärningspunkten mellan dokumentär och fiktion och inte utan vidare kan beskyllas för att vara lättillgängligt. ”Hikari” är en ren spelfilm som handlar om en kvinna som skriver filmtolkningar för synskadade och på den vägen lär känna en man som håller på att bli blind. Ska man deppa ihjäl sig i filmfåtöljen kan man lika gärna göra det med stil, där tror jag i alla fall att Ruben och Naomi skulle vara eniga.
