Stilla hjärta (2014)

En dysfunktionell familj samlas en helg för att ta avsked av matriarken Ester som är i slutskedet av sjukdomen ALS och har bestämt sig för att ta sitt eget liv innan sjukdomen gör det. Hennes två döttrar, deras respektive, ett barnbarn, Esthers make samt väninnan sedan länge ska alla närvara vid den något bisarra avskeds-julmiddagen i mitten av mars. Granen står grann i stugan, men friden verkar utebli när osäkerhet, hemligheter och lögner dras fram i ljuset.

”Stilla hjärta” berör mycket svår problematik kring aktiv dödshjälp eller som det också kallas assisterat självmord. Filmen handlar om en gammal och mycket sjuk kvinnas sista önskan om hur hon ska lämna jordelivet och vilka konsekvenser hennes önskningar har för de närmast anhöriga, de som kommer bli kvar.

Filmen tar inte ställning i frågan, varken för eller emot, utan vädrar bara ämnet och låter istället publiken tänka till för sig själv. Detsamma gäller egentligen det mesta som skildras. Bille August är väldigt skicklig på att berätta om relationer, rädslor och spänningar som uppstår i intima sällskap och han gör det utan att direkt lägga sig i. Han bara visar upp vad som är och lämnar det till synes där. Regin känns nästan lite tillbakadragen, vilket är både på gott och på ont. Dels känns det inte så uppstyrt, vilket ger oss åskådare en känsla av frihet och chans till en personligare och mer egen upplevelse av det som ses, men samtidigt sker det ibland på bekostnad av ett flyt i historien.

Det är välspelat och känns överlag väldigt äkta. Ghita Nørby är övertygande som den sjuka mamman i centrum och Paprika Steen är inget mindre än fantastisk som den duktiga och kapabla dottern Heidi. Pilou Asbaek som den andra dottern Sannes (trovärdigt gestaltat av Dannica Curcic) kille Dennis är också han riktigt bra och tillför energi till den rätt monotona familjekonstellationen. Samtidigt är egentligen de övriga väl intetsägande, vilket är tråkigt med tanke på att det bara finns så många karaktärer med möjlighet att ge liv åt detta närgångna kammarspel om död.

Det finns stunder av plötslig och därför just faktiskt ganska angenäm och välkommen humor mitt i det annars hyfsat becksvarta och lite konfunderat men ändå lättat skrattar jag till några gånger.

Det är synd att tonen skruvas upp mot slutet och en överdramatiserad klimax faller som följd platt och känns bara helt fel i sammanhanget. Dock räddas filmens helhet av den till stora delar otroliga ensemblen med Paprika Steen i täten och en snygg inramning med vackert foto som berikar det berättade.
”Stilla hjärta” är sammanfattningsvis en sevärd film om konflikter som rör sig under ytan men kommer upp när svårigheter uppdagas. Detta danska lågintensiva och enkla familjedrama om det svåra i livet är både berörande och tankeväckande, men någon ny ”Festen” är det inte.