Ruva 2022

Skräck
Finland
86 MIN
Finska
Ruva poster

Synopsis

12-åriga gymnasten Tinja gör allt för att behaga sin mor som i sin tur lever för att presentera bilden av en perfekt familj på sin blogg. En natt hittar Tinja ett ägg som hon tar med sig hem. Hon gömmer det och håller det varmt, och när det kläcks visar det sig innehålla ett monstruöst väsen. Ruva är Hanna Bergholms skruvade debut, i skärningspunkten mellan skräckfilm och coming-of-age.
Ditt betyg
3.8 av 6 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Annika Andersson

25 januari 2022 | 10:00

Nykläckt monster i coming-of-age-thriller

Hanna Bergholms långfilmsdebut bjuder på samtidssatir och skräck i den finska sommarnatten, med en unik knorr på det välbekanta dubbelgångartemat.
“Ruva” drar oss in i handlingen med en gång då en fågel flyger in i vardagsrummet och skapar kaos i pastellidyllen som mamman (Sophia Heikkilä) skapat för sin populära blogg "Lovely Everyday Life”. Där visas den evigt leende familjen upp bestående av pappan (Jani Volanen), sonen, och dottern Tinja (fantastiska Siiri Solalinna).

Tinja har inga vänner, men hon hittar ett konstigt ägg i skogen som hon kärleksfullt pysslar om tills det kläcks. Den (till en början) fågelliknande varelsen som kommer ut ur ägget blir hennes bästa vän och - rätt snart - även hennes värsta mardröm.

Regissören Hanna Bergholm har med stadig hand skapat en jämt och fint berättad coming-of-age-skräckis med en unik knorr på det välbekanta dubbelgångartemat. Tinja har starkare moderskänslor för varelsen, som hon döper till Alli, än hennes egen evigt kameraleende mamma har för sina barn. Därför skyddar hon Alli även när situationen eskalerar utom hennes kontroll, och det är kanske inte så konstigt för vem ger henne mest kärlek tillbaka; den svartsjuka eller den känslolösa?

Filmfotot är bedårande med glimrande solljus och skandinaviska sommarnätter sett genom Jarkko T. Laines kameralins, men det tjusiga hemmet har en vass, metallisk och stel känsla som i nåt gammalt Twilight Zone-avsnitt där man tagit bort naturliga ljud som fågelkvitter så att en kulissliknande känsla blir kvar. De enda dunkla, underexponerade sekvenserna är med Alli…

Skrämselnivån på “Ruva” är dock mild. Bergholm berättar att hon är inspirerats lite av E.T. för Alli  (jag tänkte samma sak blandat med Gollum och något från “Jurassic Park”, samt kryddat med en gnutta häxa ur Joel Coens “The Tragedy of Macbeth”) Resultatet är imponerande, särskilt som Alli inte är mycket CGI utan mest docka, skapad av animatronik-designern Gustav Hoegen.

Till detta kommer en stor portion samtidssatir, och resultatet är en underhållande, spännande och vacker filmupplevelse. 
| 25 januari 2022 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Snyggt foto i bisarr tonårsmardröm. Helt ok småskräckis eller är det småstadssatir? Lite komiskt med den välklädda mamman som en finsk Stepford Wife och pappan som inte är helt närvarande. Bra och kusliga effekter på varelsen och snygg åttiotalsdoftande hemmiljö. Betyget blir 3/5.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu