Ponyo på klippan vid havet (2009)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Det här är berättelsen om fiskflickan Ponyo, som blir förälskad i människopojken Sosuke, och om hur en femårig pojke lyckas uppfylla det allra vackraste av löften; att beskydda Ponyo för all framtid.

Högst upp på klippan som störtar ner i havet bor Sosuke med sin mamma Lisa och sin pappa sjökaptenen. En dag när Sosuke och Lisa är ensamma i huset träffar Sosuke en liten guldfisk, eller är det verkligen en fisk? Guldfisken, som visar sig vara en fiskprinsessa, blir omedelbart förälskad i Sosuke och, efter att ha blivit återförd till havet av sin far Fujimoto, gör hon allt för att återvända till livet ovanför havsytan.

Med hjälp av Fujimotos magiska drycker lyckas Ponyo ta mänsklig form. Vad hon inte räknat med är att hon samtidigt skapar obalans i världen. Havet gör uppror, och på dess vågor springer hon till sin älskade Sosuke. Men ska Ponyo kunna fortsätta att leva sitt liv som människoflicka och ska havet dra sig tillbaka och balansen i naturen återställas igen? Allt är beroende av två unga individers kärlek till varandra.

"Ponyo på klippan vid havet" tar H.C Andersens berättelse om den lilla sjöjungfrun rakt in i ett nutida Japan, och berättar en saga om vänskap, kärlek och enorma äventyr.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: PONYO På KLIPPAN VID HAVET

Småskvalpar utan att lämna intryck
Miyazakis omisskännliga pastellvärld av märkliga väsen är fascinerande som vanligt. Men skvalpandet i "Sagan om den lilla sjöjungfrun" hade gärna kunnat sockras ner lite - för denna gång känns det som om den japanska animens nestor överger sin vuxenpublik.

Världen under ytan kittlar fantasin. Haven bebos fortfarande av livsformer vi inte kan föreställa oss och mer sällsamma än någon Pokemon. Föreställ er vad en som Hayao Miyazaki kan göra med det materialet när han beslutar sig för att gå vidare från flygande slott till havens gömda hemligheter... Det hade kunnat bli hur mäktigt som helst. Nyckelordet här är dock hade för historien om den femårige pojken Sosuke som en dag fångar upp Havskungens förrymda dotter Ponyo från havet när dessvärre aldrig upp till sin potential.

Handlingen kretsar kring en gestalt som är hälften flicka, hälften fisk och som vill leva i människornas värld och fly undan en alltför dominerande far. Tematiken känns lätt igen och med tanke pa de långt mer orginella historier vi är vana att få från Miyazaki känns det aningen oinspirerat. Möjligen är det lätt att vara kritisk för att historien om den lilla sjöjungfrun är mer välkänd i väst än i Japan, men jag tror nog att herr Miyazaki har bra koll pa de mer populära sagorna i sin internationella publiks hemländer. Miyazakis största modifikation är att han fått ner de två huvudpersonernas ålder med minst tio år - känslorna som utvecklas mellan Sosuke och Ponyo handlar om vänskap, tillgivenhet och lojalitet och romantisk kärlek är inte på tapeten.

Handlingen ar liksom de flesta av Miyazakis filmer utifrån barnens synvinkel och de vuxna är antingen fullständigt anonyma som Sosukes mamma eller står i vägen för den rena vänskapen (vilket görs effektfullt och komiskt av Ponyos vildsint fascinerande havstrollkarl till far - det ar svårt att inte låta bli att önska att han hade fått mer utrymme!). I en värld som ar organiskt och ostyrt överraskande som "Min granne Totoro" fungerar den naivistiska premissen utmärkt för både barn och vuxna. I "Ponyo" kommer jag på mig att trumma med fingrarna när den till flicka förvandlade havsdottern ränner runt med sin mänskliga vän.

Det som från början framstod som filmens konflikt luckras upp till en halvt obegriplig sörja - alldeles for långt från det surrealistiska mästerverk som vi avnjöt i "Spirited Away". Mellan den sedvanliga visuella fascinationen och komiska småscener med pensionärshemmets livfulla tanter börjar man tvivla på att man blir underhållen. Samtidigt går det knappast att avfärda Miyazakis varsamma handlag for att skapa intressanta väsen och detaljer.

Det finns scener här som berör - problemet ar att de är för flyktiga och stämningen alltid bryts av till något jolmigare. Jag kan med gott samvete rekommendera "Ponyo" som högkvalitativ underhallning for barnfamiljer men är den här gången inte övertygad om att den står sig väl utanför inhägnaden. Ibland ar Ponyos halvmilda puttrande farligt nära gränsen att trampa vatten. Bäst är filmen när den styr undan från sin barnsliga intrig och till synes fritt dyker ner och observerar livet under ytan.

Oskar Smulski Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Fanny Jähnke
åh den här blev jag besviken på. Älskar miyazakis andra filmen, men den här känns alldeles för mycket som en barnfilm för att falla mig i smaken. Vart var den mörka twisten? Jag väntade på att Koishi skulle tvingas bevisa sin kärlek till Ponyo genom att låta henne äta upp hans hjärta för att bli människa. Men nähe! det räckte med att han sa "Yes, I love her". Mesigt. 

Nämen seriöst, inte alls i klass med hans andra filmer.
Jettemakaron
nä den här var inte i närheten av hans bästa, men en stabil 3:a iaf.
13452
Tillhör helt klart toppskiktet av Miyazaki´s verk & en solklar 5:a. Att han lyckas konstant med dessa storslagna äventyr är en bedrift utan dess like, Han måste ha världens högsta lägsta nivå då han aldrig gjort en dålig film!
Visa fler (11)

Veckans populära filmer

Visa fler