Pojken med cykeln 2011

11-årige Cyril (Thomas Doret) försöker ständigt rymma från det barnhem han satts på för att försöka söka upp sin pappa (Jérémie Renier, från "In Bruges") som övergett honom. En av pappans grannar, den snälla frisörskan Samantha (Cécile De France) tar Cyril under sina vingar när det visar sig att pappan beslutat sig för att utesluta pojken ur sitt liv. Men Cyril är känslomässigt frustrerad, bångstyrig och svår att hantera, ett beteende som gör att han så småningom hamnar i klorna en kriminell ungdomsligist.

Barn skildras alltför ofta som väldigt enkla, okomplicerade personer vilket är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Sen är självfallet inte alla barn så förstörda och destruktiva som Cyril men barn som mår dåligt är ett alltför tabubelagt ämne på film. Och dåliga föräldrar är oftast de extrema som misshandlar eller förgriper sig på barnen. Här är det en feg, oansvarig man som bortprioriterar sin son. Det skär i hjärtat när han stänger dörren mitt framför Cyrils kärlekssökande blick.

Cyrils spelas med bravur av fantastiske debutanten Doret. Han är helt naturlig som ett uppmärksamhetstörstande, frustrerat barn som tar på sig skulden när de vuxna ständigt sviker. Den tomma blicken, de tillbakahållna känslorna, de aggressiva utbrotten. Det är lätt att förstå Samanthas frustration och blandade känslor för den svårhanterade pojken. Ändå känner man för Cyril och bryr sig om hans öde. Det är trots allt bara ett barn och liksom i "The Social Network" följer vi en på ytan ganska osympatisk och enerverande person som egentligen bara är en människa i behov av närhet och omtanke.

Det blir gripande när Cyril slits mellan den sanna, varma kärleken från den moderliga Samantha och de falska, egoistiska människorna som ignorerar eller utnyttjar honom. Det är en hård, kall värld vi lever i men det skildras aldrig med moralkakor eller pekpinnar utan med ett ömsint porträtt av en vilsen, liten pojke med stark personlighet.

De France, minnesvärd från skräckisen "Switchblade Romance" men bortkastad i Clint Eastwoods mediokra "Livet efter detta", bevisar återigen vilken kompetent skådespelerska hon är i fransk film, då är helt på pricken som den änglalikt empatiska Samantha. Och flerfaldigt prisbelönade, hyllade bröderna Luc och Jean-Pierre Dardenne bevisar att de fortfarande är bland toppnamnen när det gäller starka, trovärdiga och intelligenta dramer.