Oskar, Oskar (2009)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Oskar lever ensam i en stor lägenhet någonstans i Stockholm. För 15 år sedan blev hans älskade Karin påkörd av en berusad politiker och dog omedelbart. Kvar lämnade hon papegojan Palle som Oskar nu ömt vårdar.

Oskar har aldrig kunnat förlika sig med att Karin inte längre finns i livet. Med sin instängda sorg isolerar han sig med Palle som enda sällskap. Oskar anser att ett moraliskt förfall håller på att breda ut sig och beslutar sig för att ta lagen i egna händer…
Visa hela synopsis
Regissör
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: OSKAR, OSKAR

Are you talking to me?
Trots en bra insats från Björn Kjellman som en sorgsen man som vill rensa upp i samhället, så faller "Oskar, Oskar" på idéstöld och ett filmhantverk som inte håller måttet.

En ensling med sömnproblem som driver omkring i tillvaron. Som en dag bekantar sig med en prostituerad. Som putsar sina vapen och förbereder en plan. Som ser ett samhälle i förfall och vill ställa allt till rätta. Som försöker mörda en politiker och till sist dödar den prostituerades hallick och hjälper henne till ett bättre liv.

"Taxi Driver", gissar du.

"Oskar Oskar", säger jag.

Kalla det hyllning, inspirationskälla eller ren stöld, men Mats Arehns "Oskar, Oskar" har en ramhandling som liknar en direkt kopia av Martin Scorseses mästerverk från 1976. Istället för en desillusionerad taxichaffis har vi här en man som förlorat sin älskade, gravida hustru 15 år tidigare, då hon blev dödad av en rattfull politiker. I sorgen har tiden liksom stannat för Oskar som är en pedantisk herre med hatt och handskar som gärna vill att samhället ska vara lika städat som hans Östermalmslägenhet. Han förfasar sig över alla med utländsk bakgrund samt över hemlösa och mammalediga som inte gör rätt för sig utan bara lever på hederliga skattebetalares pengar.

Oskar är rojalist, har ett välvårdat yttre och lever efter alla vett- och etikettregler. De enda gånger han visar några känslor är i kontakterna med Palle, hans frus papegoja. Samtidigt som han vårdar fågeln smider han en sorts plan. Han går ständigt omkring med en magnumrevolver instoppad i byxlinningen och han filar på kvällarna ner kulornas spetsar. Vi förstår snart att målet för hans plan är den politiker som körde på hans hustru.

När en hallick flyttar in med sin prostituerade och börjar idka verksamhet i Oskars hus drivs planerna på än snabbare. Speciellt som han börjar bli bekant med den prostituerade Sonja från Estland. Någon måste reagera, någon måste städa upp. Det blir Oskars självpåtagna uppgift.

Det är befriande att se Björn Kjellman i en annan roll än den mysige och mjuka, vi är vana vid. Oskar är stel och håller känslorna i styr. Samtidigt är han rapp i munnen och får ibland till riktigt roliga, bitska kommentarer om sin omgivning. När Mats Arehn tidigt planterar att Oskars har ett dubbelliv som en potentiell revolverförsedd hämnare, skapas både komplexitet och en spänning i karaktären. Vi väntar hela tiden på att han ska tappa sitt kontrollerade jag och slita fram revolvern.

Men, en intressant karaktär och ett bra porträtt av Björn Kjellman håller inte uppe en hel film när resten av handlingen för det första känns lånad, för det andra känns tunn. Vi väntar bara på att Oskar också ska säga Robert de Niros klassiska "Are you talking to me"-replik, som tur är har Mats Arehn undvikit det. Jag förstår att "Oskar, Oskar" är en lågbudgetfilm, det var "Taxi Driver" också, och kan enkelt se förbi element som begränsat antal inspelningsplatser. Liten budget ursäktar dock inte en klumpig iscensättning, ett tråkigt foto (av annars duktige Mats Olofson) och ett berättande som ibland skapar känsla av elevfilm på en filmskola. Det är synd att det har slarvats bort då förutsättningarna att göra något intressant av huvudpersonen faktiskt fanns där.

Henrik Emilson Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
4453
Det var allt en snäll recension. Jag såg filmen i måndags - och led. Det är inte bara stölden från Taxidriver och Fallong Down som är uppenbara. Även regin är obegripligt dålig. Manuset är en monoton katastrof där slutet kommer från ingenstans. Ett plötsligt genrebyte är också märkligt mitt i filmen. Ibland är filmen som ett barnprogram, ibland en splatterfilm. Och vem tror på Björn Kjellman i plommonstop? Är tanken att göra en saga? En förhöjning? Ingetdera lyckas. Året kalkon. Då är ändå Så Olika med i tvälingen som god tvåa.

Veckans populära filmer

Visa fler