Nitram 2021

Thriller
Australien
112 MIN
Engelska
Nitram poster

Synopsis

I Nitram skildras det förfelade liv och de händelser som ledde fram till ett av Australiens största trauman i modern tid, massakern i Port Arthur på Tasmanien 1996 då 35 människor sköts ihjäl.
Ditt betyg
3.3 av 8 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Nitram
Biopremiär
5 augusti 2022
Språk
Engelska
Land
Australien
Distributör
Njutafilms
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Oskar Möller

29 juli 2022 | 10:00

Briljant skådespeleri i dystert true crime-drama

RECENSION. Huvudpersonens urstarka rolltolkning sköljer över åskådaren som men massiv våg. Men "Nitrams" sadistiskt distanserade surf mot undergången friar upphovsmännen från att ta ställning och väcker frågan vad filmen egentligen försöker förmedla.
Massakern i Port Arthur 1996 är en av de absolut värsta i modern historia – en grym studie i hur slappa vapenlagar kombinerade med psykisk ohälsa kan leda till hisnande bråddjup av förödelse. Nu har den resulterat i en hyllad och med rätta kontroversiell film – och detta sagt av en kritiker som är ganska främmande för all form av censuriver.
 
Med sina osannolika vändningar är den också en godbit för en historieberättare som Justin Kurzel som ett decennium tidigare vunnit erkännande för ” The Snowtown Murders” – en annan film om verkliga mord i Australien.
 
I "Nitrams" inledande klipp ur en arkivfilm ser vi verklighetens gärningsman Martin Bryant som barn – han har precis hamnat på sjukhus efter en lek med fyrverkerier som urartade till storbrand. "Kommer du sluta att leka med fyrverkerier nu?", frågar klippets journalist. Nej, blir det förebådande svaret.
 
Cirka 20 år senare leker Martin fortfarande med fyrverkerier och har växt till en dysfunktionell vuxen med ett barns mentalitet. Han är en plåga för sin livströtte och apatiske pappa (Anthony La Paglia) och en känslomässigt distanserad mamma (Judy Davis). Ändå håller man på honom att det ska ordna upp sig när livet erbjuder en sällsynt port till himmelriket – en första riktig vänskap med den excentriska och livsbejakande Helen.
 
Caleb Landry Jones gör en storartad insats som Martin – en kuf utan vänner som har mer gemensamt med grannskapets mellanstadieungar än någon i sin ålder. Hela filmen kretsar kring hans slutna värld utifrån – liknande Gus van Sants ”Elephant” registreras skeenden utifrån – skillnaden är att Nitram bryter av dysterheten med Helens intåg och inför inslag som och tolkningar som känns mer spekulativa till sin natur.
 
Lockelsen att till tonskiftningen till något i stil med ”Grey Gardens” Little Edie är iofs är förklarlig. Bryants historia närmar sig det otroliga – på något vänster blir han vän med den excentriska arvtagerskan Helen som tar sig an honom i ett förhållande någonstans mellan svärmeri och moderskap.
 
Nitram är som mest spännande när det rör sig i spänningsfältet mellan dessa verkliga karaktärer – samtliga inblandade skådespelare gör ett riktigt vasst jobb. När man känner livet pysa ur La Paglias alltmer deprimerade far som krymper existentiellt ju längre filmen lider. Eller det polariserade förhållningssättet till sonen där fadern spelar good cop, modern ond. Judy Davis spelar sin desillusionerade roll med stor säkerhet och kontrasten mellan hennes cynism och den strålögda optimismen hos Essie Davis är strålande att se.
 
Man önskar att filmen dröjde sig kvar vid detta, att "Nitram" var en film som inte var med ett på förhand avgjort avslut. Men som så ofta är önskningar förgäves. Givetvis faller bilan – Martins tygellösa beteende får efterverkningar och vi närmar oss med stormsteg mot undergången där hela 35 personer miste livet i verkligheten
 
Justin Kurzels film följer nämligen Nitram (öknamnet han får av omgivningen är hans namn Martin baklänges) på ett sätt som väcker sympati för denne kuf. Skådespeleriet i filmen är briljant och amerikanske Caleb Landry Jones kan mycket väl spela sitt livs roll. Sättet han går in i rollen, intensiteten och karisman i hans närvaro sköljer bort många kollegors försök – här finns karisma i sin råaste form. Amerikanen lär bli hett stoff efter den här vågade rolltolkningen.
 
Ändå kan jag inte låta bli att störa mig på den till synes tighta (men egentligen slappa) regin som betraktar filmens skeende utifrån. Filmen igenom följer vi Nitrams bisarrt riktningslösa liv men filmens regi erbjuder oss lite i fråga om att svara på hur kunde detta ske eller tränga in i mördarens psyke. I slutändan får vi en välgjord skildring som river upp gamla sår utan att erbjuda perspektiv eller ta ansvar. Att smälla på en halvhjärtad text om Australiens ändrade vapenlagar i eftertexterna som någon slags epitet känna föga imponerande.
 
Liksom Bryant själv är "Nitram" en sluten entitet och fokuserar mer på skildring än att ge perspektiv år skeenden. Mördarens välkända lust att bli känd i media skildras aldrig och offren är endast en stum passiv fond – den slutgiltiga bilan under filmens närmast sadistiska golgatavandring mot undergången. Enligt mig hade en fiktiv historia med annat fokus kunnat erbjuda publiken mer – och en autentisk skildring kräver nog lite mer ryggrad från sin upphovsman än lusten att berätta en hårresande sensationell historia.
 
Hur fantastisk Caleb Jones Landrys enmansshow än är det en sluten tolkning som lever i ett vakuum, i en film som förvisso tveklöst är välgjord men vars grundtanke vilar på lösa grunder. Ska man riva upp djupa sår som berör många bör man möjligen ha mer på fötterna än viljan att beröra en publik med ett sprängstoff till historia - annars får man precis som Kurzel bli varse att det kommer vågor av kritik som ifrågasätter initiativet.
 
Historien om massakern i Port Arthur är en historisk händelse och ska såklart fortleva i folks minne. Är det här rätt sätt att komma ihåg den på? Det är tveksamt.
| 29 juli 2022 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Den stora frågan ”varför gjorde han det?” behandlas nyanserat och filmen undviker att vara sensationslysten på ett minst sagt snyggt sätt. Jag funderar fortfarande på den, på gåtan Nitram. Caleb Landry Jones (som välförtjänt vann skådespelarpriset i Cannes för rollen) berör med sin gestaltning samtidigt som karaktären varken sockras eller görs extra demonisk. Riktigt bra! Jag minns inte mediarapporteringen kring dådet filmen bygger på…en anledning kan vara att jag var för ung, en annan att det skedde i ”skarven” mellan pappersmedia och Internet.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu