Moonage Daydream 2022

Dokumentär Musik
USA
140 MIN
Engelska
Moonage Daydream poster

Synopsis

"Moonage Daydream", av den Oscar-nominerade filmskaparen Brett Morgen, regissören bakom "Cobain: Montage of Heck", är en uppslukande filmupplevelse; en audiovisuell rymdodyssé som inte bara belyser David Bowies gåtfulla arv utan också tjänar som en guide till att leva ett tillfredsställande och meningsfullt liv på 2000-talet.
Ditt betyg
4.0 av 5 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Moonage Daydream
Biopremiär
16 september 2022
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
United International Pictures
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

12 september 2022 | 21:10

Psykedelisk, magisk musikresa för Bowie-fans

En sådan experimentell, queer och oförutsägbar artist som David Bowie förtjänar självklart en dokumentär i samma stil. Här är den.
”Moonage Daydream” är den första filmen som är officiellt godkänd av David Bowies dödsbo och det är inte svårt att förstå varför. Under hans över 50 år långa karriär var han tveklöst en av de mest banbrytande, spännande och karismatiska artisterna på och utanför scen. Att skapa en dokumentär som gör denna legend rättvisa är ett uppdrag många skulle kalla omöjligt.
 
Men amerikanska filmskaparen Brett Morgen (”Jane”, ”The Kid Stays in the Picture”) tar inte någon enkel genväg. Vänta dig ingen Oscarsbetande biopic där man återberättar artistens historia via väl valda låtar ur dennes musikskatt. Och inte heller någon vanlig dokumentär med förutsägbara intervjuer där nära, kära och industrifolk tjatar om huvudpersonens betydelse.
 
Istället liknar det snarare en lång, poetisk musikvideo med gott om snabba klipp mellan tidigare osläppt Bowie-material från hans personliga arkiv och mer långsökt relaterade videos. Även musikbyten är av ett tempo och smidighet som skulle göra en professionell DJ grön av avund. Inledningsvis kan det kännas pretentiöst och flummigt då lösryckta citat kombineras med finslipade konsertsekvenser.
 
Men ganska snart blir Morgens avsikt alltmer tydlig - att inte bara skildra Bowies musikaliska resa från genombrottet på 1960-talet till hans sista, mer nedtonade årtionde . Det handlar även om hans kreativa och inte minst spirituella sidor. Mellan de läckert sammansatta musikaliska sekvenserna får vi kul klipp från talkshows där Bowie läskigt sansat men lagom skruvat svarar på programledares meningslösa frågor.
 
Även om många personliga teman betas av - som relationen med mamman, bisexualiteten, amerikanska äventyr - så blir det aldrig ett traditionellt porträtt. Vi lär aldrig känna Bowie på djupet men hans filosofiska inlägg adderar nya, spännande lager till hans redan häftiga personlighet.
 
Det är en allt annat än konventionell dokumentär där folk beroende på traditionell dramaturgi kan uppleva det påfrestande. Lite långt är det - när det börjar närma sig tvåtimmarsstrecket så tryter tålamodet. Och vissa val känns lite slappt omotiverade, som att ibland halvt dränka intervjuer med musik som spelas samtidigt.
 
En del skulle möjligen kalla det för mer stil än innehåll. Det är definitivt mer känsla än fakta, en film som säger mer i stil än information, liksom mycket av Bowies egna verk. Det är en film om Bowie i samma stil som Bowie - och han hade onekligen varit stolt. Ett absolut måste för fansen, men även en kittlande psykedelisk, magiskt visuell upplevelse för de mindre insatta.
| 12 september 2022 21:10 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Det har aldrig blivit av att jag har sett en dokumentärfilm på bio. Men någon gång skulle bli den första och då är det bra att välja en dokumentär på ett tema som verkligen intresserar och det gör David Bowie och hans legendariska musik. Så min första dokumentärfilm blev David Bowie dokumentären “Moonage Daydream” som jag har varit och sett. Jag ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens innehåll. “Moonage Daydream” är en uppslukande filmupplevelse. Samt en audiovisuell rymdodyssé som inte bara belyser David Bowies gåtfulla arv utan också tjänar som en guide till att leva ett tillfredsställande och meningsfullt liv på 2000-talet. Den korta beskrivningen sätter fingret på det vi får uppleva när den Oscarsnominerade dokumentärfilmaren Brett Morgen försöker ta på sig den till synes omöjliga uppgiften att ge rockikonen David Bowies karriär rättvisa. Filmens titel “Moonage Daydream” är även titeln på en Bowie låt och det är just månen vi far till i filmens inledning efter ett inledande citat ifrån David Bowie. Och i det stora hela känns filmen igenom som en konstnärlig resa in glamrockens alla hörn där man delges av hur kreativt skapande växer fram. Förväntar man sig en traditionell biopic som fördjupar kunskaperna om David Bowie för den ovane lyssnaren som inte är bekant med Bowies originella musik så ska man leta efter en annan film. För mig som har förkunskaper och i stort sett har följt hela David Bowies karriär genom åren så var det en givande resa in i hans inre skapandeprocess. Men det hela gestaltas med mycket klippningar mellan musikvideos, live-uppträdanden och intervjuer som varvas med bland annat kost gjord av artisten själv och en del referenser som har inspirerat honom. Så har man ingen inblick i hans värld så kan det hela kännas lite snurrigt och kanske småsegt under filmens över två timmar långa speltid, Men som komplement till det man redan vet om David Bowie och ett eventuellt smakprov inför den eventuella biopic som vi säkert är många som hoppas på så har filmen allt det man förväntar sig av den. Den snuddar vi den essens som präglar det alter-ego som Bowie skapade och den ger en inblick i större delen av hans karriär från sent 60-tal till hans död 2016. Till min stora glädje så fanns det mycket material ifrån den era då jag tyckte att han var som bäst. Då han hade sitt alter-ego Ziggy Stardust. Sammanfattningsvis så är det en psykedelisk rymdresa tonsatt av bra musik man får. Som ett stort David Bowie fan blir man mycket tillfredsställd. Och upptäcker man musiken för första gången så får man hitta andra sätt att fördjupa i vem denna androgyna och spännande rockikon var. Jag blev fullt tillfredsställd och ger dokumentären “Moonage Daydream” en stark fyra av fem möjliga i betyg.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu