Me and Orson Welles 2008

Drama
Storbritannien
109 MIN
Engelska
Me and Orson Welles poster

Synopsis

En tonåring får en roll i "Julius Ceasar" vid Mercury Theatre som regisseras av en ung Orson Welles 1937.
Ditt betyg
2.9 av 45 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Me and Orson Welles
DVD-premiär
21 april 2010
Språk
Engelska
Land
Storbritannien
Distributör
Scanbox Entertainment
Längd

Recensent

Fredrik Adolvsson

20 april 2010 | 13:36

Stolthet och fördomar

Kom igen, kan verkligen en film med den där osnutne snorvalpen från en serie musikaler i skolmiljö verkligen vara något att hänga i den metaforiska julgranen? Skojar jag inte april med er nu? Bara lite? Nej, faktiskt inte ens bara lite.

Jag hade helt missat att Richard Linklater ("A Scanner Darkly", "School of Rock", "Before Sunrise/Sunset"-filmerna som jag pinsamt nog inte sett) regisserat "Me and Orson Welles", det gick mig förbi tills recensionsexemplaret låg i min hand. Frågan är om det hade hjälpt, att någon jag uppskattar och regisserar står bakom, när Zac "High School Musical" Efrons närvaro ändå var tillräcklig för att göra min skepsism stor. Trots att jag hört gott om filmen innan, och att ämnet Orson Welles alltid tilltalar, och att jag är fruktansvärt förtjust i Claire Danes. I sanningens namn var min skepsism baserat på inte mycket mer än ytlig bekantskap, jag har nog inte sett den unge aktören i något mer än enstaka gästspel i TV, och det är en fördom jag får ställa på ända.

Tiden för dramat är 1937. Efron spelar en ung man, en tonåring ännu i high school, som drömmer om att bli skådespelare. Han är driven, vilket tillsammans med en gnutta tur leder honom mot Orson Welles teater Mercury och en liten roll i dennes uppsättning av Shakespeares Julius Ceasar. Genom den briljante men arrogante och nyckfulle Welles utspel och relationen med hans assistent Sonja, får vi följa en kort och omtumlande period i den unge mannens liv.

Det är ingen sockersöt historia, som jag bara av Zac Efrons namn kanske hade väntat mig, utan vad som känns som en äkta och realistisk skildring av såväl Welles som livet på Broadway under hans ledning i mitten av 30-talet, och det var som man säger inte en dans på röda rosor. Från filmens början leds vi rätt in i allt, in i historien och in i karaktärerna, utan en massa tid på onödiga presentationer, och det är ett tempo som tacksamt hålls genom hela filmen. Dessutom under en attraktiv yta, av snyggt foto och tidsenligt vackert scenografi. Jag vet inte om "Me and Orson Welles" känns särskilt Linklateresque men det är en välgjord och genomtänkt sak.

För att åter knyta an till min fördom, kan jag konstatera att Zac Efron är en bra skådespelare. Ett bra val inte bara för att han redan bor i en kropp som ser ung och naiv ut, utan för att han bär den som sig bör. Blir aldrig irriterande eller gnällig, vilket annars kan vara ett problem med den typen av karaktärer.

Ändå är han ingenting mot Christan McKays Orson Welles i en allt annat än ensidig tolkning. Han blir regissören och skådespelaren i all sin unga arrogans och burdushet, sitt kunnande och genialitet, och sitt medlidande och manipulerande. McKay är från sin passande smått magnifika entré och ända till slutet en ren fröjd att se.

Precis som Orson Welles själv blir filmen om honom och en ung grabb med ambitioner aldrig förutsägbar. Trådar som jag trodde uppenbara behandlas på ett fullt naturligt och tillfredsställande sätt. Richard Linklater är en utmärkt filmskapare och inte heller här, i en liten film om alla möjligheter som ligger framför oss, sviker han.

| 20 april 2010 13:36 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Me and Orson Welles
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu