LasseMajas Detektivbyrå – Skorpionens gåta 2022

Premissen för “Lasse-Majas detektivbyrå - Skorpionens gåta” är väldigt okomplicerad. Som det väl ska vara i familjefilmer. Den fiktiva lilla staden Valleby ska fira 500 år. När en mystisk tjuv plötsligt börjar härja runt och lämna ett märkligt märke efter sig. Märket för stjärntecknet Skorpion. Med bara tre dagar kvar är firandet i fara. Det är nu upp till LasseMajas detektivbyrå att lösa fallet.

 

Ganska snabbt in i filmen slår det mig hur pass läskig den är. Nu råkar det här vara den första LasseMaja-filmen jag ser, så jag vet inte hur standarden brukar vara. Men kom igen. Vissa scener är till och med ruggigare än Joakim Lundells nya film “Feed”. Sen att jag är en av Sveriges mest lättskrämda personer kanske har en bidragande faktor. Det är flera gånger jag får hejda mig själv från att skrika högt under några av de läskigaste delarna. Men i övrigt är det en väldigt mysig film rakt igenom.

 

Även om premissen som sagt på många sätt är väldigt enkel, är det (enligt mig) desto svårare att lista ut vem som är skurken, den mystiske mästertjuven “Skorpionen”. Man arbetar skickligt med att slänga in olika ledtrådar och villospår här och där. Långt in i filmen har jag genuint fortfarande svårt att lista ut vem som döljer sig bakom masken. Ibland känns fallet lika svårlöst som ett avsnitt av “Morden i Midsomer”. Men det kanske säger mer om min tröga hjärna än om handlingen i filmen.

 

När det gäller skådespelarinsatserna finns det rätt mycket positivt att säga. Henrik Hjelt (som ersätter den avlidne Tomas Norström) är väldigt rolig i rollen om den lite stela och tafatte polismästaren Randolf. För övrigt ett femplus-namn. Huvudrollerna Nils Kendle (Lasse) och Polly Stjärne (Maja) gör båda en stabil och trovärdig prestation. Det är kul att se Suzanne Reuter i en lite mer fånig roll. Hon spelar den tjuriga före detta mästertjuven Lillie Ragnarsson, som hjälper Lasse och Maja i jakten på “Skorpionen”. En annan som är underhållande är David Wiberg ("Varan-tv", "Hundraåringen") i rollen som den babblande tv-reportern Kimmy. Han känns dock mer rolig för oss vuxna än för barnen.

 

Men det finns också en del negativt att säga om skådespeleriet. I synnerhet bland de vuxna. Det känns nämligen ofta ganska styltigt och snudd på överspelat. Kanske beror det på att målgruppen är barnfamiljer. Att skådespeleriet då förändras lite på något sätt. Alltså att man anpassar agerandet efter genren. Det är ju såklart en del av jobbet av att vara skådespelare. Men jag tycker att vuxna i barnfilmer ofta gör sig dummare/fånigare än vad de behöver vara.

 

Jag vill till exempel inte behöva se Suzanne Reuter sitta och göra pruttljud bara för att det ska vara kul. Knappt en enda unge i biosalongen skrattade åt den scenen. Barn är smartare än så. Sluta tala ner till dem.

 

Genom åren har det inte direkt snålats med LasseMaja-filmer. “LasseMajas detektivbyrå - Skorpionens gåta” är den sjunde i ordningen. Dessutom finns det också en julkalender och en tv-serie med två säsonger. Jag råkar även veta att man nu håller på med castingen till en ny film. Med tanke på att det finns 30 (!) böcker att utgå ifrån, så lär väl LasseMaja-franchisen pågå lagom länge till att Marvel avslutar sin Fas 8 eller nåt.