Hotell Transylvanien (2012)

Greve Dracula visar sig, ryktet till trots, vara en reko kille. Han är omtänksam far till en tonårsdotter - fast enligt vampyrkalandern infinner sig tonåren någonstans runt de hundra - och storslagen altruist för sina otaliga monstervänner. För dem har han låtit inrätta Hotell Transylvanien, en fristad där inga människor tillåts innanför de magnifika slottsväggarna. Det var nämligen människor med mobbmentalitet och brinnande högafflar som en gång i tiden berövade greven hans fru, och sedan dess fruktar och avskyr han dem frenetiskt.

När en backpackande och godtrogen tonårsslyngel ändå råkar förirra sig in i hotellet riskerar alltså den delikata uppdelningen med människor för sig, monster för sig att rubbas - till Draculas outsägliga ångest visar dessutom hans dotter Mavis intresse för människovalpen. Och denna entusiastiska, levnadsglada varelse har han svurit att beskydda från människovärldens fördomar och blodtörst.

Många av bifigurerna i "Hotell Transylvanien" ser ut som om de vore frukterna av ett lyckat äktenskap mellan Tim Burtons skapelser i "Corpse Bride" eller "The Nightmare Before Christmas" och figurerna i Pixars "Monsters Inc." Myllret och detaljrikedomen får en nästan att ha bortseende med den ohyggligt förutsägbara storyn och det faktum att en stor mängd av skämten kretsar kring bakdelar och kroppsfunktioner.

Men budskapen om att utmana fördomar och ta för sig av livet är fina, och far-och-dotter relationen mellan Dracula och Mavis är ömsint skildrad utan att bli sådär överdrivet sirapskletig, åtminstone på en lång stund. Man ska i regel undvika att skriva om fiktiva barn när man recenserar familjefilm, men jag vill ändå tro att jag gärna skulle ta med min tänkbara sjuåring för att kolla in Greve Draculas neuroser och "Hotell Transylvaniens" samtliga utstuderat ljuvligt gräsliga varelser.

Det här kan också vara en av de få animerade filmer som jag hellre skulle se dubbad än med originalröster; Kim Sulocki med följe gör ett utmärkt inlevelsefullt jobb. På amerikanska hade man istället varit utlämnad åt Adam Sandler i huvudrollen, något som är läskigare än alla vampyrer och varulvar i världen.