Glaciär 2021

Romantik Drama
Sverige
88 MIN
Svenska
Glaciär poster

Synopsis

En kärlekshistoria om en pastor och en läkare som inte känner varandra sedan tidigare, men har isolerat sig på samma hotell medan världen utanför rasar. Trots att närkontakt är lika med döden ligger det i människans natur att söka samvaro och mänsklig kontakt, och de två karaktärerna börjar så småningom att få kontakt med varandra via varsin walkie-talkie. De dagliga samtalen leder till en allt mer fördjupad relation och – trots att de aldrig har träffats – till och med stark kärlek.
Ditt betyg
2.6 av 5 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Charlotte Brange

27 april 2021 | 10:00

Kärlek i karantänens spår

Medan världen står i lågor, finner sig två omaka personer instängda på ett lyxhotell och trevande och emotionell kontakt uppstår. ”Glaciär” är en något konstlad, men berörande, historia om vad avsaknad av mänsklig kontakt egentligen kan göra med oss.
Ett dödligt virus sprider sig om en löpeld världen över och inget botemedel syns i sikte. Ja, parallellerna till världen vi just nu lever i finns där, men i en något mer extrem form. I den dystopiska tillvaron springer av misstag en pastor (Alexander Karim) och en läkare (Lena Endre) på varandra. De båda har en mer eller mindre desperat relation både till sin hopplösa situation de lever i men även det liv de lämnade bakom sig när de checkade in.

Karantänen de befinner sig i är knappast en klaustrofobiskt liten etta, utan ett lyxigt hotell i Stockholms innerstad. ”Använd baren vid din utsatta tid”, ”Glöm inte bort att du kan använda poolen”, säger robotrösten i högtalarna, som att det ska sätta en guldkant på den krigiska situationen utanför fönstret.

De två, väldigt ensamma, personerna bygger en ömsesidig kontaktlinje tack vare walkie-talkies. Social distansering vet ju även vi att man borde följa, men kärlek och desperation har ibland inga gränser. Tillsammans sätter de sina olikheter åt sidan och börjar tumma på de hårt utsatta reglerna, och riskerar snart mer än vad de båda var medvetna om.

Inte helt oväntat börjar kreativa följder av både pandemi och karantänlivet långsamt rulla in på våra filmtjänster. Eftersom vi nu levt i det kan vi ju hoppas på att vi i filmens värld får fler trovärdiga draman – och färre (förhoppningsvis!) överdrivna monsterpandemier. ”Glaciär” är istället en enkel och avskalad historia om de typiska motsättningarna mellan tro och vetenskap. Vem vinner i slutändan, och väljer vi med hjärta eller hjärna?

Filmens karaktärer har hållits till det minimala, vilket kan antas är ett resultat av rådande pandemi men även för att allt fokus ska hamna på den spirande relationen Endre och Karim sinsemellan. Med bara två skådespelare krävs det både karismatiska huvudpersoner och ett välarbetat manus att arbeta med. Det senare står deckarförfattaren Camilla Läckberg för, men i ”Glaciär” finns det känslosamma monologer snarare än uppseendeväckande mordfall.

Det smarta med ”Glaciär” är att ingen vikt läggs på varken utseende, ålder, eller andra faktorer som brukar användas som typiska motpoler i romantiska dramafilmer. Endre och Karim skulle kunna spelas av vem som helst – och så fort vi har kommit förbi den bråkiga starten bjuds det på finstämt och sentimentalt skådespel från båda parter. Särskilt Karim får verkligen ta ut svängarna som sin kämpande, men hoppfulla, pastor med en känslofylld hemlighet.

Trots sin relativt korta speltid på drygt en och en halv timme, blir det stundtals svårt att fylla ut minuterna. Konversionerna och händelserna går ibland i cirklar, även om det är uppenbart att det ska vara gestalta den förlamande ensamheten som uppstår utan mänsklig kontakt. Jag vill inte dra det hela vägen till krystat, men stundom blir det mer av ett teaterspel än modern film med mjuka hörn. Känslor finns det i alla fall gott om så att det spiller och blir över i ”Glaciär”, så förvänta dig färre apokalypsbomber men fler ömma känslotårar – men på social distans.
 
| 27 april 2021 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
5
I rådande pandemitider så får kreativiteten blomma på annat sätt då högst åtta personer kan få samlas i en biosalong. Då blir det svårt att komma ut med sina idéer och projekt på bio när de väl är färdiga för en sådan naturlig premiär. Då får man hitta andra vägar. Det har deckardrottningen Camilla Läckberg gjort. Hon har under den rådande kris som vårt samhälle befinner sig i skrivit ett manus till sin långfilmsdebut. Och passande nog har hon även valt att låta filmen utspela sig i en fiktiv framtid där vår värld har drabbas av en pandemi värre än den vi själva nu lever i. Deprimerande ämne kan man ju tycka. Men mer aktuellt kan inte ämnet bli att ha som tema i en film. Filmen heter “Glaciär”. Jag har sett den och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling. Hälften av världens befolkning har dött i en rasande pandemi. Fysisk kontakt är lika med döden. Under dessa förutsättningar tar en kärlekshistoria vid. En oväntad och omöjlig kärlek mellan en pastor (Alexander Karim) och en läkare (Lena Endre) som inte känner varandra sedan tidigare. Det visar sig inom kort att de har isolerat sig i samma lyxhotellskarantän medan världen utanför rasar. Trots att närkontakt är lika med döden ligger det i människans natur att söka samvaro och mänsklig kontakt, och de två karaktärerna börjar så småningom att få kontakt med varandra via varsin walkie-talkie. De dagliga samtalen leder till en allt mer fördjupad relation. Trots att de aldrig har träffats tidigare så utvecklas deras känslor till en gränslöst stark kärlek. Deckardtrottningen Camilla Läckberg är det nog få som har missat. Hennes Fjällbacka böcker har blivit en stor succé. Därefter har hon tagit en paus ifrån den serien och dess huvudpersoner Patrik Hedström och Erica Falck för att skriva några böcker inom genren hämndlitteratur vilket resulterade i några framgångsrika böcker om den hämndlystna kvinnan Faye. Sedan ville Läckberg prova på tv-serie mediet och skrev manuset till Viaplays storsatsning “Lyckoviken” som också blev en stor framgång. På den vägen är det nu dit resan har tagit henne där hon är idag som manusförfattare till en långfilm. I den tid vi lever i med social distans så är inte det här den första filmen som behandlar det ämnet. Hösten 2020 kom exempelvis Josephine Bornebuschs film “Orca” som behandlade samma ämne, Och i början av 2021 kom miniserien “The Stand” baserad på Stephen Kings skräckroman som fokuserar på uppyggnaden av ett samhälle efter en pandemi. Läckbergs och Bornebuschs filmer är lite lika. De tar upp det som många nu saknar. Att få vara med och att få krama våra nära och kära. Det som skiljer filmerna åt är att i Josephine Bornebuschs "Orca" så fanns fler personer som man fick möta i en film helt uppbyggd av Facetime konversationer. I Läckbergs "Glaciär" handlar det om enbart två personer och därmed bara två skådisar och den relation som utvecklas mellan dem. Samt fokuserar historien på hur en relation kan utvecklas mellan två helt olika personer med stor ålderskillad och andra olikheter. Samt fokuseras det på hur man kan köpa sig rätten till en lyxkarantän medan de som har det sämre ställt ekonomiskt inte har samma förutsättningar. Det som är unikt med den här filmen är att få följa det intima skådespelet mellan två personer som näst intill tvingas att börja älska varandra för att de kanske kan vara de sista två överlevande. Det spekuleras också i hur länge man skulle kunna leva ett sådant liv i total isolering. Detta skildras både med humor och allvar. Det dödliga virus som filmen “Glaciär” handlar om innebär att man kan dö vid minsta lilla fysiska kontakt och därmed är huvudregeln att man ska ha en vägg mellan sig själv och annan person. Därmed ställs frågan om kärleken är viktigare än att följa regler. Är det inte enklare att dö för kärleken än att dö ensam i isolering? Sammanfattningsvis så är filmen “Glaciär” en fin kärlekshistoria mellan två människor. Det är fascinerande att det aldrig blir tråkigt. Lena Endre och Alexander Karim utvecklar en trovärdig kemi som är väldigt påtaglig filmen igenom och det märks att de har haft roligt och varit inspirerade under arbetet med filmen. Många tankar väcks när man ser filmen och det är svårt att inte bli personligt berörd eftersom det dystopiska Sverige som skildras inte känns så långt borta ifrån den verklighet vi själv nu upplever. Den verklighet som filmens karaktärer har skulle lätt kunna bli vår framtid om hela världen hade följt restriktioner så dåligt som merparten av den svenska befolkningen gör. 5/5 får Camilla Läckbergs debutlångfilm av mig i betyg.
Läs mer