Far Side of the Moon 2003
Synopsis
Info
Är tyngdlösa lättsammare?
Nu när dokusåporna rullat igång igen känns det bra att det fortfarande görs filmer om människor som röker, reciterar poesi och talar allvarligt om rymdresor kontra narcissism. Robert LePage, en veteran av filmfestivalfilmer som ingen sett, har gjort en förvånansvärt filmisk och lättillgänglig adaption av sin egen teateruppsättning. Han briljerar med flytande övergångar och associativt berättande, den gamla sanningen att när teater blir film blir det per definition stelt och stillastående känns ovanligt avlägsen. Sen läser jag att ”Saraband” vunnit Prix Italia och frågar mig varför det inte finns några svenska regissörer som kan röra sig lika obesvärat mellan film och teater som en Julie Taymor, en Sam Mendes eller en Robert LePage. Varför ska det behöva vara Takashi Miike och inte Ingmar Bergman som gör teater av ”Yuki’s Revenge”?
”How do you balance the infinitely banal with the infinitely essential” frågar Phillippe medan han stressar mellan tvättider och arbetet som telefonförsäljare. Han är besatt av rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjet och drömmer om månresor och tyngdlöshet. André är en homosexuell väderuppläsare. Efter moderns död har de två bröderna glidit ifrån varandra och precis som i årets andra stora kanadensiska film ”De Barbariska Invasionerna” handlar det om vägen mot förståelse, förlåtelse och försoning – både med varandra och med det förflutna. LePage gör själv båda rollerna, en prestation än mer imponerande än vad Nicholas Cage gjorde i ”Adaptation.” eftersom han lyckas med konststycket att skapa två sympatiska karaktärer som är varandras raka motsatser.
Inte ens det presumtiva irritationsmomentet att Laurie Andersons musik inte fick följa med upp på vita duken stör. Anderson har ju trots allt gjort musiken till två av Jonathan Demmes bästa filmer (”Something Wild”, ”Swimming To Cambodia”) och är egentligen ingen man tjafsar med. Istället får vi stråkinstrument som låter som om de ska bli flis imorgon och precis börjat acceptera det som en ny fas i livet. Vackert och vemodigt. Precis som filmen.
