Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Joel och Clementine har förlorat kärleken till varandra. För att mildra separationen tar de hjälp av nyuppfunnen teknologi, och försöker sudda ut deras minne av varandra - men under resans gång ändrar sig Joel...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ETERNAL SUNSHINE OF THE SPOTLESS MIND

Jag blir alldeles glad

Vi får inte glömma bort Michel Gondry. Köp ”The Work Of Director Michel Gondry” och lär känna en av vår tids mest nödvändiga regissörer. Vi får inte glömma bort Jon Brion. Köp hans soundtracks till 2002 års bästa film ”Punch-Drunk Love” och 2004 års bästa film ”Eternal Sunshine Of The Spotless Mind” och inse att hans musik fungerar utan bilderna men att bilderna inte fungerar utan hans musik. En film att bli förälskad i, en film att bli ruinerad av.

Ingen kommer glömma bort Charlie Kaufman. Finns det något vi människor kan vara säkra på så är det just det. Vem annars skulle få Jim Carrey, Kate Winslet, Elijah Wood och Kirsten Dunst att ställa upp i en film som kostar 20 miljoner dollar? Jag blir alldeles glad bara jag tänker på honom. Har en manusförfattare någonsin skrivit en starkare svit filmer? Efter att ha tagit oss med in i John Malkovich huvud i ”Being John Malkovich”, berättat om möss och människor i ”Human Nature”, presenterat oss för tvillingbrodern Donald i ”Adaptation.” och programledaren/lönnmördaren Chuck Barris i ”Confessions Of A Dangerous Mind” har Kaufman gjort något som bara Dennis Potter lyckats med tidigare: att upphöja manusförfattaren till auteur. Med viss reservation för när Joe Eszterhas härjade som värst under början på 90-talet. Fast han var ju mest äcklig.

En kall vintermorgon får Joel en impuls och tar tåget ut till Long Island och vandrar på stranden. Han ringer och sjukskriver sig, vet inte varför. Han träffar Clementine, de börjar prata. Han är blyg och deprimerad, hon är impulsiv och levnadsglad. De är inget perfekt par men känner en samhörighet. Efter två år tillsammans har Clementine tröttnat och raderar honom ur minnet. ”You’ve been erased”, som Arnold skulle sagt. Joel blir förtvivlad och bestämmer sig för att göra detsamma men när teknikerna tränger allt längre tillbaka i tiden och minnena blir allt lyckligare ångrar han sig. För när han tar bort minnena av henne och deras relation tar han ju även bort en del av sig själv. På ett väldigt Kaufmanskt sätt får filmen oss att först acceptera något för att sedan börja problematisera det. Hur vet vi att Joels minnen stämmer med verkligheten? Den första tiden i en relation får ju lätt ett nostalgiskt skimmer över sig. ”Tiden läker alla sår”, som Arnold skulle sagt. Kanske är det så att Joels minnen av relationen rentav är viktigare än själva relationen?

Christoffer Andersson Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Pseudosum
Manusförfattaren Charlie Kaufman funderar på kärleken och minnet medan regissören Michel Gondry använder hela skalan av visuella effekter för att återge ett själsliv som nystas upp baklänges. Aldrig har jagets inre liv avbildats så direkt och samtidigt med sådan visuell slagfärdighet.
Film
Jim Carryes bästa film. Finns inget mer att säga, klockren femma
18949-0
Håller med dig på denna ibland kändes den nästan lite tråkig..
Visa fler (23)

Veckans populära filmer

Visa fler