Den bästa sommaren (2000)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Mårten och Annika är fosterbarn och ska spendera sommaren hos begravningsentreprenören Yngve Johansson. Johansson är inte riktigt van vid barn och har aldrig varit gift. Han är strikt men rättvis mot barnen och han mjuknar allt eftersom tiden går.
Visa hela synopsis

ALTERNATIV SAKNAS

ALTERNATIV SAKNAS

Betyg
Läs recension
3.4 av 534 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DEN BäSTA SOMMAREN

Charmigt om kärlek och döden
Kjell Bergqvists pondus passar utmärkt i Ulf Malmros skruvade regi och detta samarbete är bland deras bästa. En charmig men samtidigt tänkvärd film om ensamhet, kärlek och döden.
Säga vad man vill om Kjell Bergqvist men pondus har han. Det är helt förståeligt att Ulf Malmros använt skådespelare i nio av sina film- och TV-produktioner. Bergqvists barska framtoning passar oftast som handen i hansken i Malmros lite bisarra och skruvade historier. Oftast har han förpassats till komiska biroller men i ”Den bästa sommaren” fick skådespelaren äntligen en saftig huvudroll att bita i.

Rollen som begravningsentreprenören Yngve Johansson gav honom det erkännande (bland annat i form av en Guldbagge) han länge förtjänat. Handlingen utspelas i byn Molkom på 1950-talet där den ensamma, grinige Yngve tar emot sommarbarn från storstaden. Barnen Mårten (Anastasios Soulis) och Annika (Rebecca Scheja) inser att Yngve inte är så förtjust i barn men tyr sig till varandra och med tiden bildar de allt starkare band med såväl Yngve som deras barnlösa lärare (Cecilia Nilsson).

Detta är ett perfekt exempel på hur Malmros, en av Sveriges mest intressanta regissörer, kan göra så mycket med så lite. Egentligen är själva historien ganska standard, av typen vi sett i familjefilmer oräkneligt antal gånger förut. Men det levereras ett rikt persongalleri där man med små medel fördjupar sig i var karaktär och engageras i deras livsöden. Det finns gott om charm, hjärta, värme och subtil humor men även tänkvärda moment om ensamhet, kärlek, utanförskap och döden.

Unga Scheja har utstrålning som heter duga, Nilsson är underbar och vår framlidne Brasse Brännström lyckas framodla såväl skräck som tragedi med sin elaka överklassfarbror. Men detta är trots allt Bergqvists film. Hans griniga gubbjävel är på pricken med sina fel och brister. Han skalas sakta men säkert av sitt taggiga skal för att bli den omtänksamma människa han egentligen är, utan att någonsin förlora sin pondus eller personlighet.

Filmens svagare kort är debutanten Soulis (som på senare år synts i ”Studentfesten” och Johan Falk-filmerna). Han är inte dålig men veknar i jämförelse med motspelarna och det blir några vacklande hundvalpsblickar för mycket. Det känns inte heller helt lyckat att slänga in en svart hotellpianist (Gachugo Makini) som får utgöra en slags ”Magic Negro”-stereotyp trots syftet att spegla huvudkaraktärernas ”öppna sinnen”.

Men det är detaljer i marginalen. ”Den bästa sommaren” är tveklöst en av Malmros bästa långfilmer och Bergqvists bästa prestationer. En film om att vara ung, naiv, förvirrad och kär som är lätt att tycka om. Om något sin generations ”Mitt liv som hund”. Och bara att få se Bergqvist dansa tango gör den värd en titt.
Den bästa sommaren (2000) – Småkomisk svensk modern klassiker som ej lyckas balansera dom dramtiska inslagen.
Ulf Malmros andra långfilm växte sig snabbt till en modern svensk klassiker, filmen är en dramakomedi som lyckas balansera humorn för stunden i scenerna men som är ganska klumpigt gjord på den dramatiska fronten, fylld av sentimentala klyschor. Dom två barnen Mårten och Annika åker från Stockholm och Uppsala och anländer till ett litet samhälle, där dom ska vara sommarbarn hos den märkliga och otrevliga begravningsentreprenören Yngve. Varken Mårten eller Annika tycker från början om honom men dom två barnen kommer allt närmare varandra ju längre sommaren går och efter ett tag börjar dom även få en förståelse för Yngve. Dessutom börjar dom utforska samhället och lär bland annat känna en lärarinna och en pianist. Ett återkommande problem inom sentimentala dramafilmer är dess lämnande till handlingsförloppet och övergivandet av karaktärerna – karaktärernas beslut vilar på att få fram handlingen till dom redan statuerade händelserna, i stället för att det hela vilar på karaktärernas situationer och låta karaktärerna vara byggklossarna som tillsammans skapar en handling. I stället skapas handlingen utan att utgå från karaktärerna vilket skapar otrovärdighet i filmen. “Den bästa sommaren” har hela tiden ett mål att komma fram till, detta kan tyckas framåtskridande och lyckat, fast så egentligen ej är fallet då det inte är karaktärerna som går framåt utan enbart filmen på manusstadiet, det vill säga enbart distansfullt och filmiskt och ej likt en verklighet som tittaren kan gå in i. Trots filmens möjlighet till att ha karaktärerna som handlingens bas och drivkraft baserat på att det egentligen inte har statuerats en tydlig huvudkonflikt eller huvudhandling för än runt andra halvan av filmen, trots detta är filmen tydligt strukturerad i första halvan, detta skapar ändock en förutsägbarhet då första halvan inte erbjuder någon form av huvudhandling eller utgår från karaktärerna, troligen är detta ett täcken på att försöka introducera karaktärerna för att sedan kunna släppa karaktärerna när den huvudsakliga handlingen påbörjas, vad detta leder till är enbart ett slarvande med karaktärsgestaltning och en förutsebarhet som hade gått att undvika med en annan struktur. En behållning filmen dock besitter är dom komiska inslagen som i huvudsak Yngve står för som spelas av Kjell Bergqvist, som leverera komiken genom sitt stela beteende och sina plötsliga kommentarer, så som den klassiska repliken “passa på att vara glada nu man vet aldrig när det blir roligt nästa gång”. Barnskådespelarna är Anastasios Soulis som Mårten i sin första långfilmsroll (har bland annat medverkat i “Hem ljuva hem” från 2001, “Bröllopsfotografen” från 2009 och “Studentfesten” från 2013) och Rebecca Sheja som Annika (som även hon medverkade i Ulf Malmros “Bröllopsfotografen). Båda två gör stabila skådespelarinsatser även fast det finns svårigheter för någon karaktär att växa sig större i och med att karaktärernas uppgift enbart är att leda en statuerad handling framåt. Filmen utspelar sig år 1958 och lyckas relativt väl skildra en tidsepok. Intressant är att den svenska filmen “Mitt liv som hund” (regisserad av Lasse Hallström) även den utspelar sig i slutet av 1950-talet (närmare bestämt 1959), även “Mitt liv som hund” skildra en pojke som flyttar från sitt hem, i “Den bästa sommaren” flyttar karaktären Mårten på grund av att hans mamma är död, medan huvudkaraktären Ingemar (i “Mitt liv som hund”) flyttar då hans mamma är döende, dessutom utvecklas både dessa filmer till en historia om ett kärleksförhållande. I “Mitt liv som hund” är karaktärerna den filmiska utgångspunkten, vilket gör att det distanserade filmiska förhållandet sköljs bort på ett tidigt stadium. Tematiskt går den även betydligt djupare och detta är något som “Den bästa sommaren” missar ganska stort – att utforska karaktärernas förflutna, den gör det enbart flyktigt genom dialog i förbifarten medan “Mitt liv som hund” låter det vara den dramatiska pelaren för karaktärsfördjupning, i stället kliver “Den bästa sommaren” i det översentimentala spåret och undviker komplexitet för att i stället trycka på enkla känsloknappar som det tryckts på i många filmer förut. Två kvaliteter som dom både filmerna dock innehar är passande foto för att fånga in den välplacerade tidsmässiga känslan. Som helhet finns det verk som redan har gjort det “Den bästa sommaren” gestaltade på ett betydligt mer heltäckande och djupare sätt, med trovärdiga och mångbottnade karaktärer. Men filmen är inte helt utan lyckade inslag bland skådespelarensemblen och lyckad regi av Ulf Malmros. Bland Ulf Malmros finns det förövrigt betydligt mer lyckade verk och även fast “Den bästa sommaren” har sina smått komiska delar är filmen “Smala Sussie” (som Malmros kom att göra tre år efter denna) att föredra både på det komiska och nyskapande planet. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Juni 2014.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
cicella
Då betygsfälltet inte verkar fungera just nu, så får jag väll skriva mitt betyg av filmen här istället. "Den bästa sommaren" får en stark 4á av mig då den är en riktigt charmig och hjärtvärmande film om Kärlek, familj och vänskap! Och skådespelarna (nya som veteraner) spelar välldigt bra och trovärdigt utan att för den skullen spela över och bli övertydliga! Detta är helt enkelt  en sevärd film! :)
AntonKane
Blev äntligen av att jag såg denna folkkära svenska moderna klassiker i natt när sömnen ej ville infinna sig. En engagerande historia med en hel del roliga repliker och en del intressanta sidoberättelse. Problematiken är bara den att filmen inte tycks vilja något annat än att gå ner i sentimental-träsket och få oss alla att brista ut i grått över egentligen ganska klyschiga filmmoment.

Men samtidigt fångar den mig som tittare då det är en tidsanda och atmosfär som ändå skildras väldigt väl och engagera såpas väl mycket baserat på ett  känslotrycksknappande.

Betyget landar på en stark 2:a, det är i många drag en fin film men som putsas till för att passa dom stora massorna, och sviker många av sina ideal om en realistisk mänsklig skildring med sin dialog och karaktärsvändningar/utvecklingar.
Filmrullen
Jag tänker mig denna som en nyare "Mitt liv som hund". Ulf Malmros gör den inte lika bra, men det duger för ett likadant betyg. Kjell Bergqvist är mycket erfaren i sitt skådespel i denna. En smakfull saga. Värd en fyra.
Visa fler (4)

Veckans populära filmer

Visa fler