Den bästa sommaren (2000)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Mårten och Annika är fosterbarn och ska spendera sommaren hos begravningsentreprenören Yngve Johansson. Johansson är inte riktigt van vid barn och har aldrig varit gift. Han är strikt men rättvis mot barnen och han mjuknar allt eftersom tiden går.
Visa hela synopsis

ALTERNATIV SAKNAS

ALTERNATIV SAKNAS

Betyg
Läs recension
3.4 av 507 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DEN BäSTA SOMMAREN

Charmigt om kärlek och döden
Kjell Bergqvists pondus passar utmärkt i Ulf Malmros skruvade regi och detta samarbete är bland deras bästa. En charmig men samtidigt tänkvärd film om ensamhet, kärlek och döden.
Säga vad man vill om Kjell Bergqvist men pondus har han. Det är helt förståeligt att Ulf Malmros använt skådespelare i nio av sina film- och TV-produktioner. Bergqvists barska framtoning passar oftast som handen i hansken i Malmros lite bisarra och skruvade historier. Oftast har han förpassats till komiska biroller men i ”Den bästa sommaren” fick skådespelaren äntligen en saftig huvudroll att bita i.

Rollen som begravningsentreprenören Yngve Johansson gav honom det erkännande (bland annat i form av en Guldbagge) han länge förtjänat. Handlingen utspelas i byn Molkom på 1950-talet där den ensamma, grinige Yngve tar emot sommarbarn från storstaden. Barnen Mårten (Anastasios Soulis) och Annika (Rebecca Scheja) inser att Yngve inte är så förtjust i barn men tyr sig till varandra och med tiden bildar de allt starkare band med såväl Yngve som deras barnlösa lärare (Cecilia Nilsson).

Detta är ett perfekt exempel på hur Malmros, en av Sveriges mest intressanta regissörer, kan göra så mycket med så lite. Egentligen är själva historien ganska standard, av typen vi sett i familjefilmer oräkneligt antal gånger förut. Men det levereras ett rikt persongalleri där man med små medel fördjupar sig i var karaktär och engageras i deras livsöden. Det finns gott om charm, hjärta, värme och subtil humor men även tänkvärda moment om ensamhet, kärlek, utanförskap och döden.

Unga Scheja har utstrålning som heter duga, Nilsson är underbar och vår framlidne Brasse Brännström lyckas framodla såväl skräck som tragedi med sin elaka överklassfarbror. Men detta är trots allt Bergqvists film. Hans griniga gubbjävel är på pricken med sina fel och brister. Han skalas sakta men säkert av sitt taggiga skal för att bli den omtänksamma människa han egentligen är, utan att någonsin förlora sin pondus eller personlighet.

Filmens svagare kort är debutanten Soulis (som på senare år synts i ”Studentfesten” och Johan Falk-filmerna). Han är inte dålig men veknar i jämförelse med motspelarna och det blir några vacklande hundvalpsblickar för mycket. Det känns inte heller helt lyckat att slänga in en svart hotellpianist (Gachugo Makini) som får utgöra en slags ”Magic Negro”-stereotyp trots syftet att spegla huvudkaraktärernas ”öppna sinnen”.

Men det är detaljer i marginalen. ”Den bästa sommaren” är tveklöst en av Malmros bästa långfilmer och Bergqvists bästa prestationer. En film om att vara ung, naiv, förvirrad och kär som är lätt att tycka om. Om något sin generations ”Mitt liv som hund”. Och bara att få se Bergqvist dansa tango gör den värd en titt.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
cicella
Då betygsfälltet inte verkar fungera just nu, så får jag väll skriva mitt betyg av filmen här istället. "Den bästa sommaren" får en stark 4á av mig då den är en riktigt charmig och hjärtvärmande film om Kärlek, familj och vänskap! Och skådespelarna (nya som veteraner) spelar välldigt bra och trovärdigt utan att för den skullen spela över och bli övertydliga! Detta är helt enkelt  en sevärd film! :)
AntonKane
Blev äntligen av att jag såg denna folkkära svenska moderna klassiker i natt när sömnen ej ville infinna sig. En engagerande historia med en hel del roliga repliker och en del intressanta sidoberättelse. Problematiken är bara den att filmen inte tycks vilja något annat än att gå ner i sentimental-träsket och få oss alla att brista ut i grått över egentligen ganska klyschiga filmmoment.

Men samtidigt fångar den mig som tittare då det är en tidsanda och atmosfär som ändå skildras väldigt väl och engagera såpas väl mycket baserat på ett  känslotrycksknappande.

Betyget landar på en stark 2:a, det är i många drag en fin film men som putsas till för att passa dom stora massorna, och sviker många av sina ideal om en realistisk mänsklig skildring med sin dialog och karaktärsvändningar/utvecklingar.
Filmrullen
Jag tänker mig denna som en nyare "Mitt liv som hund". Ulf Malmros gör den inte lika bra, men det duger för ett likadant betyg. Kjell Bergqvist är mycket erfaren i sitt skådespel i denna. En smakfull saga. Värd en fyra.
Visa fler (4)

Veckans populära filmer

Visa fler