Croodarna 2013

Familjen är den första och sista på jorden. Tack vare pappa Grogs envishet och strikta regler överlever de alla i en grotta som blivit deras hem, även mormor till pappas stora förtret.

Enstaka gånger ger de sig ut för att jaga men annars är det i mörkret de lever, eller åtminstone inte dör. Tonårsdottern Eep är trött på grottan och vill ut. En natt smyger hon iväg och träffar Grabb som är på väg till Morgondagen eftersom jorden som de känner den är på väg att gå under. På grund av en olycka som krossar deras hem måste hela familjen motvilligt ge sig iväg på jakt efter nytt, under ledning av en minst lika motvillig Grabb.

Det nya som möter dem på andra sidan klippor, öken och grottor är en fullständigt sagolik miljö. En levande djungel med växter och djur varav den ena, mer bedårande än den förra passeras och färgerna är helt igenom fantastiska. Tack vare 3D får vi själv möjlighet att promenera in i de mest otroliga omgivningarna och inte sedan "Avatar" har jag hänförts så av datagrafik.

Det är ett högt tempo hela tiden. När familjen i början ska jaga efter ett lunchägg är det med sådan fyndighet och sanslöst rolig iver att jag vill ställa mig upp och heja dem alla vidare som vore jag publik på ett sportevenemang. Många scener är mycket minnesvärda och humorn hela tiden snäll och ytterst familjevänlig. I salongen hörs både stora och små skratta ofta och jag kommer på mig själv att ideligen ansluta till de nämnda. Dessutom är det befriande att slippa ett dussin bifigurer som kläcker ur sig utstuderade slapstick-repliker på löpande band och inte egentligen tillför något annat. Här har man bantat tillbehören till ett par extra figurer varav den dramatiska apan Remy - världens första exemplar av sällskapsdjur, lär bli den mest populära filuren på länge och mycket omtyckt av åtminstone de yngre tittarna. Även om jag måste erkänna att också jag blev mer än måttligt förtjust i den håriga lilla krabaten.

Som sig bör i en bra film är historien i "Croodarna" närmast briljant berättad för en publik i alla åldrar, koncist men utan några direkta överraskningar. Det handlar på ett enkelt sätt om stora och viktiga saker, om familj (kanske provocerande mycket kärna stundvis) men också om att släppa in andra och annat. Det handlar även om att inte låta rädslan styra, att inte fly från det okända utan istället våga lämna det trygga och invanda för nya äventyr.

Individerna som vi får lära känna under färden från det steniga karga landskapet i början till skönheten i den fantasifulla naturen mot slutet är ett bekvämt litet antal, men alltså desto härligare. Alla har sina egenheter och en plats i både berättelse och tillvaro, och det är som alltid mycket trevligt med starka och modiga unga kvinnor i huvudrollerna som gör uppror mot sina familjer, men också på ett mer övergripande plan förlegade normer i samhället i stort. Dessa driftiga tjejer, sina hårsvall och smala midjor till trots, är hjältinnor för våra små att se upp till, i en ny tid med ett överflöd av gamla prinsväntande prinsessor.