Cats 2019

Drama Komedi Musikal Fantasy
Storbritannien
110 MIN
Engelska
Cats poster

Synopsis

Filmversion av musikalklassikern av Andrew Lloyd Webber, uppbyggd kring kattdikterna ur De knepiga katternas bok (Old Possum's Book of Practical Cats) av T.S. Eliot.
Ditt betyg
2.0 av 10 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Annika Andersson

21 december 2019 | 10:00

Gammaldags charm möter datorgenererad teknik

Musikalen "Cats" har blivit film med stjärnor som Idris Elba, Taylor Swift, Ian McKellen, Jennifer Hudson, och Judy Dench i rollerna. Vad filmen saknar i klös, vägs mer än väl upp av purrfekta miljöer och charmiga missar.
Glädjebud för musikalälskare; Andrew Lloyd Webbers Brodwayuppsättning av ”Cats”, en av de mest inkomsbringande och långkörande musikalerna någonsin, har fått en filmversion! I kattkostymerna finner vi kända namn som Idris Elba, Taylor Swift, James Corden, Jason Derulo, Ian McKellen, Jennifer Hudson, Judi Dench och många fler. Oscarsbelönade Tom Hooper (”Les Miserables”, ”The Danish Girl”, ”The King's Speach”) regisserar, men den stjärnspäckade rollistan till trots står det klart att det inte är en film för alla smaker...

Pjäsen är baserad på diktsamlingen ”Old Possums Book of Practical Cats” av T.S. Eliot och handlar om en kattkoloni som kallar sig Jellicle-katterna och bor i en gränd i London. En ny katt som heter Victoria (fint spelad av den storögda ballerinan Francesca Hayward) blir dumpad av sin matte och hamnar i kolonin där hon träffar den lata Jennyanydots (Rebel Wilson), den tuffa Bustopher Jones (James Corden), Mr. Mistoffelees (Laurie Davidson) som gör magiska trick, samt den steppande järnvägskatten Skimbleshanks (Steven McRae) med flera.

Handlingen är dock nästintill obefintlig. Pjäsen/filmen är strukturerad som en slags talangshow för katter, då de förbereder sina sång- och dansnummer för kvällens Jellicle Ball där den snälla gammelkatten Old Deuteronomy (Judi Dench) ska utse vinnaren som får stiga upp till Heaviside Layer, alias himlen, för att återfödas till ett bättre liv. Där finns en antydan till konflikt i och med att den elaka katten Macavity (Idris Elba) kidnappar katterna en efter en för att stå ensam kvar som vinnare (antydan därför att konflikten är inte spänningshöjande på något vis...).

Den tunna handlingen kanske spelar mindre roll på scenen, eftersom Broadwaymusikaler till sin natur är sång och dans, men i filmversionen kan de nog så spektakulära sång- och dansnumren ändå kännas lite tunna efter ett tag, särskilt om man kopplar på intellektet och ska försöka förstå vad det är som händer egentligen... Är det verklighet eller fantasi? Vad var det som hände med den utstötta Grizabella (Jennifer Hudson)? Och det här med magin – är det på riktigt eller är det Catnip-hallucinationer från burken med det glittrande pulvret som Macavitys hantlangare Bombalurina (Taylor Swift) strör runt sig? Är katterna levande eller kanske döda i det öde, förfallna stadslandskapet, i väntan på nästa av sina nio liv?

”Cats” avnjuts nog bäst utan försök till djupsinniga analyser. Bristen på handling likställer den med filmer som Disneys ”Fantasia” för fans av tecknad film, eller ”Mamma Mia!” för alla som gillar ABBA:s musik. Det är en nischad upplevelse, helt enkelt! Gillar man musikaler med trallvänliga tongångar (en kraftfull ”Memories” av Hudson bland annat), spektakulära scenografier, härliga dansnummer, en massa gammaldags charm och fina datorgenererade detaljer som hur katternas öron och svansar rör sig som på ”riktiga” katter, kan det inte gå fel! Dessutom finns här inget alltför ”läskigt” eller kontroversiellt, vilket gör den till den perfekta familjefilmen.

Jag är själv ganska neutral inför musikaler, och ändå satt jag igenom filmen med ett smålende på läpparna. Vad filmen saknar i klös, vägs upp av purrfekta miljöer, charmiga missar och det helt igenom unika konceptet. Det här är en film som kommer hitta sin publik!
| 21 december 2019 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
2
Musikalen “Cats” har blivit film och har redan innan den nådde svenska biografer blvit kritiserad, utskrattad och kritiserad av såväl kritiker som biopublik. Trots detta så ville jag se filmen för att att bilda min egna uppfattning. Om all den dåliga kritiken är befogad ska jag nu berätta med denna filmrecension. Men först lite om filmens handling. Kattungen Victoria (Francesca Hayward) slängs ut i en säck på Londons gator men lyckas överleva genom att andra äldre gatukatter öppnar säcken. Där blir Victoria indragen i den stora katthändelsen: den stora tävlingen där en katt kan vinna en resa, eller upphöjelse, till katternas himmel och ett nytt liv. Endast en katt kan vinna detta varje år och för att kunna vinna måste katten göra ett sångframträdande som berör den gamla kattdamen Old Deuteronomy (Judi Dench) som är enväldig domare. Jag är musikalälskare och gillar filmmusikaler. Tom Hooper som har regisserat “Cats” lyckades väldigt bra med “Les Misérables” och dessutom har filmversionen av “Cats” en hel del bra skådisar och artister i sin casting. Så därav ville jag själv uppleva filmen för att se om den är så dålig som alla säger. Och jag får nog säga att jag till vissa delar håller med. Visuellt så är filmen en väldigt färgsprakande show med en del häfitga sångnummer. Rebel Wilson är underhållande som katten Jennyanydots. Och det är kul att se Ian McKellen i en roll som är lite ovant att se honom i. Samt så får man lite gåshud av Jennifer Hudsons tolkning av låten “Memories”. Men dessa saker är det enda positiva man kan säga om filmen. Framför allt så är storyn för tunn för att hålla intesset uppe i en hel film. Det blir mest en rad av sångnummer från början till slut. Jag föredrar mer musikalfilmer där det även finns dialog. Enligt min åsikt ska det finnas handling i musikaler och en dialog som utvecklas till sång. Här är det som sagt bara sång efter sång. Jag har ingen direkt relation till musikalen “Cats” sedan tidigare och får inte det direkt av att se filmen. Musik i musikaler ska trollbinda en och få håren att resa sig som i exempelvis “Les Misérables”. Så blir inte fallet här. Dessutom blir det lite svårt att ta en film på allvar som innehåller mänskliga kattfigurer av båda könen. Kvinnliga katter med konturer av bröst och manliga katter med konturer av magrutor och sedan när det kommer till de nedre regionerna är de helt platta och saknar könsorgan. De detaljerna känns lite väl weird för att man ska kunna ta det hela på allvar. Allra helst med tanke på att det anspelas en hel del på sex då skådisarna i sina kattutstyrlsar kråmar sig och gnider sig mot varandra under hela filmens gång. Men jag vet frövisso inte om musikalen hade kunnat göras så mycket bättre I filmform. Det är en ganska tråkig och intetsägande musikal som inte direkt har någon handling. Man kanske skulle kunna uppskatta filmen om man är full eller påtänd av någon drog. Men vid ett nyktert tillstånd sitter man mest och skruvar på sig och hoppas på att filmen snart ska ta slut. Sammanfattningsvis så är filmen tyvärr ett bottenapp och all den dåliga kritik den tidigare har fått är befogad. Gillar man filmmusikaler som finns det en massa andra bättre alternativ att välja på. En tvåa av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Cats”.
Läs mer