Blåsningen (1973)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Tillsammans med Luther Coleman rånar Hooker en man som visar sig bära på en enorm summa pengar. Luther blir dock inte lika förtjust och drar sig ur det hela. För sent står det klart att de rånat en man som arbetar för den inflytelserike Doyle Lonnegan från New York. När Hooker finner Luther brutalt mördad, beslutar han sig för att söka upp Luthers kamrat Gondorff. Gondorff blir chockad över beskedet om Luthers död, men lovar att utkräva hämnd. Tillsammans planerar de båda att utsätta Lonnegan för århundradets kupp...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BLåSNINGEN

Fantastisk rolig och underhållande
Visst är filmer där man får tårar i ögonen väldigt bra, men lika starkt kan det vara när något görs med glimten i ögat. Och i den genren finns det få filmer som slår "Blåsningen". Fantastiskt roligt, elakt och underhållande.

Überbilden av coola snubbar är när Robert Redford och Paul Newman skrattar tillsammans när de smider planer på en ordentlig sol och vår-historia. Regissören Geroge Roy Hill vet att när man har så pass skickliga aktörer så är det bäst att ta ett steg tillbaka, jobba med dialogen och låta proffsen göra jobbet. Och vilket jobb de gör! Det är svårt att tänka sig något mer smittande än när firma Redford/Newman får briljera med David S. Wards ord.

Handlingen kretsar mycket riktigt kring en rätt stor blåsning där Johnny Hooker (Redford) som har mycket otalt, bland annat ett mord, med Chicagos brottsboss Doyle Lonnegan (en härligt bitsk Robert Shaw). Det blir dock inte speciellt lätt och han måste ta hjälp av lurendrejaren Gondorff (Newman) som är van vid stora blåsningar och som från början är tveksam till jobbet eftersom tycker att Lonnegans metoder är väl brutala. Att "offret" i fråga dessutom inte har några tydliga laster (dricker inte, röker inte och jagar inte damer) gör saken inte heller lätt, men herrarna Hooker och Gondroff lyckas ändå hitta på något smart.

Filmen var en av de första som delade upp speltiden i tydliga kapitel som hänvisade till vad som komma skall. I dag känns det som en kliché, inte minst efter Quentin Tarantinos framfart, men 1973 när filmen hade premiär var detta nästan en liten revolution. Dessutom finns det en hel del överraskningar utmed vägen som håller förvånansvärt bra även i dag. Trots att vi är vana vid kluriga deckargåtor dagligen med tanke på alla mord i Midsomer eller spänningsserier, lyckas Hill slänga in ett par vändningar som man inte riktigt har koll på.

Framför allt är det i sista kapitlet, som heter just "Blåsningen", som Hill visar hur man drar med biopubliken på ett oerhört raffinerat sätt utan att tappa en enda person. Lite som Spike Lee gjorde med "Inside Man", men faktiskt ännu bättre här.

Samtidigt är det absolut mest vinnande i filmen kemin mellan Redford och Newman. Det slår bokstavligen gnistor om deras samarbete och de både retas, skämtar och stöttar varandra på ett sätt som både är fullständigt smittande och smått gripande på samma gång.

Det är lätt att sitta med ett stort leende på läpparna under hela filmen, trots att det finns en del allvarligare sekvenser, men Hill är suverän när det gäller att hitta rätt balans. Birollsinnhavarna är också bra, Charles Dunning, Robert Earl Jones och Eileen Brennan gör alla färgstarka karaktärer som man minns efter att eftertexterna är klara.

Det brukar ofta heta, även för mig, att filmer som förtjänar fullt betyg måste ha något att säga, beröra eller överväldiga en helt. Inget av stämmer överens med "Blåsningen". Filmen är i stället ett fantastiskt exempel på hur man gör underhållning med skådespeleri, handling och spänning.

"Blåsningen" blev en fenomenal biosuccé vid sin premiär vilket är helt förståligt. Det är en nästan skamlös publikfriare som får en att dra på smilbanden från början till slut. En helt perfekt filmfilm som trycker rätt på samtliga punkter. För det förtjänar den högsta betyg. För underhållning när den är som bäst behöver inte alltid ge något beständigt tillbaka. Den kan bara vara jävligt bra för stunden.

Senaste kommentarer
evert
En lysande film, härligt skpdespeleri och några riktigt bra vändningar, särskilt på slutet. Jag delar ut en mycket stark fyra.
4/5
DCJ
Underbar film, skådespeleriet på Redford, Newman och Shaw är outstanding! Ett mästerverk av klass. Given 5:a.
Film
Klockrent skådespeleri, klockrent manus, och klockren regi gör det här till en oförglömlig filmupplevelse, svag 5a, Robert Redford äger den här filmen
Visa fler (22)

Relaterade filmer