Big Trouble in Little China (1986)

2.9
Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
När lastbilsföraren Jack Burton hjälper sin vän Wang Chi att plocka upp dennes flickvän på flygplatsen, blir han inblandad i en övernaturlig strid mellan gott och ont. Wangs flickvän kidnappas av den odödlige magikern Lo Pan, som måste gifta sig med henne för att kunna återfå sin fysiska form. Nu måste Jack rädda henne från Lo Pan och hans underhuggare, och få tillbaks sin stulna lastbil. Men hur ska han kunna slå ner nån som inte har nån kropp?
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info
MovieZine-recension saknas, maila oss så lägger vi till titeln till önskelistan.
En juvenilt uttröttande förolämpning
På det glada, grälla 80-talet kom man undan med mycket i filmväg. ”Big Trouble in Little China” gör sannerligen allt för att göra just det. Resultatet är en uttröttande, juvenil buskörning genom en leksaksaffär. Kurt Russell är den självbelåtet smackande långtradarchauffören Jack Burton som tar ett stopp i San Franciscos Chinatown för att hälsa på sin kompis Wang. I sällskap med Jack ska Wang möta sin barndomskärlek på flygplatsen, bara för att se henne bli bortförd av kinesiska gangstrar. Jakten på henne leder till ett gängkrig som i sin tur leder till en showdown i den undre världen av kinesisk svart magi, mytiska reinkarnationsförbannelser och allehanda Kung Fu-fighter. Och då har jag inte ens nämnt dreglande pälsmonster i korridorer, svävande spionhjärnor med ansikten och karaktärer vars namn är Lo Pan och Egg Shen … Regissören John Carpenter (som verkligen var en av mina personliga filmhusgudar förr om åren) var som bäst på lågbudget med krypande skräck eller thrillers. Det var då han blev både intressant, kreativ och ibland unikt spännings- och stämningsskapande – speciellt efter egen story. Här har han inte skrivit manus, och att göra actionkomedi i stor, bullrig skala med diverse övernaturliga ingredienser inkastade i wokgrytan, är helt enkelt inte hans grej. Med en större penningbudgetpåse i handen blir han en jobbig nioåring som tjoande åker trampbil genom leksaksaffären och köper den ena färgglada ballongen och kinesiska fyrverkeripjäsen efter den andra – för att sen smälla dem på löpande band. Oavbrutet. Att se en gammal idol falla så platt, är sorgesamt. Jag försöker koppla på sinnet för oförarglig, lekfull underhållning. Men det är så billigt skrivet, finessbefriat, desperat och så juvenilt korkat att jag bara blir uppgiven och trött. Det finns ingen balansering, spänning eller wow-faktor i varken action- jakt- eller fightscenerna. De bara faller mot varandra som en oändlig rad bowlingkäglor. Ibland dyker ovan nämnda päls-apmonster upp. Det springs, snubblas och gapas i korridorer och dyks i vattenbassänger. En av skurkarna har den oförklarliga förmågan att blåsa upp sig själv tills han exploderar (!). Och kanske mest trist: det är helt enkelt inte roligt, utan simpelt och lågt – på gränsen till fördomsfullt. Vill man hitta en förmildrande omständighet så skulle man kunna dra upp Glimten i Ögat-ursäkten eller en skyhög Camp-faktor. Men då krävs det faktiskt smartness och att humorn funkar. Jag skrattar EN enda gång. Och då ihop med ett suckande: ”Vad ÄR detta för soppa?” Alternativt är det som att titta på ett extralångt tecknat Scooby Doo-avsnitt på speed (jag är frestad att skriva kinesiskt opium men det är ju neråttjack) med ungefär likadan rollfigursutveckling. Hur som helst är det förolämpande dåligt. Och gjort just för nioåringar som tittar på Scooby Doo är det definitivt inte. Det förekommer en kniv i huvudet/bruten armbågsled för mycket för denna målgrupp. Kurt Russell gör möjligen en pastisch på sina hårdingar Snake Plissken (Flykten från New York) eller MacReady (The Thing) men då hade man i alla fall kunnat ha en tydlig blinkning till dessa kultkaraktärer, typ en svart ögonlapp som ramlar av eller så. Hans Jack Burton här är bara en jobbig, charmlöst impotent John Wayne-imitatör i cowboy-boots som inte ens fått bra repliker. Han kör en lastbil kallad ”The Pork Chop Express” och tuggar pinsamma klyschor över sin komradio. Kim Cattrall som kvinna i nöd/love-interest kläms in så fort in i händelserna att det inte finns en möjlighet att köpa den potentiellt obligatoriska romansen ens för en sekund. Befriande dock är Russells oväntat slutliga avspisning. Finns det någonting bra? Ja, det är väldigt snygga scenografier, dekorbyggen och ganska okej specialeffekter. Men vad hjälper det, med ett uselt manus, kakofoni-action och karaktärer som jag totalt struntar i? Det finns ett nostalgiskt uttryck i filmvärlden: ”They don’t make ’em like they used to”. Ibland är det faktumet väldigt skönt. 1/5 i betyg.
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Ingevaldsson
Stämningsfull och otroligt underhållande. Mästerverk!
Ruben
Hur underhållande som helst, Kurt Russel är ju så sjukt skön!
Stabil fyra, helt underbar!
Danne
Men... Men nej :(

Jag fäller snart en tår här, hur kan man ogilla den här rullen? Underhållande som få, Kurt Russel är stenhård. Visst filmen är ju så dålig så det blir bra, och vad bra det blev! Svag fyra!
Visa fler (11)

Veckans populära filmer

Visa fler