Barfly (1987)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Henry, poet och alkoholist, fördriver de mesta av sin fritid på en bar, där han en dag möter Wanda, som också är alkoholist.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: BARFLY

Fyllon, olycka och slagsmål
Trodde jag missat något när jag skulle se Mickey Rourke som ung och lovande i denna film från 1987, det visade sig att "Barfly" är ungefär lika underhållande som att stå utanför systemet och supa in atmosfären.

Henry Chinaski är en missförstådd poet i övre 30 års åldern som spenderar sina dagar, och nätter, med en whiskyflaska på inte mindre än en armlängds avstånd. Han är stammis på Golden Horn, en bar fylld av likasinnade och ett stående inslag varje kväll är ett rejält slagsmål mellan honom och bartendern Eddie.

En kväll går det lite för långt och Henry blir utslängd. I jakt på mer dricka ramlar han in på baren mitt emot och där finner han Wanda, en likasinnad kvinna, och tycke uppstår. Där och då inleds en timme av nonsens dem emellan som gör att man vill stänga av filmen både en och två gånger innan något som helst händer. Henry får en chans att lyckas och ni kan ju tänka er hur det går med det.

Det går inte att förneka att Mickey Rourke gör en fantastisk skildring av den gravt alkoholiserade poeten Henry Chinaski som långt in i dimman ändå tycks ha koll på läget. Chinaski är den tysk-amerikanske poeten och författaren Charles Bukowskis alias och det är hans livshistoria "Barfly" är baserad på. Rourke gick upp massor med kilon och duschade tydligen inte på ett ganska bra tag för att komma in i rollen, och det märks. Jag tänkte mig "The Wrestler"-Rourke och blev förvånad av vad lite av den människan som finns i Henry Chinaski. Stark prestation.

Detta var dock det enda positiva med filmen. Henry umgås med en exceptionellt sorglig skara karaktärer, i ännu sorgligare miljöer, utan vare sig livslust eller ambitioner. Filmen är inspelad i autentiska Los Angeles barer och lägenheter och det får ärligt talat USA att tappa lite av sin dragningskraft.

Faye Dunaways karaktär Wanda har jag också problem med. Antingen är det jag som missförstår allt men jag kan inte se vad hon tillför annat än att visa på hur Henrys förhållanden till kvinnor är, det vill säga buffligt, oseriöst, intetsägande och i stort sätt meningslöst. Henry och Wanda träffas, de flyttar ihop efter en kväll och gör slut efter en dag, då Wanda går hem med Henrys ärkefiende Eddie. Visserligen verkar kärlek ha uppstått och förhållandet startar om med samma hysteri och händelseförlopp fast åt andra hållet. Nu är det Henrys tur att stå för snedsteget. Wanda ges inga dimensioner eller ens rättvis presentation och bakgrundshistoria. Hon agerar bollplank i Henrys turbulens och där är det liksom stop.

Dessvärre har jag inte mycket mer att säga, då det inte finns någon story eller utveckling att skriva om, utan bara en massa alkoholism och dekadens. Det hade kunnat vara en okej film om man på något sätt fick se en utveckling av karaktärerna eller händelseförloppet i stort, en historia brukar ju vara uppbyggd så, men jag har ingen aning om vad man med "Barfly" vill säga annat än: skit i allt och bry dig bara om dig själv, ett budskap som kunde skildrats så mycket bättre. Se den enbart för Mickey Rourke i högform.

Jonas Appelberg Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Anders Falun
Välspelat och absurd ! Dunaway är bra och Bukowski skymtar förbi
von Noir
Knappast rättvist betyg! På 80-talet var det här en hyllad film idag pissar folk på den.
2284
Haha, men sluta. "Barfly" är bra.
Visa fler (1)

Veckans populära filmer

Visa fler