Autumn Blood (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Högt uppe i bergen dör en mor och lämnar sina två barn föräldralösa. Av rädsla för att bli separerade håller de sin mors död hemlig. De lyckas ända tills några bybor överfaller flickan.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: AUTUMN BLOOD

Som någon slags saga
Stockholms filmfestival 2013 – När den hyllade reklamfilms- och musikvideoregissören Markus Blunder nu ger sig kast med sin första långfilm, är det med en annorlunda vision, en intensiv och sagodoftande sådan, som han genomför med bravur.

Det var en gång en gård. På den gården skedde den ena hemskheten efter den andra och man kan ana en "Straw Dogs" (den med Dustin Hoffman) nosa fram. Så blir det aldrig. Istället växer här en film som är både obehaglig och vacker, vilket sannerligen är en bedrift. 

Den lilla gården hade inte alltid varit skådeplats för hemskheter på rad. De hade till och med lyckats hitta tillbaka till livet efter den där gamla händelsen på vägen, det skrattas och stojas medan arbetet på gården sköts. Men så händer det, nästan samtidigt, våldtäkten och ett dödsfall, som i sin tur leder till att barnens liv sätt på spel och de måste fly undan illvilliga bybor. Det blir en jakt rätt in i den stora, snåriga, kalla, skogen.

Och visst känns "Autumn Blood" oerhört hopplös, vidrig. Våldtäkten är en av de jobbigare jag sett på vita duken, med en kamera som håller sig nära, nära, som inte viker av. Sedan finns det stunder av spänning. När barnen anar faror. När byborna är på väg. Jakten i skogen. Speciellt i skogen, då blir det tajt och nervigt. Ofta följer en känsla av instängdhet, även när vi rör oss bland de vida öppna vidderna, på grund av farorna. På grund av hur nära inpå de kryper. På grund av rädslan hos karaktärerna.

Men det är också vackert. Mycket vackert, utan att krocka med det hemska. Utan att det någonsin känns som om otäckheterna hyllas. Som om vi ska se upp till gärningsmännen. Inte alls. Det är naturen som kommer till sin rätt, ett fantastiskt kamerarbete, och en hel del oerhört bra musik som dessutom fungerar i perfekt symbios med vad vi ser på duken. Musiken passar till naturen, javisst, men också till vad som sker på scenen. Emellanåt går musiken, bakgrunden, och skådespelarna in i varandra på ett sällan skådat sätt. Imponerande.

Imponerande är också skådespelarna. En duktig ensemble plockad från flera olika länder, med bidrag från bland annat Skandinavien. Gustaf Skarsgård är oberäkneligt obehaglig som slaktaren i byn, och Peter Stormares blotta närvaro ger sitt eget mörker. Fast mest hänföras jag av Sophie Lowe, flickan i filmen, en brittisk ung kvinna som har en del titlar till sitt namn men inget jag känner igen. Hon är nästan drömsk i sitt utseende och agerande.

Drömsk. Sagolik. Allt det ovannämnda, musiken och naturen, fotot och scenografin, skådespelarna, i effektiv kombination med den nästan totala avsaknaden av dialog, byggs ihop till något som känns sagolikt. Eller snarare som en saga. Som om trollen själva hade kunnat kika ut ur den där grottöppningen vilken sekund som helst. En modern, rafflande, saga i tidlös miljö.

Inte utan brister, kan tilläggas, men vafan, sedan när är sagor alltid perfekta?

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
20854
Såg denna filmen ikväll och förstår i ärlighetens namn inte det höga betyget. Det sägs typ 20 ord i hela filmen, man får aldrig reda på varför dessa killar ska terrorisera denna tjej och hennes bror. Det är väldigt klumpigt allting, helt tyst i filmen långa stunder där ingenting händer, när något väl händer så kunde det gjorts mycket mer spännande som jakten i slutet, den kunde gjorts spännande men slutar i ett stort JAHA. Jag måste nog säga att detta är den sämsta filmen jag sett på flera år, den är varken skrämmande, spännande eller speciellt känslomässigt, även om där egentligen finns känslomässiga inslag i filmen så känns det inte speciellt känsligt, mer meningslöst och obegripligt det som händer.  En solklar 1:a  i betyg. Se inte denna, den ger ingenting, bara en stor lång gäspning.

Veckans populära filmer

Visa fler