Animal Kingdom (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Kriminella familjekrönikor upphör aldrig att göra sig bra på film. 17-årige Josh hamnar efter sin mors död hos sin kriminella släkt och sugs snabbt in i en konflikt mellan en laglös polisstyrka och ett ständigt växande hot från de som står honom närmast. David Michôds Sundanceprisade debut är nervig, utmanande och psykiskt tät.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ANIMAL KINGDOM

Självklar debut
Blodiga familjeangelägenheter mycket långt ifrån "Doktorn kan komma". Australiensiska "Animal Kingdom" ligger närmre Dennis Lehane än "Crocodile Dundee", men är en brännande smärtsam kriminalhistoria med ett trovärdigt och självständigt uttryck.

Inledningsscenen skildrar hur Joshua "J" Cody förlorar sin ensamstående mamma i den mest osentimentala heroinöverdos jag någonsin har sett på film. Den blyge, introverte och tafatte sjuttonåringen, än så länge illa utrustad att ta sig an livet på egen hand, har inget annat väl än att flytta in hos sin mormor, Janine "Smurf" Cody och hennes tre söner. Att förhindra detta var "J:s" döda mammas livsverk, eftersom familjen Cody är Melbournes mest ökända, tunga bankrånare, knarkhandlare, mördare. Man förstår strax "J:s" döda mors incitament. Mormor "Smurf" är en skoningslös matriark som styr sin miniarmé med en incestuöst färgad järnklo.

Den yngste av "J:s" farbröder heter Darren och är bara några år äldre än honom själv; han är familjens adept och påläggskalv. Äldre, hyperaktiv, och fullkomligt oberäknelig är Craig, en förvuxen bebis i en explosiv och brutal knarkhandlares kropp. Värst i gänget är dock Andrew "Pope" Cody, en fullblodspsykopat som med sin "öga för öga"-mentalitet snart leder hela familjen i ett blodigt krig mot Melbournes polisstyrka. "J" blir indragen i händelser som han omöjligt kan kontrollera, och när hans lojalitet testas av en polisdetektiv (en snäll och mustaschprydd Guy Pearce, en australiensisk kommissarie Gordon från Batman-filmerna) som i den ännu oförstörda, unga grabben ser någon som går att rädda, blir läget fort kritiskt. Familjen är här betydligt värre än vad någonsin Ben Stiller skulle kunna drömma om.

Långfilmsdebuterande David Michôd har baserat sin intelligenta, atmosfärrika och kompromisslösa thriller på verkliga händelser. Man är kanske inte extremt bortskämd med dugliga kriminalfilmer från Australien, men vad som tydligt särskiljer "Animal Kingdom" från de två som jag i alla fall kommer att tänka på - kultklassikern "Chopper" med Eric Bana och Heath Ledgers "Two Hands" - är en konsekvent ovilja att romantisera händelser och karaktärer. Här finns ingen humor, inga coola gangsters att skratta med. Bara våldsamma, destruktiva småpojkar som i stora mäns skepnader går på tvärs emot alla samhälleliga konventioner, uppbackade av en mor som hela deras liv har garanterat dem ett alibi mot straff och skuldkänslor. Folk blir skjutna till höger och vänster, men David Michôd behöver inte en enda gång vältra sig i kletiga detaljer, det känns tillräckligt äkta ändå. Han ger oss heller inga humoristiska andningspauser, vågar lita på att grundmaterialet klarar sig utan comic relief.

Särskilt den äldste farbrodern "Pope" stannar kvar långt efter det att förtexterna ha rullat färdigt, han är tack vare sin autentiska vilsenhet och oförmåga att hantera verkligheten på något annat sätt än med våld bland de otäckaste filmsociopater jag har sett på väldigt länge. Det finns små, små scener med honom - som det trotsiga leendet när han iförd handfängsel blir beordrad att sitta ned av en polis, eller längtan i hans blick när han synar "J:s" unga, sovande flickvän i ljuset ifrån TV:n - som skickar rysningar längs ryggraden som jag fortfarande inte har blivit av med.

"Pope", den subtilt mäktiga vinjetten och filmmusiken; bara dessa tre skäl är nog för att gå och se den här filmen. När den nu utmärker sig på nästan alla andra sätt också, ett smart och oförutsägbart manus, perfekt casting, suveränt spel och en kvävande, ångestladdad atmosfär, är den ett måste, särskilt i en genre som kanske mer än någon annan lider av filmskapandets konventioner och klichéer. En stark fyra.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Douglas_Sthlm
Det här är typiskt en sådan film som blir kritikerrosad men som inte alla uppskattar. Själv tycker jag den var alltför långsamt berättad, nästan med en vemodig ton, och då är det svårt att känna spänning. Skådespeleriet var inte på topp. Huvudrollskaraktären hade ett enda uttryck i ansiktet och sa tre ord per mening en gång i minuten, ungefär som alla andra. Alla trådar knöts inte riktigt ihop heller och det är alltid störande. Jag ger den en stark 2:a.
Emeric Carlsson
Det började bra, men sen gick det bara utför när man gång på gång kom med omotiverade händelser som inte hade något med handlingen att göra för att öka pulsen. Jag hade kunnat skriva ett bättre manus med ett slagträ.
17624-0
Hur bra som helst. Otroligt mörk, samt är realismen skrämmande. David Michôd har avbildat ett kriminellt samhälle som det mycket väl skulle kunna se ut i verkligheten. Detta utförs lysande av skådisarna, men står ut gör Weaver och Mendelsohn. 
Det enda jag kan tyckas reta mig på är längden. Visst, 1.50 är ingen baddare,  Kan tycka att de inte behövt alla av de många in-zoomade vinklar som tillkom.  

Mycket lovande debut. stark 4 av 5!
Visa fler (29)

Veckans populära filmer

Visa fler