Amelie från Montmartre (2001)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Amelie bor i Paris och lever i sin egna lilla värld. Hon arbetar på ett café och hyr en lägenhet. Livet verkar vara OK, men lite tråkigt eftersom hon är väldigt ensam. Men en dag förändras allting...

Efter den chockerande nyheten att prinsessan Diana omkommit tappar Amelie en flaska i golvet och under sökandet av den finner hon ett skrin fyllt av barndomsminnen som hon bestämmer sig för att hitta ägaren till. I all hemlighet lämnar hon tillbaka asken och ser hur det muntrar upp den nu medelålders mannen. Upplivad av sina framgångar bestämmer sig Amelie för att förbättra även sina grannars liv. Hon befriar sin kollega från en besvärlig pojkvän och ser till att han hittar en ny, hon skriver kärleksbrev till portvaktsfrun från hennes sedan länge döde man och hon skickar i väg sin fars trädgårdstomte på en jordenruntresa och ser till att fadern får täta vykortsrapporter från tomten.

En dag ser hon hur en ung man Nino, i jakt på sönderrivna passfoton vid en fotoautomat, tappar sin dagbok. Hon tar upp jakten på honom för att lämna tillbaka albumet och inser under tiden att han är den perfekte för henne. Men hur ska de någonsin hitta varandra?
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: AMELIE FRåN MONTMARTRE

Jeunets fantastiska saga
Om ordet excentrisk är ett positivt ord för dig kommer du att älska den här franska klassikern. Om du mer gillar mainstream-filmer, ja då kommer du ändå att älska "Amelie från Montmartre". Det är nämligen magin i Jean-Pierre Jeunets fantastiska saga i modern tid.

Egentligen är Montmartre så långt ifrån ett sagolikt ställe man kan komma. Det är snarare ett form av red light-district i Paris. Men efter att Jean-Pierre Jeunet tagit fram sitt filmiska trollspö så förvandlas den lilla stadsdelen till en drömsk bakgrund för fantastiska Audrey Tautou som spelar titelrollen.

Amelie har det annars i början inte så lätt. Hon är en 23-årig kvinna som haft en speciell uppväxt där hon egentligen aldrig umgicks med barn. Efter att hennes mamma har dött och att hennes pappa tagit avstånd från henne skapade hon som ung ett sätt att rymma från den grymma verkligheten, ett sätt att drömma sig bort in i fantasin. I vuxen ålder jobbar hon som en servitris i just Montmartre där hon både blandar excentriska upplevelser med mer eller mindre romantiska möten som lämnar henne med en underlig tomhet.

Denna handling, som senare förvandlas till en fabellik kärlekshistoria, låter kanske på pappret som något som hämtat från en dagssåpa. Men poängen med Jenuets mästerverk är faktiskt inte just handlingen, det är sättet han presenterar den för oss. Alla fantastiska bilder gör en filmälskare nästan hög på själva mediet. Och själva sättet som Jeunet använder färg gör att man skulle kunna tapetsera varje rum i ett hus med varje enskild ruta från denna rulle. Att kontrasterna med verkligheten och Amelies fantasivärld ibland är stor och ibland inte bidrar till ett överraskningsmoment som omfamnar en lika mycket varje gång.

Jenuet är ju dock inte helt okänd från att skapa underbara filmbilder. Hans samarbete med Marc Caro gav oss galna och intressanta filmer som "Delikatessen" och "De förlorade barnens stad". När han senare började göra filmer solo gjorde han den kanske roligaste och mest slibbiga "Alien"-filmen som hittills är den sista i sin serie. En av anledningarna till att Sigourney Weaver tackade ja var just Jeunet och det var först efter den filmen som han fick fritt spelrum att göra sitt livs film vilket är denna.

En av anledningarna till att den fungerar så bra är också Audrey Tautous fantastiska insats i huvudrollen. En så pass excentrisk karaktär som Amelie kräver både ett hjärta och en smått galen hjärna för att vi i publiken ska ta henne till våra egna hjärtan. Rollen var ursprungligen skriven för Emily Watson, men då hennes franska varken var på topp eller att hon var speciellt tillgänglig så valde Jeunet, helt rätt, att satsa på en aktris från sitt hemland. När filmen fick premiär 2001 så fick hon ett enormt genombrott och blev stilbildande, inte bara för sitt känsliga och gripande porträtt, utan för sin stil och frisyr.

Som vanligt har Jenuet dragit nytta av en hel del stammisskådisar. Den fantastiske Dominique Pinon är så klart med i en färgstark roll medan Rufus är strålande som hennes pappa. Mathieu Kassovitz är även han bra som Amelies drömman.

Men som vanligt i Jenuets filmer är det faktiskt han själv som står för den starkaste insatsen. Med den lätthet han hoppar mellan vardag och dagdröm, mellan humor och gripande drama, mellan färg och blekt är helt enkelt filmkonst på högsta nivå. Det är inte konstigt att filmen blev en så stor internationell succé. Trots att detta är fransk film så fransk som den bara kan bli, finns det något universiellt i historien. Och ni som inte fattar, ja ni kan bara se på bilderna och njuta. Film är trots allt i första hand något för ögonen och det finns få så iögonfallande filmer som "Amelie från Montmartre".

Senaste kommentarer
Nordström
Jag såg den för första gången för flera år sedan och var inte särskilt imponerad. Nu känner jag verkligen att jag förstår filmen. Det är helt enkelt ett porträtt av introversion! Ett riktigt snyggt sådant dessutom.
slotte
Vad i hela friden är detta, det här måste vara den mest överskattade filmen genom tiderna.. Inget djup, seg och ingen humor för fem öre, fann ingen som helst underhållning i det här. 1/5
Lazykixx
Nej förstår mig inte på denna film.. Gillade första kanske 40 minuterna men sedan tröttnade jag och orkade knappt se klart den! 2/5
Visa fler (30)

Veckans populära filmer

Visa fler