1984 1984

"Storebror ser dig". Det är förmodligen ett av världens mest använda uttryck. Det är hämtat från romanen "1984" av författaren George Orwell. Den publicerades 1949, men den vision den har av samhället känns ännu mer tänkvärd och aktuell idag än när den gavs ut. Att den är ett av de viktigaste litterära verken i historien råder det ingen tvekan om.

 

Mannen som har fått hedersuppdraget att överföra berättelsen från boksidor till bioduk är Michael Radford. Det märks att han har tagit det på gravallvar. Han gör inte som regissör det som alltför ofta sker när klassiska böcker ska bli film och moderniserar eller försöker göra en snygg produktion av materialet. Den litterära känslan ger en solid grund av hög konstnärlig klass från den första sekunden.

 

Även som manusförfattare så avhåller sig Radford från att underhålla. Den största delen av filmen låter storyn stå tillbaka för att sätta karaktärerna i förgrunden. Deras inre tankar är viktigare än det de gör. De kommunicerar mer med blickar än med ord. Ljudbilden ägnas istället nästan helt åt att låta röster från högtalare i omgivningen tala till det förslavade folket. Allt står ofta stilla till förmån för atmosfär.

 

Vi befinner oss i landet Oceanien. Där regerar ett parti som kort och gott kallas Partiet. Flera politiska alternativ behövs inte i en diktatur. Medborgarnas tankar hålls i ett järngrepp och varje avsteg från den rätta läran är ett brott. Hatet mot motståndsrörelsen hålls brinnande. Överallt påminner bilder av Storebror om att han alltid ser alla. Angivare finns överallt och man kan inte lita på någon.

 

John Hurt spelar huvudrollen som Wilson Smith. Denne jobbar med att censurera bort allt som belyser Partiet på minsta negativt sätt ur nyheterna. Inom sig har han dock tankar som skulle bli hans död om makthavarna kände till dem. Hans plötsliga attraktion till Julia (Suzanna Hamilton) som jobbar på den avdelning som raderar pornografi leder till ett strängt förbjudet förhållande mellan de två.

 

Det här är en film precis så dyster som det krävs för att skildra en värld där njutning är förbjuden. Det är visuellt blekt utan en stråle varmt ljus någonstans i lokaler eller på gator. Alla färger slukas upp av det grå. Samtidigt finns iögonfallande detaljer i bakgrunden exempelvis när en pojke ensam mitt på en smutsig gata syns som en siluett mot vitt. Bilderna från kontor har en stålhård ton som understryker den känslokalla maktens närvaro där.

 

Långsamt tränger sig det hotfulla på. Obehaget blir mer och mer påtagligt desto mer frihet som omfamnas. Det finns inget hopp i kärleken och det förhållande som vi följer är dömt att leda till olycka. Frågan som filmen ställer till tittaren är; vilka risker skulle du vara beredd att ta för att bevara din mänsklighet?

 

Hurt är otroligt intensiv under en lågmäld yta. Hamilton är lika nyanserad med små uttryck i sitt skådespel. Kemin mellan de båda är laddad, men ändå totalt naturlig. Richard Burton gör sin sista roll och hans insats som iskall hantlangare till makten är värdig en mästare. Liksom i en teaterpjäs så omges trion av bara trovärdiga aktörer.

 

"1984" är en skoningslös dystopi som fascinerar och skrämmer. När en film förutom att leverera konstnärlig perfektion lämnar mig så omskakad av tankar kring människan och samhället som den här gör så är den något så sällsynt som en komplett upplevelse. Den ständiga jakten på sådana är anledningen till att jag är cineast.

 

▸ Streama "1984" på Prime Video