"Vilken korkad barnfilm, tänkte jag"

23 Juni 2009 | 18:12

"Vilken korkad barnfilm, tänkte jag"

Larger than life är ett användbart uttryck när Michael Bays filmer kommer på tal. Oavsett om det är terrorister, asteroider eller jättelika robotar från rymden som han väljer att skicka ner på mänskligheten tenderar det alltid att bli bombastisk, storslagen popcornunderhållning – senast i "Transformers" år 2007. Nu är han tillbaka med uppföljaren – "Transformers: De besegrades hämnd" - som tar oss hela vägen till Egyptens pyramider...

Det måste vara spännande att ta Transformers futuristiska värld till antikens värld?

Det är det. Folk har alltid undrat hur pyramiderna egentligen byggdes. Det förklarar vi i "Transformers 2".

Var det en krävande inspelning?

Ja, man försöker alltid utmana sig själv. Den här är både roligare och har mer passion än den första. Ett så mycket större äventyr, det känns annorlunda. Vi har filmat några rätt otroliga saker, så den är definitivt snyggare.

Trenden för uppföljare är att de ska vara mörkare än originalet. Är det samma sak med den här?

Den här är barnförbjuden! (skratt)

För du hade inte många dödsfall i den första "Transformers". Stryker fler med den här gången?

Ja, några fler. Det blir aningen mer världstäckande. Förut var det bara en liten obetydlig stad som hotades. Nu påverkas planeten. Europa, Amerika och Nordafrika drabbas... Det blir mer apokalyptiskt.

Första "Transformers" tilltalade också en väldigt bred publik.

Ja, och det var oväntat! Man vet aldrig om en film kommer att slå eller inte. Alla tyckte att den första filmen lät som en usel idé. Jag gjorde scenen med Scorponox i öknen och visade den för några vänner. De fattade inte. Men så fort de fick se helheten, och våra robotar i verkliga miljöer köpte de rubbet. Jag tror också att vi bara fick se en bråkdel av vad vi kunde göra med våra robotar och karaktärer. Nu har vi roligare karaktärer och också många fler varierade robotar - från korkade till gamla och små tonåringar...

...som de två små bilarna, som är nya Transformers för den här filmen?

Det är roliga små hjältar som barnen kommer älska. Jag fick idén om att ha två korkade små Transformers. Deras namn ändras hela tiden. De är som brorsor som tjafsar hela tiden. Men de gör också något riktigt stort och hjältemodigt i filmen. Bumblebee är inte längre vår comic relief, han har blivit mer seriös.

Du filmar väldigt snabbt, men utan storyboard?

Jag har storyboards för effekterna men inte filmen i övrigt. Jag har gjort det tillräckligt länge, så jag har allt i huvudet. Jag har hela filmen i mitt huvud. På inspelningsplatsen kollar jag sen bara ljuset och mina vinklar; jag har alltid besökt platserna innan. Det är så jag jobbar.

Håller du ett anteckningsblock vid sängen ifall du kommer på bra idéer på natten?

Ibland. På sistone drömmer jag regissörsdrömmar. De är värst, för man är halvvaken och tänker på inspelningen.

Arbetar du fram actionscenerna med en stuntkoordinator?

Nej, jag sitter ensam i ett rum, lyssnar på musik och tänker ut vad jag skulle vilja göra. Så funkar jag. Ibland är det Transformers-musik, ibland från "Gladiator" eller "Batman Begins". Hans Zimmers verk. Så gör jag alltid: sitter i ett rum och tänker.

Vilken scen var tuffast att spela in?

Vi byggde en enorm egyptisk stad i New Mexico, väldigt komplicerat. Alla undrade vad som egentligen var på gång, bara jag satt på svaren.

Var du aldrig rädd att John Turturro skulle halka och skada sig, när han klättrar på pyramiden?

Vi hade ett utpetat öga, ett brutet fingen och klarade oss igenom allt. Jag tror han är försiktig nog. Den enda jag oroade mig för är Shia, som alltid är en äventyrare. Han är fortfarande ett barn och gör saker fast jag säger åt honom. Barn tror alltid att de är oslagbara.

Vad fick dig att välja Shia och Megan från första början?

Megan kom från ingenstans. Studion påpekade att hon inte hade gjort något, men jag fortsatte att provfilma med henne och bevisa att hon hade det inom sig. Hon har verkligen förbättrar sig. Och Shia är otrolig! Han är en jobbig jävla 22-åring, men han är skön. Jag måste vara hans storebror ibland. Han är verkligen en talang, och han har kommit långt. Han bär upp hela filmen med sin karisma.

Berätta om vilseledningskampanjen du förde, för att hemlighålla filmens handling.

Vi skickade ut falska inspelningsscheman som fick det att verka som att vissa saker fanns med i manus. De hamnade på nätet, med alla påhittade karaktärer och annat roligt. Inte ens teamet vet vad filmen handlar om för att vi hade så få manus ute.

Det har bland annat sagts att det är mer av en krigsfilm?

Det är ingen krigsfilm. Det finns fler robotar på varje sida. Jag tyckte slutet på den förra filmen var lite svagt. Här finns så mycket mer känsla, och insatserna är högre.

Kan det vara den roligaste filmen du gjort?

Den är rolig, helt klart. Det finns fortfarande för- och nackdelar. Det var en utmaning att spela in allt så fort. De flesta regissörer har ett andra team som jobbar parallellt. Det hade inte jag. Vi gör allt själva. Jag ville hålla kvar vid min vision och är också stolt over att ha hållit budget. Vi spelade in allt för 30-40 miljoner mindre än vad en uppföljare vanligtvis kostar.

Men fortfarande med fantastisk action?

Destructicon är med i en riktigt kul scen mot slutet. Det är gigantiskt.

Blir man någonsin nöjd som konstnär?

Självklart inte, det hör till. Med förra filmen hoppades jag bara att den skulle slå.

Så vad gjorde du när siffrorna för "Transformers" började komma, och du insåg vilken smällsuccé det blev?

Jag visste redan när vi testvisade den, att det skulle bli något extra. Vi fick 95 - riktigt bra resultat. Jag satt där och tänkte: "Vilken korkad barnfilm... Ok, barnen kommer älska den, men den suger! Det här är korkat, vem bryr sig om vad barnen tycker." En halvtimme senare screenade vi den för en grupp vuxna. Efteråt sa en kvinna i fyrtioårsåldern: "Vi har sett capes och dräkter och allt, men det här är något nytt." Det var ett bra svar. Sen kom publiksiffrorna. Efter dag ett och två tänkte vi att det bara var fansen. Jerry Bruckheimer sa att det är först andra helgen som räknas. Och då märkte vi att det håller i sig. Ordet spreds, och publiken var märkvärt äldre än väntat.