Ricky Whittle och Emily Browning om "American Gods" säsong 2

Neil Gaimans fantasyroman om gudar på Jorden hyllades under 2017 som en av årets bästa tv-serier. Sedan dess har fansen fått vänta länge på fortsättningen, då dramat fortsatte bakom kulisserna och seriens showrunners hoppade av. Nu är "American Gods" äntligen tillbaka med nya avsnitt.

Jag fick träffa två av skådespelarna, Ricky Whittle som spelar Shadow Moon och Emily Browning som är hans döda fru Laura, under en galapremiär i tyska München. Där fick jag bland annat veta vilka nyheter som fansen kan se fram emot i den andra säsongen, och att Chernobog doftar bättre än du tror.

 

Vad kan publiken vänta sig av den andra säsongen?

Ricky Whittle: Det är nästa kapitel på vår resa. Vi avslutade säsong ett med att Laura ville ta ett snack med sin man. Säsong två börjar bokstavligen 20 minuter senare. Vad berättade hon för honom? Var ska deras dynamik ta vägen? För det är som en tickande bomb, snart måste Shadow få veta att hans fru inte bara dog i en bilolycka. Hon blev dödad, av mannen som han arbetar för.

- Det börjar spännande, och det fortsätter bara som en emotionell berg-och-dalbana under seriens gång. Det gäller för alla karaktärer och deras olika situationer, och allt kulminerar i en spektakulär final. I de sista avsnitten kommer det många avslöjanden och många svar, inte minst för Shadow, som har varit frustrerad och försökt att förstå den här världen som han har upptäckt.

 

 

Var ni fans av Neil Gaiman innan ni klev ombord "American Gods"?

Emily Browning: Jag visste inte mycket om Neil innan jag skrev på för serien - förlåt! Jag läste på online om Neils verk, men jag hade inte läst någon bok förrän faktiskt efter att vi spelade in första säsongen. Karaktären Laura som vi har skapat i serien är annorlunda mot boken, för det måste hon vara. På samma sätt som Shadow är annorlunda. En bok är inget manus. Men som sagt, jag visste inget om Neil sen innan, men nu är han en av mina favorit-människor.

RW: Vi kallar honom för Gud-fadern ("the Gods' father"). För någon som är så utbildad och påläst... han är ett geni, men också en av de mest ödmjuka och välkomnande människor. Han visar mig bilder på sin familj, han har alltid en anekdot att berätta. Hans dörr står alltid öppen. Han är ju vår producent och det här är hans baby. Vilket är spännande, han är ju Neil Gaiman! Jag minns när han ringde hem till mig i LA, jag hade inte väntat mig det. Jag blev en fangirl, jag skrek som en liten flicka!

Vilka nya karaktärer kan ni berätta om?

RW: En karaktär som ni ser i avsnitt 2 spelas av Dean Winters. En hemsk karaktär som torterar Shadow. Shadow är en slagpåse för alla i säsong ett, och i säsong två blir det tyvärr ännu värre. Det blir mörkare för honom. Dean är väldigt bra på att spela en förfärlig människa.

- Vi har flera nya karaktärer som kommer inta scenen. En är Devery Jacobs som spelar Sam Crow, en välkänd karaktär från böckerna som många har sett fram emot att möta. Det blir första gången som vi får se Shadow interagera med en annan människa. De har en kul dynamik. Och så den otroliga Kahyun Kim, som spelar nya Media. En fantastisk karaktär, och så välbehövd. Media förändras ju och utvecklas. Kahyun och hennes energi och talang ger serien en ny twist. Hon ersätter inte Media (tidigare spelad av Gillian Anderson, reds.anm.), Media är fortfarande där ute, men hon är nya Media. Hon är Instagram-generationen. Det vore intressant att se de två mötas.

 

 

EB: Den första serien jag någonsin binge-tittade på var "Oz", och Ryan O'Reilly var min favorit. En otrolig serie, och han är så bra! Jag blev så glad när Dean Winters kom ombord, och var tvungen att berätta hur mycket jag älskade honom. Det var ett häftigt ögonblick, iallafall för mig.

- Min favoritkaraktär bland de nya är Mama Ji, som spelas av Sakina Jaffrey. Vi har en väldigt rolig scen i avsnitt 7. Jag älskar att hon jobbar på en diner i sin blå uniform, och verkar så gullig. Sen när man ser henne som krigargud är hon otrolig. Och hon är så jävla rolig...!

RW: Jag älskar att hon är en krigsgud, och hon kan ta sig an vem som helst, om någon bara kan täcka upp hennes skift på jobbet (skratt). Om hon bara hittar en ersättare, får världen se upp. Det är "American Gods", det är mörk humor, och även när det är som mest intensivt finns det bitar av riktigt fin komik.

Jag måste ju fråga, hur är Peter Stormare att jobba med?

EB: Herregud, den bästa människan i världen! Vi gjorde bara några få scener ihop, som på dinern när alla är samlade. Det var jag som föreslog att Laura och Chernobog skulle sitta vid samma bord och bara röka cigaretter. Det var allt jag fick göra med Peter, men jag kunde inte sluta fnissa. Han är den roligaste och trevligaste.

 

 

RW: Det är så bisarrt. Här är en man som är känd för att spela ryssar och ukrainier, och den värsta sortens skurkar... och att få reda på att han är svensk var en chock för mig. Det visar på hur begåvad han är, som har skapat alla dessa minnesvärda karaktärer som jag har växt upp med. Och hans doft! Som om han just kom ut från ett spa! Chernobog är smutsig, äcklig, och täckt av blod och smuts. Men när han står bredvid dig är det som att stå på en äng av blommor. Det är otroligt. Han luktar underbart!

EB: Han är väldigt noga med sin doft. Han bär en speciell parfym, men han vill inte berätta vilken det är. Han ser skrämmande ut, och så lång och stor, men när man träffar honom är han jättesnäll och bär på en Hello Kitty-ryggsäck. Jag tror att han är allas favorit. Han är inte med ofta, men när han kommer in blir alla helt till sig. Det var också ett fangirl-ögonblick för mig, att få träffa honom. Jag fick en "Big Lebowski"-knäpp.

Som sagt finns Gillian Andersons Media inte kvar längre, av olika skäl som vi inte nödvändigtvis behöver gå in på. Men tror ni att serien kommer kännas annorlunda nu när andra personer är med och styr?

RW: Det lustiga med serien är att om Bryan (Fuller) och Michael (Green) fortfarande var kvar, skulle varje säsong ändå se annorlunda ut. Sån är boken, den går igenom olika stadier, så det vore logiskt. Men, med nya kreatörer kommer alltid nya idéer och nya vinklar. Inte så att fansen kommer bli upprörda eller märka skillnaden.

- Visuellt är det exakt samma, tack vare Chris Byrne, som ansvarade för looken i säsong ett. Den där unika, rika tonen som vi har, som de experimenterade fram i "Hannibal". De unika närbilderna till exempel. Han är fenomenal, och vi lyckades ha honom kvar i säsong två. Han ser till att varje regissör behåller samma visuella stil.

- Jag känner att säsong två är enklare, på så sätt att den här världen och karaktärerna redan är etablerade. Vi behöver inte presentera lika mycket som är nytt. Du vet vem Sweeney och Laura är, nu vill man bara se dem snacka skit med varandra. Man är redan investerad i alla relationer. Så enligt mig är säsong två lättare att se på. Nu blir det spännande att se hur dynamiken mellan alla karaktärer börjar skifta.

 

 

På galapremiären igår sa du något intressant, om hur science fiction och fantasy har väldigt smarta tittare. Vill du utveckla det?

RW: Ja, jag känner att sci-fi är en intellektuell genre överlag. Man pratar om rymden, eller mytologi, det är djupa koncept, och publiken är väldigt passionerad och intresserad. Man behöver inte förklara allt. Alla vet hur en romantisk komedi är upplagd, de är alla likadana - de blir tillsammans i slutet. Action: det finns ett problem - och vi löser det. Med fantasy och sci-fi kan man djupdyka i helt nya idéer.

EB: Man måste vara på sin vakt hela tiden, man kan inte slötitta. Om man vill förstå den här världen så måste man vara uppmärksam.

RW: Man kan inte slita blicken från serien. Den har så många lager. Man kan läsa Neils bok flera gånger och upptäcka nya saker, och det är likadant med vår serie. "American Gods" tål att ses om, och du kommer att se och höra nya saker. Lyssna på sångtexterna! Man upptäcker små påskägg. Det finns så många detaljer. Det är intelligent skrivet och publiken är intelligent. Jag gillar att vi inte behöver förklara allt. Vi gör det förvirrande med avsikt, och våra tittare är tålmodiga nog att försöka reda ut allt. Detta i en tid då vi sällan har tålamod och vill ha alla svaren direkt. Jag är stolt över våra tittare att de har väntat.