MovieZine möter Brie Larson

EXKLUSIVT
28 Februari 2016 | 16:00

Brie Larson: ”Jag leker konstant kurragömma med mig själv”

I helgen kan hon vinna Oscar för rollen i gastkramande "Room".

Du har kanske redan sett henne skymta förbi i filmer som ”Scott Pilgrim vs. The World”, ”Don Jon” eller ”The Spectacular Now” men det var inte förrän rollen som handledare i indiedramat ”Short Term 12” landade hos henne som det stora genombrottet kom. Nu väntar flera tunga roller för skådespelerskan vars karriär jämförts med Jennifer Lawrences. MovieZine har träffat Brie Larson, aktuell i Lenny Abrahamssons gastkramande ”Room”

Låt oss spola tillbaka bandet lite. När Brie Larson är sex år gammal yttrar hon för första gången tankar om sina skådespelardrömmar. Hon har redan funnit sitt kall i livet och går fram till mamma och säger ”jag har hittat mitt dharma, det är meningen att jag ska bli skådespelerska”. 

- Jag var superblyg, jättejätteblyg, som barn så när jag sa till min mamma ”jag har hittat mitt dharma, det är meningen att jag ska bli skådespelerska”, försökte hon att inte skratta för hon tänkte väl att jag upprepade någonting som jag hört för det fanns ingen chans att det kunde vara möjligt, jag gillade inte att prata med människor så varför skulle jag vilja göra det. 

- Men jag antar att det var något jag var väldigt envis med, och fortsatte att tjata på min mamma om, att det var någonting jag var tvungen att göra och att jag behövde lektioner. Så hon gick slutligen med på att om jag tog privatlektioner en gång i veckan under ett år skulle hon överväga att låta mig gå på auditions. Och när det året var slut medverkade jag i lokala pjäser, jag framförde monologer för grupper av människor. Jag uttryckte verkligen mig själv och öppnade upp mig på det sättet. 



- Men om mina föräldrars vänner kom över på middag gick jag och gömde mig i mitt sovrum. Så större delen av mitt liv har inneburit en dikotomi som jag har försökt brottats med, där ett uppträdande framför en grupp människor kändes väldigt bekvämt men att gå på en väns födelsedagskalas gav mig en panikattack. 

Hennes första jobb var att medverka i sketcher i ”The Tonight Show with Jay Leno”. Larson som bytte namn från franska Desaulnier blev därefter bokad för en mängd olika tv-framträdanden men uppger att hon ofta övervägt att ge upp karriären när det känns tufft. Anser hon alltså att filmbranschen är en tävlingsinriktad sådan?

- Jag upplever inte att det är tävlingsinriktat överhuvudtaget för jag anser inte att det är en kontra en annan. När du anställer en skådespelare anställer du en livserfarenhet så jag kan inte förutspå vilka projekt som är i linje med mina egna personliga livserfarenheter och kanske är någon annans mer rätt för jobbet än jag är. Det är mycket mer bekvämt och spännande att känna att dessa jobb och historier kommer att landa hos den rätta personen, till den personen som var bäst lämpad att förkroppsliga och uttrycka dessa karaktärer. Så det blir inte en tävling, det blir istället en fråga om vem som är rätt för just den här historien, vilket instrument den här regissören behöver.  

- När det kommer till att hitta mig själv tror jag fortfarande inte att jag har gjort det. Jag kanske förstår vissa aspekter av mig själv men det är absolut omöjligt att känna mig själv helt och hållet för faktorerna förändras hela tiden; så det är det roliga med det, att jag konstant leker kurragömma med mig själv. 



Larson verkar ta saker lite som det kommer. Det finns ett lugn i henne när hon pratar om hur hon ser på karriären. Det blir lättare och lättare att få jobb men rollerna blir mer och mer komplicerade och man vet aldrig om man riktigt är redo för dem, menar hon.

- Det är den där känslan av hot och spänning som i min åsikt är den magiska kombinationen. Du borde inte känna dig hundra procent säker, du borde alltid behöva kämpa lite för det. Det kommer finnas så mycket tid för mig att göra bra filmer och misslyckas och göra några fler bra filmer. Jag är bara öppen för erfarenheten i allmänhet och upptäcker nya aspekter av mig själv med varje film. 

I ”Room” spelar hon Ma, som tillsammans med sin femåriga son suttit inspärrad i ett skjul i flera år, en krävande roll som fått kritiker att spekulera vilt kring Larsons Oscarschanser. Teman kring frihet och överlevnad är sådana som lockar och berättelserna får gärna ha rötter i mytologi och folktro. 

- Jag har verkligen respekt för publiken som deltar i filmtittandet så jag är väldigt medveten om den resan som jag leder någon på. Ämnet som någon ägnar två timmar av sin dyrbara tid åt behöver därför vara någonting som är livsbejakande, komplicerat och viktig.

- Det tar väldigt lång tid att göra en film och det tar ännu längre tid att prata om den så den behöver växa med en under tiden som du utvecklar den, som du spelar in den. När det är klart är den i varenda utvecklande konversation så varje gång jag sätter mig ned och pratar om den är det inte samma sak.


I helgen har Brie Larson chans att vinna en Oscar för sin roll. "Room" får svensk biopremiär 18 mars.