MZ möter Michael Nyqvist

24 Januari 2012 | 21:30

"Ett stort steg för Micke, ett litet för mänskligheten"

Äntligen har lilla Sverige fått sin första superskurk i en amerikansk actionrökare! Vi snackar slagsmål, hjältedrömmar och höjdskräck med Michael Nyqvist.

Det är en trött men mycket nöjd Michael Nyqvist vi möter på hotell Nobis i Stockholm. Det har han all anledning till att vara. Som vår senaste Hollywoodexport har han hamnat mitt i bombnedslaget "Mission: Impossible - Ghost Protocol", årets första stora biosuccé världen över. 

- Den går ju bäst i hela världen just nu! Först hade den premiär i Dubai. Det missade jag, för jag filmade just då. Den stora amerikanska premiären var i New York, och sen Tyskland, Tokyo, Rio… Jag kommer ihåg när jag gjorde "Tic Tac". Två kopior, säkert! Två biosar!, skrattar Nyqvist.

Berätta om din karaktär i "Mission: Impossible". 

- Han är svensk. Han är professor på KTH. Troligen har han också många poäng i gruppsykologi. Han kom från ett neutralt land och blev tokig på skolan på 70-talet med mängdlära och att man skulle jobba i grupp. Han blev så arg på det, så att han vill spränga hela jorden…! En härlig liten gubbe.

Var det din idé att han skulle prata svenska?

- Det kom plötsligt bara, jag gorde den först på engelska men så sa Brad: "Testa på svenska, det låter roligt när du pratar." Så översatte jag det och kollade hur det lät. Det blev rätt roligt. Det blir en punktmarkering - killen är från Sverige.

Varför är det roligare att spela skurk?

- Helt ärligt: det tillåter dig göra saker som du inte får göra annars. Och gärna att du är lite äcklig. Vilket du gärna vill vara. 

Hur mycket stryk åkte ni på egentligen i scenerna i parkeringshuset?

- Jag bröt två revben under första tagningen. Jag brakade in i bilen där. Det var egentligen det, men det räckte faktiskt. Gjorde rätt ont att slåss.

Men du fick ge Tom Cruise en omgång också?

- Jadå, han fick en och annan spark han också.

Har du aldrig själv drömt om att vara actionhjälten?

- Som barn… kille, pojke… då var det allt ifrån Bröderna Cartwright till Bond som gällde. Att gå runt och vara mystisk. Sen kom ju något annat helt plötsligt, Harrison Ford-filmer och samurajfilmer. Då tänkte man, tänk att få göra det! Men där någonstans började det lätta ut. Jag har ju hållt på med drama… och hade du frågat mig för tre år sen, hade jag ju aldrig haft en tanke på "Mission: Impossible". Jag ska ju sitta deprimerad i ett kök, snubbla i hallen, det var mina grejer.

Men skulle du klara av stuntsen, att hoppa från Dubaitornet och liknande?

- Det skulle jag absolut inte klara av. Jag skulle ta livet av mig innan. Pillervägen. Jag är enormt höjdrädd. Men det kom jag över lite grann med det här. Och jag kommer ihåg, jag sa till Tom där i garagescenen: "Det där var ett stort steg för Micke, men ett litet för mänskligheten." Och det där ökar skådespelarens självförtroende. Och det är kul. Men nu kan jag känna, när jag ser byggnadsställningar och så, att vad skönt, jag behöver inte gå upp där! (skratt)

Vad saknar du mest med Sverige, när du är ute och filmar?

- Om jag är utomlands och filmar så… Jag saknar ju såklart kaviar och allt det här, det gör man så fort man åker bort lite längre och börjar tycka synd om sig själv på hotellrummet. Det jag kan sakna med jobbet, är vårt intresse för att avslöja verkligheten, som är en motivation för oss i Sverige. Det kan jag sakna ibland. För i många andra länder i världen gör man filmer med mer fantasi, vilket är jättelockande. Men ibland, någon blandning av det där skulle jag tycka om.

Se mer från vår intervju med Michael Nyqvist i videon nedan:

"Mission: Impossible - Ghost Protocol" har biopremiär på fredag.