Så blev livet efter "Jag saknar dig"

24 Januari 2012 | 13:30

Så blev livet efter "Jag saknar dig"

Hanna och Erica Midfjäll slog igenom med förra årets stora svenska ungdomsdrama. Men vad gör de idag?

MovieZine sökte upp de norrländska tvillingarna för att höra om publikens reaktioner, festivalturnén och framtida filmplaner.

Det finns ett otroligt intresse för "Jag saknar dig" hos oss på MovieZine. Filmsidan är sedan biopremiären, och än idag, en av våra mest besökta.

- Wow, känns fantastiskt att höra! Kul att man fått sådan fin respons!

Hur har ni märkt av det här intresset för filmen själva?

Erica: Jag bor för tillfället fortfarande kvar i Kiruna och här har man fått ett otroligt stöd, det är mera öppet och folk vågar komma fram och säga vad dom tyckt om filmen. Sedan har vi på vår fan-sida på facebook fått fantastiskt positiv kritik från personer i alla åldrar.

Hanna: Jag bor i Uppsala och det händer att folk (speciellt unga tjejer) kommer fram och berättar om positiva upplevelser från filmen. När man tänker efter har vi inte fått så mycket negativ kritik riktat mot oss och det gör ju så klart att hela den här upplevelsen med filmen blir oerhört glädjefylld! När Erica är och hälsar på och vi är tillsammans brukar folk kanske mer lägga märke till en, mest unga tjejer.

Vad är det roligaste som hänt er under året, tack vare medverkan i "Jag saknar dig"?

- 2011 har verkligen varit ett makalöst år!  Det är det här året som den långa väntan blev verklighet! Dragon Award i Göteborg i Februari var ju startskottet och även första gången vi själva fick se filmen i dess helhet. Känslan när vi satt i biografen och var helt utlämnad till publikens reaktioner var skrämmande. Men då publiken verkligen levde sig in i historien på ett sätt man bara kunnat drömma om så rusade endorfinerna i kroppen. Det blev ett härligt uppvaknande och större förståelse för vad hela den här filmresan inneburit när vi mottog biopublikens pris på Dragon Award. Vi svävade på moln och självförtroendet växte stort efter det.

- Sedan drog karusellen igång med förhandsvisningar och priser på andra festivaler som BUFF i Malmö och ungdomsfestivalen i Köpenhamn. Första premiären i Piteå kan beskrivas med ett ord; Varm. Piteåbornas engagemang och uppskattning för filmens skapande har varit väldigt rörande. Vi var varje sommar i Piteå när vi var små, så Piteå är verkligen som ett andra hem! ”Storpremiären" i Stockholm var en upplevelse som vi kommer minnas för alltid och det mycket för det första mötet med Kinna Geith. Hon är en sådan otroligt inspirerande modig kvinna! Det var en ära att få möta henne, och vi hoppas innerligt hon förstår hur mycket hennes historia berört och hjälpt så många människor att skapa förståelse för hur hon tog sig igenom saknaden och styrkan hon fann i sig själv. Att återse kära vänner från filmteamet var också ett stort plus med premiärerna. Framåt sena hösten blev det filmfestivalen i Wien som också var något extra, då vi båda tillsammans fick pris för bästa skådespelerskor! (Ett pris som annars bara delas ut till en.) Och filmen fick även där ”Bästa Film” pris. Sedan blev det även en tur till den vackra staden Lübeck där "Jag saknar dig" fick bästa ungdomsfilmspriset. Som tidigare nämnts så har vi inte fått så mycket negativ kritik, och det har gjort att vi peppar varandra och tror på våra förmågor.

Vad hoppas ni att 2012 bär med sig? Enligt den senaste intervjun jag läste arbetade Hanna i en gruva medan Erica skulle börjat plugga i höstas. Är det där ni befinner er än idag? 

Hanna: Vill börja med att nämna att det är jag som pluggar just nu i Uppsala och Erica som är gruvtrollet. 2012 har jag gett mottot: "Inga begränsningar!" Det innebär att hålla samtliga dörrar öppna och ägna mig åt det jag brinner för. Vilket är många, många saker men skådespeleriet står högst. Så ett första viktiga steg har varit att flytta så pass långt söderut som hit till Uppsala. (Vi kommer ursprungligen från Kiruna). Det jag hoppas på allra mest, och som det nu verkar bli, är att Erica kommer hit ner så att vi kan fortsätta resa mot samma mål.

Erica: Shjoo, som sagt för tillfället ett gruvtroll! Men mitt 2012 är kantat av många överraskningar som jag förberett för mig själv. Förutom upplevelsen att få vara på Guldbaggegalan, så även en Australien-resa och börja röra mig neråt de sydligare breddgraderna i vårt avlånga land. Om det blir plugg eller annat vet jag inte än, det får framtiden utvisa!

Har någon av er fått mersmak för film? När får man se er framför kameran igen?

Erica: Man har nått en väldig insikt nu över vad filmens värld egentligen innebär! Helt klart känner jag stor fascination över hur en idé födds och sedan det gemensamma arbetet filmskapare har för att göra idén levande. Framförallt fascineras jag över hur kreativt man kan förmedla ett budskap till så många människor samtidigt. Jag är djupt tacksam över den bekräftelse jag fått av människor som öppet kommer fram och delar med sig av sina egna erfarenheter. Jag blir rörd ända in i själen att man fått ge det till andra. Får man chansen och om det är något man känner känns rätt ”då och där” att göra, som inspirerar , så självklart! Inte bara hoppa på något för att synas.

Hanna: Absolut! Det är en fantastiskt givande upplevelse att få stå framför kameran eller på en teaterscen, kittla fantasin och kreativiteten i den utvecklande utmaningen att gå in i en karaktär. Att vara skådespelare i någon form är för mig nödvändigt för att jag ska få balans i livet. Sedan om det blir i filmer eller live på scen är något tillfället får utvisa. Och som Erica nämner, fansens stöd och uppmuntran triggar en att fortsätta på alla nivåer. Jag är verkligen hedrad att den första större karaktären jag fått ta mig an är Cilla i denna unika och storslagna berättelse.

"Jag saknar dig" finns ute på DVD och VOD - se den redan nu på film2home.se.