Kärleksfilm i found footage-stil

10 September 2014 | 18:00

Andreas Öhman tillbaka med "Remake" - en kärleksfilm i found footage-stil

De tog en kamera och två skådisar till New York för att spela in långfilm gerilla-style. MovieZine mötte filmskaparna Andreas Öhman och Per Gavatin för att ta reda på hur det gick till.

Lisa Henni och Martin Wallström spelar Lisa och Martin, ett svenskt par på New York-semester. Hon är besatt av att filma allt vilket han snart tröttnar på. På sina egna nattliga äventyr ute i stan som aldrig sover möter Lisa på amerikanen Lucas. Det är i enkla ord upplägget i "Remake", men låt dig inte luras av det - historien har mer än så att bjuda på.

Sen är den givetvis sevärd för den annorlunda stilen som Öhman och Gavatin valde att göra filmen i. Med liten budget, 11 dagars inspelning, mycket improvisation och hela New Yorks befolkning som ovetande statister har de skapat något de kallar "kärleksfilm i found footage-stil". 

- Det började när jag jobbade med Andreas på "Bitchkram", under de första stadierna i manusarbetet. Vi pratade om Andreas kortfilm "Mitt liv som trailer" och ett parti där skådisarna filmade varandra med digitalkamera. Vi tyckte att de kändes väldigt roliga och autentiska, och att det vore kul att göra en hel film med den tekniken, säger Per Gavatin. 

Manuset var mer av en outline över filmens berättelse, men utan dialog. Många av scenerna kom också till först på plats på inspelningen, berättar han.

- I de scenerna vi visste att vi ville ha kunde vi börja inspelningen med att den ena skådisen bara fick reda på sin del av scenen. "Du ska säga att du köpt biljetter till Sverige", medan Lisa inte visste vad Lucas skulle säga. Lisa fick bara veta "Det som Lucas kommer säga kommer du att reagera negativt på. Vi gick iväg och pratade med varsin skådis och sen fick de träffas i scenen.


Det känns så intimt som att det verkligen bara är de två i ett rum. Var fanns ni när de filmade varandra?

Andreas Öhman: När vi var ute och gick så gick vi kanske tio meter bakom och lyssnade med hörlurar. Långt ifrån, men tillräckligt nära för att höra sändningen från myggorna. Vid bråket i köket satt vi på en bänk en meter ifrån. Om det var en intim scen, när de ligger i sängen fick vi vara utanför. Det berodde på omständigheterna, men vi försökte att sitta så långt bort som möjligt, särskilt om det var en känslomässig scen. Man vill inte synas så att de tänker på oss.

Per Gavatin: Många av tagningarna var väldigt, väldigt långa. Det kunde vara så att vi satt och ropade ut olika ämnen: "prata om det, fråga om det eller berätta om ditt ex". Vi hade enormt mycket material när vi kom hem.

Vad är det för kamera de filmar med?

AÖ: Det är en Sony A77. En vanlig stillbildskamera. Anledningen till att vi använde just den är för att det var en av de få DCR-kamerorna som hade så pass bra kvalitet att det skulle kunna gå på bio, men ändå kunna ställa skärpan automatiskt. Skådisarna skulle inte behöva tänka på att ställa in skärpan utan bara agera i scenen. 

Hur var det för dig att släppa kontrollen över kameran?

AÖ: Det var ganska jobbigt. Många gånger försökte jag guida dem som "tänk att det är snyggt med inslag av sol", vi försökte så gott vi kunde. Men det är också en del av charmen. Vi förlitade oss helt på att storyn skulle funka.

Lisa Henni och Martin Wallström känner vi ju till, men vem är Lucas Hazlett och hur hittade ni honom?

AÖ: Jag var i New York i två månader innan inspelningen, och gick själv på improvisationskurs. Då var Lucas i en grupp som uppträdde på samma ställe. Tanken var att jag skulle åka dit och försöka hitta den amerikanen som skulle vara den tredje delen i historien. När jag såg honom så kände jag att han skulle vara perfekt. Vi märkte att han kunde leda många samtal, vilket hjälpte Lisa väldigt bra. Nya ämnen hela tiden.

PG: Han hade också förmågan att skapa samtal som tematiskt var väldigt bra. Han hade bra öga och öra för var vi befann oss i berättelsen och vad den handlade om egentligen. 


Imorgon, den 11 september, har "Remake" premiär. Den blir en biovisning på Bio Rio i Stockholm och senare samma kväll sänds den i SVT. Förhoppningen är också att få ut den i världen - "Remake" har redan visats på Göteborgs filmfestival.

AÖ: Det är inte en super-mainstream-film, men de flesta som ser den gillar den. Målgruppen är någonstans 20- till 30-åringar, det görs inte så mycket film som handlar om dem och deras relationsproblem. Det brukar antingen handla om att skaffa familj eller om första kärleken.

PG: En tanke som vi hade tidigt är att just nu finns det något som aldrig har funnits i världshistorien. Det här att man bara kan scrolla tillbaka i iPhoto, man kan gå tillbaka i fem år och alla filmer och bilder följer med. Man kan gå tillbaka till tidigare relationer och kolla på dem. Tidigare kunde man hitta en gammal bild i ett fotoalbum och så väckte det massa känslor. Idag har du det ständigt i din dator. Det är något lite märkligt med det, eller lite konstigt att ha sitt förflutna så nära till hands hela tiden. 

AÖ: Det är ingen ny iakttagelse, men det har inte berättats på det sättet. En "found footage"-stil. Men också fånga det här när man antingen går in i en ny relation eller ta nästa steg, som att fria till någon. Det kommer sig ganska naturligt att när det går över förälskelsefasen så börjar man att ifrågasätta och jämföra med tidigare relationer.