Amys uppgång och fall

12 Juli 2015 | 21:00

Amy Winehouses uppgång och fall

Regissören Asif Kapadia står bakom sommarens starkaste dokumentärfilm.

”Amy” är berättelsen om sexfaldigt Grammy-belönade jazzsångerskan Amy Winehouses uppgång och fall, i hennes egna ord via en kompilation av arkivmaterial. BAFTA-vinnande regissören Asif Kapadia (”Senna”) har mästerligt skapat ett portätt av Amy med hjälp av videoklipp och inspelningar från henne som tonåring fram till hennes tragiska och för tidiga bortgång vid 27 års ålder, varvat med intervjuer av de efterlevande.

 Amy Winehouse var inspirerad av de stora jazz och blues-artisterna från mitten av nittonhundratalet, och en av vår tids största musiker. Filmen börjar med att visa en glad och lite kaxig tjej, som öppnar upp och får ett helt annat djup när hon sjunger. Men hon visar sig ha en orolig och känslig karaktär och får svårt att hantera de enorma framgångarna. Redan tidigt har hon svårt att stå emot droger och lider av bulimia. Det är hjärtskärande att se hur spiralen ner i djupare drogmissbruk till stor del drevs av själviskhet av dem omkring henne, och filmen framstår mot slutet som hennes rop på hjälp. Denna fantastiska röst, denna gåva - som hon gladeligen skulle byta ut mot ett liv i anonymitet igen. Trots det obönhörliga slutet är Amys historia berättad med så mycket värme och glädje att filmen varken känns tung eller sentimental, utan snarare ett stycke underhållande nutidshistoria med många funderingar kring kändishysterin att ta med sig hem.

A24 Films bjöd in till förhandsvisning ”Amy” på School of Visual Arts i New York, och efterföljande Q&A med regissören Asif Kapadia och producenten James Gay-Reef.

Large 7677ce979d5538db4ab1f9791034b3b0 amy

Om att hitta arkivmaterial till filmen:

- Det funkar så att vi forskar efter material i ungefär sex månader innan ihopklippningen börjar, och går igenom alla uppenbara källor för arkivmaterial som BBC etc, i alla länder för att se vad som finns. Den stora utmaningen är så klart att hitta material som ingen tidigare sett. Till skillnad från ”Senna”, där allt material i princip kom från samma källa, och alla ville vara med, ville ingen involvera sig i den här filmen alls. Vi visste inte vem som var vem i hennes sociala kretsar och hon [Amy] hade ett enormt stort och komplext socialt liv. Det var som att lägga pussel och vi satte upp en lång tidslinje på en vägg med post-it-lappar. Sökandet började på youtube men problemet var att det mesta var dåliga framträdanden från hennes sista tid, samt TV-intervjuer, men det går bara att använda en viss mängd av detta. Genombrottet kom med hennes första manager Nick Shymansky, som först inte ville samarbeta för att det var för snart inpå, men att han sa också att han verkligen gillade ”Senna” (skratt). Hade någon annan kontaktat honom hade det varit lätt att säga nej, men han hade sagt till sin fru efter att de sett ”Senna” att det vore fantastiskt om någon kunde göra en sådan film om Amy, men tio år framåt i tiden. Det här var bara ett år efteråt men eftersom han sagt som han sagt gick han med på att ses i alla fall, och blev så imponerad av våran tidslinje att han öppnade upp sin laptop som hade allt detta fantastiska material.

Om att intervjua Amys vänner:

- Amys närmsta vänner hade en pakt om att inte diskutera henne med någon, på grund av hur hon blivit behandlad i media. Det var bokstavligt talat arton månader av ”snälla, snälla, prata med oss”. Sen var problemet att det fanns många olika versioner av samma event, och mycket skuldbeläggande. Hon var en komplex person som presenterade sig annorlunda i olika sociala sammanhang. Vissa uppfattade henne som den mest moderliga och omtänksamma person de någonsin träffat, andra sa hon var den mest intelligenta person de mött, medan Pete Duherty sa att hon betedde sig som en renodlad gangster ibland (skratt). Så det var upp till oss att försöka förena de olika uppfattningarna och samtidigt försöka acceptera dem som individuella sanningar. 



Om att pussla ihop Amys liv:

- Allt finns i lyriken. Jag (Asif) lyssnade inte tillräckligt noga bara, men allt det jag ville veta hade hon redan skrivit ner. Det hon sjunger i ”Rehab” är en riktigt incident! Det är ingen slagdänga utan hon som berättar vad som hänt vid en viss tidpunkt. Det handlar om Nick, som försöker få in henne på rehabilitering, hon säger att hon går om hennes pappa säger så. I ”Stronger Than Me” ber hon sin mamma sätta fastare gränser. Mamman var inte kapabel till det eftersom hennes egen mamma inte varit moderlig mot henne, vilket är så sorgligt. Så hennes sångtexter är kartor med ledtrådar till allt.

Om de inblandades reaktion över filmen:

- Den är inte bekväm för alla att se, men den är ärlig. Vi pratade med över hundra personer och vi använde arkivmaterial där man kan se själv vad som försiggår, material som visats på TV i England. De kommentarer som har att göra med hennes uppväxt att göra kommer ur hennes egen mun. Och alla medverkande intervjuades på samma sätt, det gick lugnt och sansat till, ingen stormade ut som media rapporterat. De signerade tillstånd för oss att använda intervjumaterialet, annars skulle det ju inte finnas med i filmen. Men många bar på skuld. De kände att de skulle kunna gjort mer, eller att andra skulle kunna gjort mer. Sedan fanns det många av hennes vänner som också var musiker, som skrivit böcker och gjort TV-framträdanden, och kanske känt att varför hon, varför inte vi? Och filmen handlar om henne, inte om dem som försöker göra den till någonting om dem själva. Det var många egon inblandade men i slutändan är det sanningen som kommer fram.



Om vad Amys ex-man Blake tyckte om filmen:

- Blake är en fängslande karaktär och han är supersmart han med. Men han är en missbrukare så det var ett klassiskt fall av att hitta någon mer skadad än henne själv att ta hand om, i stället för att ta hand om sig själv. Och det var en intensiv kärleksaffär. Många inblandade säger att han kanske inte var deras typ men hon älskade honom verkligen och de respekterar det. Blake var lite skeptisk till att träffa oss i början, då han själv har ett dubbeltydigt förhållande till media, dit han sålt in många historier. Han är en komplicerad person men han är ärlig och jag (James) tycker om honom. Han såg filmen förra veckan i London och älskade den, vilket förvånade mig, men han sa det är för att den visar hur mycket kärlek som fanns emellan dem. Han sa att han är hedrad över att vara med. Blake har suttit i fängelse och erkänner och accepterar sina misstag. Han har många ärr och har gått igenom hemska saker, men han är inte dum utan intelligent och karismatiskt. Och det är lite som att han fått bli det svarta fåret, som om att vore det inte för honom skulle Amy fortfarande leva och må bra men det stämmer inte. Hennes problem fanns där från början.



”Amy” går upp på biograferna 17 juli. 

Annika Andersson