Visa första inlägg
2996 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg

    Passage 3:



    91. The little prince (säsong 5, avsnitt 4. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=iGQO6hrltBg
Spännande Kate-avsnitt där hennes motivation om att vara mor till Aaron samtidigt som hon vill göra det rätta behandlas, detta är väldigt engagerande och ett fantastiskt sätt att föra Kate tillbaka till ön. Vi får även se spännande saker med Sun, Jack, Sayid och Ben. Vad som drar ner avsnittet till denna placering är det som sker på ön, där säsong fem är väldigt ojämn i början, den balansera mellan geniala inslag och en enda röra. Här lutar det år det senare, sonika ljussken kommer och tillika så sonika faror: vilka är det som skjuter emot båten exempelvis?


    90. Sundown (säsong 6, avsnitt 6. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=f1x3TQ3iWNM
I och med att mörkret tar plats i Sayid i säsong sex är han troligen den minst engagerande karaktären i denna säsong, detta är ingen kritik av serien utan är en följd av en tematik där Sayid väljer det mörka framför det ljusa, vilket realiseras via hans sympatier med Man in black. Jag har en liknande kritik av detta avsnitt som ”The package”, på samma sätt som det inte är glasklart vad det ska betyda att Sun och Jin inte är gifta så är det inte glasklart vad det ska betyda att Sayids bror är gift med Nadia. Sayid och Nadias relation har alltid varit väldigt stark och säsong sex kunde göra något ännu starkare för att avsluta detta drama.


    89. What Kate does (säsoong 6, avsnitt 3. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=gHnNNkg9IvU
Ett något för långsamt avsnitt för att komma riktigt högt upp, Kates alternativblick bjuder inte på så mycket Kate-tematik utan det är Clarie som är den verkligt engagerade karaktären i detta avsnitt, där det sker ett slags försoning mellan henne och Ethan (temat om att vårt agerande ändras radikalt baserat på omständigheter är ett mycket naturligt och tankeväckande tema i denna sista säsongen). Dock är titeln fin som refererar till ett tidigare Kate-avsnitt i säsong två som heter ”What Kate did”, det handlar om att gå bortom vad man har gjort till vad man gör i nuet. Det finns även lite Mulholland drive-aktig plantering om att det inte är den verkliga världen vi befinner oss i, detta via bilmekanikern som inte bryr sig ett spår om att Kate uppenbarligen är efterlyst.


    88. Trica Tanaka is dead (säsong 3, avsnitt 10. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=de8h27wsxpY
Ett härligt avsnitt som visar Losts vågade genre-schizofreni, som inte är helt olik den som fanns i Arkiv X, här via komedigenren. Vi får reda på att även Hurley har en dålig far, samtidigt som han vill lyssna på det budskap hans far förde fram när Hurley var liten: att vi skapar vårt egna öde. Detta avsnittet är ett sätt för Hurley att visa att otur inte förföljer honom, en något ouppmärksammad aspekt av Hurley är att ön hjälper honom med att inte ha otur längre. Det finns egentligen inget i avsnittet att klaga på, det som gör att det inte hamlar högre är för att det i stort är ett filler-avsnitt, dock inte så att det blir irriterande eftersom det ändå fördjupar Hurley. Det finns även en fin plantering i avsnittet, via Dharma-bussen och Roger (Bens far).


    87. Follow the leader (säsong 5. Avsnitt 15. Ingen)

https://www.youtube.com/watch?v=xAdwyaqNYwU
Ett avsnitt som inte hamlar högre på grund av att det mer är en lina mellan avsnitt fjorton och finalen. Det är för övrigt ett nöje att bevittna O´Quinn spela Man in black och bara genom uttryck lyckas han gestalta en helt annan karaktär, till trots att han utseendemässigt är identisk med John Lock.


    86. One of us (säsong 3, avsnitt 16. Juliet)

https://www.youtube.com/watch?v=2M43ksj_iAU
Juliets anländande till ön och Bens maktmissbruk är väldigt intressant att följa. Juliet är dock en något för expositionstyngd och ambivalent karaktär för att hon ska komma upp i samma nivå som originalkaraktärerna och historien på ön om Claries sjukdom är inte speciellt betydelsefull, allt som allt. Avsnittets tillbakablick är även något för likt Juliets första avsnitt som är betydligt bättre och mer dramatiskt.


    85. Par avion (säsong 3, avsnitt 12. Clarie)

https://www.youtube.com/watch?v=AXTKf2qDWgE
Huvudhandlingen på ön blir aldrig speciellt betydelsefull, Clarie anordnar en räddningsaktion via att använda en fågel som brevduva och får reda på att Charlie är dömd att dö. Dock är den parallella ö-historien relevant där Kate, Sayid och Locke tar sig fram till de andra och det visas hur brutal Locke är (vilket kommer återkomma i hela resterande säsongen) när han (till synes) dödar Bakunin. Avsnittets stora behållning ligger dock i Claries tillbakablick, här får vi reda på vad Christian gjorde i Australien och det finns redan plantering till detta i ”Two for the road”. Vad vi framförallt får reda på är naturligtvis: Clarie och Jack är halvsyskon! Alla avsnitt med Christian känner jag väldigt starkt för, en riktig nyckelkaraktär.


    84. Because you left (säsong 5, avsnitt 1. Ingen)

https://www.youtube.com/watch?v=fBZplXOSShc&t=9s
Ett avsnitt som börjar på liknande sätt som säsong två och tre, i säsong två får vi se luckan, i säsong tre de andra och i säsong fem Dharma och allt detta till diegesisk musik. Avsnittet etablerar mycket som är relevant för den femte säsongen. Dock börjar första halvan av femte säsongens problem redan här, nämligen att det är för rörigt, ljusskenen kommer för ofta, är för godtyckliga och leder många gånger till för lite.


    83. Catch-22 (säsong 3, avsnitt 17. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=D_zGTwVg7DY
Desmonds mest jordnära avsnitt där vi följa hans tid som munk, också hans svagaste avsnitt. Jag gillar hans tillbakablick som berättar om hans ständiga rädslor (och varför han ständigt säger ”brother”) för att binda sig dock relaterar inte denna tillbakablick särskilt väl ihop med vad som sker på ön och det är även något utanför Desmonds karaktär att vara så självisk att han tänker offra Charlie för att finna Penny. Vi får förvisso se när han träffar Penny i slutet av avsnittet, men i det stora hela är inte Penny vad tillbakablicken handlar om. Vad som framförallt gör detta avsnittet bra är att det är så drivande och är helt avgörande för resten av serien, via att det är här Naomi anländer som till slut tar sex av karaktärerna bort ifrån ön och motiverar Ben att flytta ön och sedan Locke att flytta tillbaka den. Alltså ett fantastiskt medel, som dock inte har så stort egenvärde.


    82. The ecconomist (säsong 4, avsnitt 3. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=1lvRRbfbu-E
Jack blir tablettmissbrukare, Hurley hamlar på mentalsjukhus, Kate och Sun blir mödrar och Sayid blir yrkesmördare. Sayids framåtblick finns det egentligen inget att kritisera för, den är spännande och får en att vilja veta mer: varför arbetar Sayid för Ben? Precis som det första avsnittet av säsongen är det något sävligt över tempot på ön, till trots att säsong fyra är den kortaste säsongen är det den säsongen med sämst tempo: mycket som rör helikoptern tar för lång tid på sig.


    81. House of rising sun (säsong 1, avsnitt 6)

https://www.youtube.com/watch?v=ilh-on1-2mI
Sun och Jin har verkligen fina karaktärsutvecklingar, ändå finner jag dem mest intressanta tidigt i serien då det ännu fanns mycket mystik kring dem: hur länge kommer Sun klara av att dölja att hon kan engelska? Varför kommer Jin hem med blodiga händer? Att berätta samma historia ur två olika vinklar är riktigt snyggt, jag föredrar dock Jins avsnitt då anklagelsen emot att han har förstört flotten binder ihop historien mer till huvudhistorien än den konflikt som sker på grund av en klocka i detta avsnittet. Jag uppskattar även i regel Jin mer på grund av hans klasstillhörighet som uppdagar återkommande problem. Scenen när Sun bestämmer sig för att stanna hos Jin på flygplatsen är en av dem starkaste scenerna mellan dem. Utöver detta följer vi Michel som blir misshandlad av Jin, Charlie med sina drogproblem och Sayid och Jack som twistar om ifall det verkligen är klokt att flytta upp till grottan. Men framförallt: vi får här planteringen om Man in black och hans (och Jacobs) mor som Jack, Kate, Locke och Charlie finner liken av och Locke säger ”vår version av Adam och Eva”. Genialt!

Fortsättning följer

LOST
2996 inlägg
för
2996 inlägg

    Passage 4:



    80. Recon (säsong 6, avsnitt 8. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=S68PYojcb-4
Sawyers (James) enda sätt att hantera Sawyer (Anthony) var att bli Sawyer, men tänk om han istället uttryckligen hade jagat Sawyer, tänk om han hade blivit polis? Ett mycket bra koncept för att skildra Sawyers försoning. Utöver detta lurar Sawyer på ön självaste rökmonstret! Intensivt avsnitt, som dock inte blir lika starkt som flera andra försonings-avsnitt i sjätte säsongen, mycket därför att detta är mer kontrasterande än nyanserande...


    79. Special (säsong 1, avsnitt 14. Michel och Walt)

https://www.youtube.com/watch?v=Tj1ktCnPE7g
Det är lätt att känna sympati för Michel i hans tillbakablick där han berövas på Walts barndom, vilket motiverar hans tvivelaktiga beteende emot Walt och Locke. Michel och Walt är dock inte dem mest intressanta karaktärerna under serien, men är här högst engagerande, skälet till att de tappar det är för att Michel blir osympatisk och är för besatt av Walt i säsong två och Walt därför att han förblir ett mysterium, att ha en tolvårig barnskådespelare i en serie som ska hålla på i flera år och under dem fyra första åren dessutom ska utspelas inom loppet av tre månader (beträffande huvudhistorien) är kanske inte skaparnas smartaste drag. Jag gillar att isbjörnarna blir viktiga i avsnittet och avsnittet slutar med stor spänning – och jag minns frustrationen över att det var slut än idag – när Clarie återvänder ur djungeln.


    78. Everybody hates Hugo (säsong 2, avsnitt 4. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=GuXemYjVMvA
Efter tre intensiva avsnittet kyller detta avsnittet ner säsong två. Hurley är troligen den mest enkla och folkliga karaktären i Lost, enkelheten är just vad detta avsnitt beskriver: tänk om livet på en snabbmatskedja faktiskt var att föredra framför att vara mångmiljonär? Detta återknyts till: tänk om jag blir hatad när jag måste ta ansvar? Detta temat tycker jag mycket om men precis som ”Trica Tanaka is dead” är det inte särskilt betydelsefullt, dock mer betydelsefullt eftersom luckan fortsätter att etableras i detta avsnittet.


    77. Further instructions (säsong 3, avsnitt 3. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=Tu6E0H5I41U
Locke tappade sin tro i slutet av säsong två, här försöker han återfå den. Locke går i ständiga cykler mellan tro och misstro, här börjar han ta tag i vad han har ställt till med i sin misstro och vi får även se när han blir lurad och berövad sin familj än en gång. Jag tycker detta är ett underskattat avsnitt, men ser det ändå som Lockes svagaste, mycket på grund av att det är det minst relevanta. Hela frågan om jägaren kontra bonden är fantastisk och knyter ann till hela Losts dualistiska tematik, konflikten mellan svart och vit, mellan tro och vetande. Dessutom har Locke en otroligt obehaglig dröm, Lost och drömmar är mycket kompatibla...


    76. The whole truth (säsong 2, avsnitt 16. Sun)

https://www.youtube.com/watch?v=xBuuT6x4IL4
Att ön kan utföra mirakel är ett av dem mest tematiskt laddade aspekterna i Lost, här sker detta via att göra Jin fertil. Att Sun och Jin så direkt knyts till ön gör detta till ett av deras bättre avsnitt. Dessutom avslutas avsnittet med en riktig cliffhanger via att ”Henry” (Ben) implicit visar sitt rätta ansikte.


    75. He´s our you (säsong 5, avsnitt 10. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=L_SQNOTR-Xc
Att lyckas få oss att förstå en torterare och yrkesmördare visar hur genial karaktärsfördjupningen är i Lost. Sayids ständiga kall tycks vara destruktivitet, så även när han återvänt till ön, här via att vilja döda Ben som barn. Detta klassiska science fiction-tema är otroligt och Ben som liten är det nästan omöjligt att inte känna sympati för, dessutom ett utmärkts val – som alltid – av barnskådespelare.


    74. The hunting party (säsong 2, avsnitt 11. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=-boU4iGwD1o
I avsnitt ett i säsong två får vi reda på hur Jack mötte Sarah, i säsong ett avsnitt tjugo får vi se deras bröllop och här får vi se när Sarah bryter med Jack. Jack tenderar att befinna sig bland sådant som är trasigt men som han – tror han i alla fall – kunna fixa. Denna motivationen hos Jack är dramaturgiskt briljant. Scenen med Sarah när hon säger ”you will always need something to fix” är (jag vet att jag använt ordet lite väl mycket) så otroligt STARK. Avsnittet är fullt med dramatik även på ön, där Jack, Sawyer och Locke möter Tom som till synes är ledaren genom nästan hela säsong två. Vad som gör att detta avsnittet inte hamlar högre är för att stora delar av Jacks tillbakablick – med mannen han ska opererar, vars dotter visar tycke för Jack – inte är lika talande som majoriteten av övriga tillbakablickar för Jacks person.


    73. … In translation (säsong 1, avsnitt 17. Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=Xy0Wl3qnIQ8
Referensen till ”Lost in translation” är härlig. Utöver det ett otroligt intensivt avsnitt där flotten brinner upp och Jin blir syndabocken: hans isolation via att inte förstå andra gör det lät att sympatisera med honom och förstå hans drivkraft, innan detta avsnittet har han mest skildrats som en auktoritär man utan några större kvaliteter. Jin blir här både en förövare och ett offer, vi får se honom såväl misshandla som bli misshandlad och Lost utmanar som så ofta kategoriseringar om svart och vit (samtidigt som detta är ett avgörande tema). Det finns även en fin sidohistoria där Shannon trotsar Boone och får stöd av Locke. På tal om Locke visar han här vem han verkligen är, en schaman som kan skingrar mobbar. Finns inte ord för hur mycket jag älskar den karaktären. Dessutom tar batterierna på Hurleys freestyle slut...


    72. Adrift (säsong 2, avsnitt 2. Michel)

https://www.youtube.com/watch?v=INjnniCWsF4
Början på säsong två är otroligt intensiv och väntan på de tre första avsnitten i den var en plåga. Här förtäljs historien om luckan igen fast i ett annat perspektiv och vi undrar fortfarande exakt vad luckan är. Tillika så undrar vi hur det ska gå för Michel, Sawyer och Jin. Avsnittet slutar extremt spännande genom att etablera de ifrån den bakre delen av planet, som vi här tror är de andra. Vad som gör att detta avsnittet inte hamlar högre är att Michels tillbakablick mer bekräftar vad vi redan vet än kommer med något nytt, detta är dock begripligt eftersom vi ska sympatisera med hans panik över Walts kidnappning.


    71. Confermed dead (säsong 4, avsnitt 2. Daniel, Charlotte, Miles, Frank och Naomi)

https://www.youtube.com/watch?v=9Tdhye7MWbw
Fragmentariskt avsnitt om en fysiker, arkeolog, ett medium och en pilot: såklart det blir intressant! Här odlas mysteriet om vad som egentligen är på båten, om Jack eller Locke har rätt. Karaktärerna som introduceras i detta avsnittet, i synnerhet Daniel, är dessutom av högsta vikt i säsong fyra och fem (och faktiskt även i säsong tre). Scenen när Daniel gråter på grund av kraschen framför teven är extremt drabbande.

 
Fortsättning följer

LOST
2996 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg

    Passage 5:


    70. The long con (säsong 2, avsnitt 13. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=F-JHAKTvB1c
Efter att ha blivit en mer och mer sympatisk karaktär så lurar Sawyer i detta avsnittet hela sin flock, dessutom får vi se när han lurade kvinnan som han kom att få ett barn ihop med. Att Sawyer har ett inneboende hat som manifesteras via att han gör förhatliga saker är här mycket tydligt och är alltid en utmärkt dramaturgi för Sawyer. Det blir inte förutsägbart eftersom vi som tittar närmast är en del av den långa bluffen. Här skämmer han ut Jack och Locke som under säsong två blir allt mer maktlystna och tar kommandot själv genom att kontrollera vapnen. Mer sociala problem är något som framförallt säsong ett skildrade, men detta avsnittet håller jag som ett av dem starkaste avsnitt av denna kategori då det har konsekvenser framåt och dessutom fördjupar Sawyer något oerhört.


    69. The lie (säsong 5, avsnitt 2. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=eZErJDc6978
Skildrar Hurleys ångest över att behöva ljuga – som gestaltas enastående i det länkande klippet – om vad som hände på ön, detta fördjupar Hurleys actionfyllda avsnitt där han måste rädda Sayid. Detta avsnitt hamlar såhär högt för att det drar igång säsong fem på allvar, dock har jag en kritik emot en aspekt i avsnittet: nämligen pilarna med eld som kommer ifrån de fientliga, som mest är med för att göra sig av med statist-karaktärerna ifrån planet eftersom dessa inte passar in i säsong fem. Detta är minst sagt ad hoc.


    68. Meet Kevin Johnson (säsong 4, avsnitt 8. Michel)

https://www.youtube.com/watch?v=WkTziZiz99Y
Hur det gick för Michel och Walt har vi undrat i trettio avsnitt, här får vi svaren som är högst motiverande: ön är inget man bara lämnar... Utöver Michels historia får vi här den chockerande finalen där Rousseau blir mördad och Alex tillfångatagen.


    67. S.O.S. (säsong 2, avsnitt 19. Rose och Bernard)

https://www.youtube.com/watch?v=WvHjcLp9mjI
Flera Lost-avsnitt och koncept har så mycket material att det hade kunnat generera en hel långfilm, här möter vi Rose och Bernard som träffades på äldre dar, där Rose har varit sjuk och blivit botad av ön. Hon har dock redan sagt till Bernard att hon är botad ifrån sjukdomen när de var i Australien. Att de är ett par känns extremt trovärdigt och att deras avsnitt, som är något isolerat, knyter an till temat om öns mirakulösa botande gör detta till ett oförglömligt avsnitt. Dessutom kommer Michel tillbaka i slutet av avsnittet, vilket kan sägas inleda säsongens sista akt.


    66. Solitary (säsong 1, avsnitt 9. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=dZhneljE5mc
Frihetens problem är återkommande i Lost, såväl via Jack och Locks dispyter om ödet, men även via om karaktärerna kan välja att göra det rätta eller inte. Sayid är förföljd av dåligt samvete för hans torterande och i föregående avsnitt har han trillat tillbaka i att göra det vilket har motiverat honom att lämna lägret. I detta avsnittet möter vi Rousseau – en inte helt ädel vilde – och får veta mer om öns historia. Avsnittet handlar såväl om Sayids som Rousseaus ensamhet. Här möter vi även Sayids kärlekshistoria med Nadia för första gången, ihop med Sayids bedårande temamusik. Avsnittet slutar med att Sayid hör viskningar i djungeln, en del av Lost skräckelement som etablerar på allvar att Lost verkligen är en övernaturlig serie. Som sidohistoria får vi även se lägret spela golf på Hurleys bevåg och Kate lyckas få med Sawyer, fin sidohistoria som märkligt nog passar i ett övrigt väldigt mörkt avsnitt.


    65. The other 48 days (säsong 2, avsnitt 7. Ana Lucia, Mr. Eko, Libby och Bernard)

https://www.youtube.com/watch?v=ZXFFxJ1vMGg
Ett mycket viktigt avsnitt som dock frustrerande bröt upp efter avslutningen i föregående avsnitt där Shannon blir skjuten. Här etableras vi på allvar för Ana Lucia, Mr. Eko, Libby och Bernard. De två förstnämnda är två riktigt välskrivna karaktärer som i detta avsnitt bringar stor dynamik. En kritik kan förstås vara att alla dessa karaktärer utan Bernard är med för kort, samtidigt bidrar detta till att göra dem mer intressanta, de blir aldrig det minsta tjatiga utan man vill bara veta mer om dem. Här visar dessutom Ana Lucia en mer varm sida. Att låta den bakre delen av planet komma in en säsong senare är ett mycket bra drag för att strukturera karaktärerna och på så vis kunna berätta två skilda berättelser: här får vi se en mycket hårdare verklighet som inte lämnar utrymme till att stå och tänka tillbaka på sitt liv.


    64. The greater good (säsong 1, avsnitt 21. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=PuY8tHrsbJ8
Sayids två avsnitt i säsong ett är väldigt jämna men jag håller detta avsnitt lite högre än föregående. Detta avsnittet har lite samma tematik som finns i den sjätte säsongen – försoning – men här sker försoningen på ön istället för i tillbakablicken/alternativblicken. Sayid offrade en människa – till och med sin vän – för att kunna återse Nadia, nu kan han offra Locke för Shannon, något han väljer att inte göra, ändå tycks han besviken för att han inte gjort det när han säger ”vi har alltid ett val”. Sayid står helt enkelt för antinomi, som är plågsam att bevittna. Utöver dödens eftersköljningar får vi även se livets via Aaron som Charlie försöker få att somna med hjälp av Sawyers stämma. Jag har uppmärksammat det förut, men uppmärksammar det igen: blandningen mellan mörker och ljus är helt otrolig, i nästan alla andra sammanhang hade det bara skärt sig.


    63. Exposé (säsong 3, avsnitt 14. Nikki och Paulo)

https://www.youtube.com/watch?v=4SmnLASJ8_I
Även detta är ett exempel på ett Lost-avsnitt som skulle kunna vara en film. Handlar om paret Nikki och Paulo som etablerades i denna tredje säsong, som ska ha föreställt ha varit med på planet hela tiden. Det är imponerande hur scener ifrån de första säsongerna återskapas. Framförallt bygger avsnittet på ett riktigt bra koncept: tänk att bli paralyserad och pulsen går ner så den är omärkbar och alla tror att man är död och börjar begrava en. Temat för avsnittet är hämnd och girighet och det är en verkligt fascinerande fabel...


    62. Not in Portland (säsong 3, avsnitt 7. Juliet)

https://www.youtube.com/watch?v=0nuSIHGvUZM
Ett mycket spännande avsnitt där Jack hjälper Kate och Sawyer att fly med den nersövda Ben som gisslan. Det är här säsong tre drar igång på allvar, när burarna inte längre bromsar upp. Juliet byter sida och vi får följa hennes liv innan ön där hon vill hjälpa sin syster att få barn, ett onekligen angeläget tema för serien.


    61. Whatever happend happend (säsong 5, avsnitt 11. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=T5UJwdKrIE8
Här får vi se Jacks förändring ifrån att vilja hjälpa till att acceptera sakernas tillstånd, att serien lyckas motivera en sådan karaktärsutveckling (eller avveckling?) är verkligen otroligt. Dessutom introduceras Kates motivation till att åka tillbaka till ön i detta avsnittet och som redan nämnt är det en mycket trovärdig motivation, som dessutom är behagligt inomvärldslig. Ben lämnas här över till de fientliga och vi får alltså veta via huvudhistorien hur Ben kom till de fientliga. Som om det inte vore nog avslutas avsnittet med att Locke lever (eller?)!

Fortsättning följer

LOST
2996 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg
Passage 6:


    60. Lockdown (säsong 2, avsnitt 17. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=hMn_ob6Eelg
Locke och Bens relation har alltid varit stark och det är här den påbörjas på allvar, när Locke är tvungen att förlita sig på Ben vilket senare ger Ben möjlighet att manipulera Locke som gör att han tappar gnistan. Här får vi följa när Lockes far, Anthony Cooper, skendör. I första avsnittet han är med i tar han Lockes njure och i detta avsnittet hans fru (indirekt). Locke har gjort en mängd dåliga beslut i sitt liv och dessa hotar hela tiden med att ramla över honom och han slåss, i nietzscheansk anda, för att att slänga av sig sina tyngder och bli lejon. Här är Locke mer kamel än någonsin.


    59. Tabula rasa (säsong 1, avsnitt 3. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=cq4Dsv7EdyQ
Ett avsnitt med tydliga referenser till filosofen Locke som dessutom ställer den etiska frågan: är det rätt att låta den skadade polisen leva när medicinen hade kunnat gå till människor med potential att bli friska? Här kontrasterar Sawyer och Jack till varandra och deras långvariga fiendskap alstras härmed. Avsnittet får oss att undra vad i hela friden Kate har gjort. Hennes relation till polisen är på något märkligt sätt lite fin, då polisen har en outgrundlig beundran för Kate. Avsnittet får oss också att undra vad grejen är med Locke; han finner Vincent och lämnar honom till Michel, sedan när man tror att han sitter och tittar på Michel när han lämnar Vincent till Walt tittar han i själva verket åt ett annat håll med en förtärd blick.


    58. Everybody loves Hugo (säsong 6, avsnitt 12. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=saOdHVxAj1g
Det går inte att värja sig ifrån hur fint det är att Hurley och Libby får den picknicken som de aldrig fick. Hurleys försoning med sin otur är även perfekt i sin enkelhet. Utöver detta så sprängs black rock och Hurley träffar Michel.


    57. The moth (säsong 1, avsnitt 7. Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=3ZmdAWxI_J8
Monaghans skådespeleri är helt otroligt i detta avsnitt, tillsammans med den mörka musiken och Lockes visdom har detta avsnitt två av seriens bästa scener (i länken). Öns inverkan på karaktärerna gör att serien kan behandla så otroligt många ämnen, här är det droger som behandlas. När puppan har spräckts och en fjäril flyger upp mot skyn är det svårt att inte få gåshud. Vad som gör att detta avsnittet inte hamnar ännu högre är för att grott-historien inte är allt för angelägen allt som allt. Charlies tillbakablick är dock riktigt berörande, familjeband lyckas alltid bli drabbande i Lost.


    56. Collision (säsong 2, avsnitt 8. Ana Lucia)

https://www.youtube.com/watch?v=8dLOeBNs5po
Ana Lucia är en verkligt lost karaktär, ständigt hård, ständigt rädd. Här följer vi den misär hon skapat när hon dödade Shannon, samtidigt som hennes egna historia är hjärtskärande där hon hämnas på en man som sköt henne när hon var gravid. Avsnittet är mycket mörkt men slutar ändå i dur när Bernard och Rose återförenas, tillika så Jin och Sun.


    55. Raised by another (säsong 1, avsnitt 10)

https://www.youtube.com/watch?v=TDOuDBP8A_o
Efter Lockes ”theresa falls up the staris”-dröm är nog Claries dröm den mest obehagliga i hela serien. Hennes halvt ofrivilliga graviditet på ön är mycket klaustrofobisk och blir här ännu värre när hon blir attackerad på natten utan att någon tror henne. Beträffande intrig är detta ett väldigt viktigt avsnitt där de andra egentligen för första gången görs gällande. Jag gillar det ambivalenta elementet med spåmannen som tycks lura henne till ön – samtidigt som ”?” visar på motsatsen – och att ön för Clarie är det som förenar henne med Aaron. Här etableras också fatalismen i Lost där Clarie inte kan skriva på adoptionspapper eftersom ingen penna fungerar. Avsnittet slutar med en kolossal cliffhanger när Ethan uppenbarar sig.


    54. Eggtown (säsong 4, avsnitt 4. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=eUtG2WI-bgY
Kates mest fundamentala karaktärsdrag har varit hennes flykt, i detta avsnittet tvingas hon att stå till svars. Vi har varit vana vid att se Kate och Jack tillsammans på ön (såklart), men här möter vi dem i en trist rättssal där Jack säger att han inte älskar Kate längre. Detta avsnittet är ett av de mest signifikanta avsnitten för framåtblickarnas kvalitet, där det verkligen bringar mystik. Avsnittet når, som sig bör, sin kulmen i slutet där Kate går hem till sitt barn, som visar sig vara Aaron!


    53. Hearts and minds (säsong 1, avsnitt 13. Boone)

https://www.youtube.com/watch?v=qjqgZ3eKy50
Temat för säsong ett är i mångt och mycket: vad befriar ön mig ifrån och vad ger den mig potential till att bli? I detta avseende är ”Hearts and minds” ett otroligt avsnitt, där Boone (i sitt enda egna avsnitt) måste göra sig fri ifrån Shannon; detta genom Lockes brutala drog-metod, där Boone tror att Shannon är död och inser att han kände lättnad. Ett obehagligt tema och en mycket tragiskt historia som Boone och Shannon har, hela deras relation är väldigt vemodig och destruktiv, samtidigt som det är något fint med den. Jag finner båda dessa karaktärer underskattade, jag gillar att de känns som kulisser – som random fotomodeller – men visar sig ha mer och mer djup ju längre serien går. Det är tråkigt att båda karaktärerna dör tidigt, samtidigt gör detta att det inte finns något överflödigt med dem.


    52. What Kate did (säsong 2, avsnitt 9. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=SY4BK4uWs9M
Här får vi äntligen veta vad Kate gjorde, serien drar ut precis lagom på att avvakta med det. Motivationen till mordet på hennes styvfar är så otroligt välskrivet, nämligen att hennes styvfar inte var hennes styvfar utan hennes far, vilket väckte äckel hos henne inför sig själv. Scenen med mannen hon har trott är hennes far är otrolig, ”varför dödade inte du honom?” och fadern svarar ”för att jag inte har mord i mitt hjärta”... Kates tema manifesteras dessutom oerhört vackert med hjälp av den svarta hästen, vad tusan den gör på ön kan man förstås undra. Utöver detta begravs Shannon och Mr. Eko berättar bibliska berättelser för Locke och ger honom ett andra band ifrån Dharma. Michel börjar dessutom chatta med Walt. Är man inte nöjd med detta så vet jag inte vad.


    51. Orientation (säsong 2, avsnitt 3. Locke)

https://www.youtube.com/watch?time_continue=134&v=pbB4z99e5aM 
Ett avsnitt som verkligen summerar Jack och Lockes konflikt, där Jack finner det svårt att tro, samtidigt som han dras till det och provoceras av Locke. Här beslutar sig Locke och Jack för att faktiskt ta på sig uppdraget att rädda världen var 108:e minut. Den länkade dialogen med dess skådespeleri är briljant. Lockes historia om att chansa på att leva med Helen som relaterar på chansningen med luckan är inte den mest glasklara tillbakablicken, vilket är skälet till att detta avsnittet inte hamlar ännu högre.

Fortsättning följer

LOST
10460 inlägg
för
10460 inlägg
om man aldrig sett lost är det nåt att se eller har bäst före datumet gått ut och den håller inte riktigt längre utan mest är för folk som såg den back in the day? det är ju några tusen avsnitt.
2996 inlägg
för i svar på bonks inlägg
2996 inlägg
Jag är knappast rätt person att svara men mitt svar är givetvis: den håller absolut! Helt tidlöst. Visst märks det dock att den inte är gjord idag, i synnerhet beträffande en brist på svordomar och sexscener, den har något oskyldigt över sig, men det tycker jag är en fördel.
10460 inlägg
för
10460 inlägg
kanske ska överväga se den, det är dock magnum p.i. på fyran om dagarna så konkurrensen är hård!
2996 inlägg
för i svar på bonks inlägg
2996 inlägg
Det vore intressant att höra vad du tycker.
2996 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg

    Passage 7:



    50. Greatest hits (säsong 3, avsnitt 21. Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=r36_CsGNUig
Charlie etablerades som en huvudkaraktär i pilotavsnittet – tillsammans med Jack och Kate – men kom efter säsong ett att få allt mindre utrymme. I säsong tre har hans stora konflikt varit hans dödsdom av ödet, här tar Charlie farväl genom att lista sina fem bästa ögonblick, ett mycket fint koncept i en serie som alltid återkommer till minnen. Dessutom sker mycket på ön, Charlie och Desmond åker till stationen pärlan och Jack och Sayid förbereder sig för att övervinna de andra en gång för alla.


    49. Confidence man (säsong 1, avsnitt 8. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=ZPe0H5HP71A
Sawyer vill bevisa för omvärlden att han är en förhatlig person, enda sättet att övervinna Sawyer är att bli det. Avsnittet får oss att tro att Sawyer är fullkomligt odräglig – att han är Sawyer och inte James – via att han lurar en kvinna och vägra en inhalator till Shannon. I slutet visar det sig att han ändrade sig beträffande lurendrejeriet när han såg att kvinnan hade ett barn och att han inte alls har haft inhalatorn, men ändå har han låtit sig bli torterad, en mer signifikant skildring av självhat tror jag aldrig att jag har bevittnat. Kates läsning av brevet är en riktig Lost-klassiker. I detta avsnittet börjar på allvar Sawyer och Kates relation ta fart, dessutom slutar avsnittet väldigt snyggt genom att Sayid lämnar lägret efter att ha gjort vad han aldrig ska göra, nämligen tortera. Sawyer och Sayid är ett slags kontraster där Sawyer vill bevisa att han är ond trots att han inte har det i sig, medan Sayid vill bevisa att han är god trots att han har det onda i sig.


    48. Three minutes (säsong 2, avsnitt 22. Michel)

https://www.youtube.com/watch?v=fOUnJdLPoFg
Här får vi veta varför i hela friden Michel mördade Ana Lucia och Libby, samtidigt som Sayid anar oråd. Locke är fortsatt deprimerad, Eko tar över knappen och Charlie slänger jungfru Maria-statyer i havet. Avsnittet slutar med en riktigt sorglig begravning för Libby och Ana Lucia. Och man vet med sig att säsongsfinalen är oundviklig...


    47. One of them (säsong 2, avsnitt 14. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=2T5r1FtHw7s
Tänk att den anspråkslösa ”Henry Gale” skulle få sådan betydelse... Bens första avsnitt, där han utsätts för Sayids mörker. Här får vi se konsekvenserna av Shannons död på Sayids mående och beteende där han tortera ”Henry” något fruktansvärt och Andrews skådespeleri är bättre än någonsin. Ett hemskt obehagligt avsnitt som är extremt intensivt, Sayid torterar, knapp-larmet ljuder, Jack och Locke bråkar om vad som är rätt, är knappen verklig, är det rätt med tortyr? Vi får här plantering om att luckan inte är någon total fejk... Sayids tillbakablick är mycket bra där vi får se hur han blev torterare, hans dynamik mellan rätt och fel är alltid ett nöje att bevittna. Något som jag dock undrar är hur det kommer sig att Ben gick mot lägret? Skulle han hämta Jack i smyg för att han inte ville visa att ön hade gjort honom sjuk? Ville han hämta Locke som han påstår?


    46. Dave (säsong 2, avsnitt 18. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=Rk1TLpNd2ps
Även detta är ett mycket filmiskt avsnitt, där vi får följa Hurleys vistelse på mentalsjukhuset där han hade en låtsasvän han trodde fanns på riktigt som nu uppenbarar sig på ön. Ett riktigt otäckt avsnitt där vi får veta mer om Hurleys psykiska tillstånd och det är mycket nära att han tar livet av sig, men räddas i en underbar scen av Libby.


    45. Enter 77 (säsong 3, avsnitt 11. Sayid)

https://www.youtube.com/watch?v=tFA0LfHG93Y
Sayid är nog den enda karaktären i Lost vars tillbakablickar bara blir bättre för varje gång, i hans fjärde och sista tillbakablick får vi följa när han blir kidnappad av maken till en kvinna som han en gång torterade. Det är framförallt tillbakablicken som gör avsnittet som är helt otrolig, dock är även själva huvudberättelsen väldigt bra där vi följer Sayid, Kate och Locke hos Bakunin och vi inser att Locke har något på gång och så spelar han schack...


    44. The 23rd pslam (säsong 2, avsnitt 10. Mr. Eko)

https://www.youtube.com/watch?v=ng2uVUnn-YQ
Mr. Eko kom att bli en av mina favoritkaraktärer i Lost, han är något av en afrikansk version av Locke. Här får vi reda på var det gula planet kom ifrån, dynamiken som finns mellan dem två bröderna Eko och Yami är fantastisk och det är svårt att bestämma sig för om Mr. Eko är en beundransvärd övermänniska eller en skenhelig skurk. Avsnittet lyckas dessutom få in en konflikt mellan Charlie och Clarie på ett mycket naturligt sätt via Ekos historia.


    43. The last recruit (säsong 6, avsnitt 13. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=uE6L7hUkUFk
Hur historierna binds ihop mot slutet av säsong sex är spektakulärt, Locke hamlar på sjukhus hos Jack (vi har vetat hela tiden att Jack varit kirurg och att Locke har varit handikappad, ändå har det aldrig varit något man kopplat ihop), Jack och Clarie möts äntligen, Sun kommer in på sjukhuset, Sawyer har gripit Kate. Jag blir helt mållös! Dessutom bråkar Jack och Sawyer på ön om vad som är det rätta, där Jack har blivit Locke mer eller mindre, denna karaktärsutveckling är enastående, för Jack finns kvar trots att han ändrats så radikalt.


    42. Numbers (säsong 1, avsnitt 18. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=9pCUIAheux4
”En man får otur med allt när han vunnit på lotto. Kan det vara siffrorna som är olycksbådande?” skulle kunna vara synopsen till en komedifilm. Ett mycket surrealistiskt avsnitt med ett underbart koncept och här möter vi för första gången 4 8 15 16 23 42. Slutet där vi ser att numren är på luckan är legendariskt. Dessutom finns det en fin sidohistoria där Locke gör en krubba till Claries barn.


    41. Pilot (säsong 1, avsnitt 1 och 2. Jack, Kate, Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=_oEKgfawEJQ
Jag minns det som igår jag tjuvtittade på teven när jag skulle sova, när min mor satt och såg Lost på natten. Jag kunde ingen engelska och hann inte läsa texten, ändå visste jag att jag älskade vad jag såg, efter detta fick jag börja titta på serien på allvar och min mor läste texten, vilket jag är evigt tacksam för. Ett mer intensivt pilotavsnitt har jag aldrig bevittnat: monster i djungeln, isbjörnar i djungel, en fransyska som sänt ut ett meddelande i sexton år. Dessutom lyckas pilotavsnittet presentera fjorton karaktärer! Det gick på nolltid så kunde man allas namn och förstod sig på allas personligheter. Vilken jävla bedrift det är!

Fortsättning följer

LOST
2996 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg

    Passage 8:



    40. 316 (säsong 5, avsnitt 6. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=FfK0YoH6hh0
Ett drömskt avsnitt där karaktärerna återvänder till ön. Det har en otrolig atmosfär och ovisshet som är svår att sätta fingret på.


    39. The substitute (säsong 6, avsnitt 4. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=dOjNPOU6KEM
Ett avsnitt fullt av svar och referenser, det var i ”Walkabout” (exakt fem säsonger tidigre) man på allvar började fråga sig vad karaktärerna gjorde på ön, här får vi svaret, de är kandidater för att skydda ön. Denna uppgift var den Locke ville ha, som han någonstans visste att han hade, här blir Locke – Man in black – den som går bort ifrån uppgiften och skapar egna värden. Samtidigt var även Locke någon som skapade egna värden i kontrast till Jack som är klassiskt heroisk. I alternativblicken tror inte Locke på mirakel utan är jordnära och lever sitt liv med Helen och väljer att inte ta Jacks hjälp utan göra det bästa av den tillvaro han har. Dessutom har avsnittet en briljant referens med rökmonstret där vi ser tillvaron ur dess synvinkel, vilket vi gör exakt fem säsonger tidigare när Locke möter det i djungeln och fascineras över det. Att Locke har en speciell kontakt med rökmonstret har alltså planterats ifrån start. Utöver detta skriker rökmonstret/Man in black i detta avsnittet ”don´t tell me what i can´t do!” och Ben håller ett fint, men något speciellt tal till Locke på han spartanska begravning. Avsnittet är en summering av Locke samtidigt som det får oss att se honom på ett annat sätt.


    38. Homecoming (säsong 1, avsnitt 15. Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=w_bw-yZHO9U
Charlies bästa avsnitt, det är dels extremt viktigt för ploten där den första egentliga striden emot de andra äger rum, det har även en engagerande historia med Charlie där han lurar en kvinna för att kunna få droger; vad som framförallt gör avsnittet är dock hur öns historia och tillbakablicken är sammanlänkade, där Charlie i sitt förflutna visade att han var inkapabel att ta hand om någon och att han nu vill visa att han kan det.


    37. Lighthouse (säsong 6, avsnitt 5. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=bCYH8MPsI68
Jacks (uteblivna) försoning med sin far är ett av dem mest angelägna drama-ämnena i hela serien, här sker försoning på ett kreativt och väldigt udda sätt via att Jack har en son i den ”alternativa” verkligheten som känner för Jack som han kände för sin far, först om Jack kan bli sin far och göra vad han önskar att han hade gjort kan han här vinna försoning med honom. Historien mellan Jack och hans far Christian har berättats så väl via att vi har sett fadern ur Jacks blick, samtidigt som vi även sett den ur en annan via att vi insett att fadern bara vill Jack väl och ser upp till honom. Här får vi dessutom ett tillfredsställande svar på vad numren betyder, de representerar varsin kandidat. Det är verkligen skönt att få ett tillfredsställande svar på vad dessa betyder. I detta avsnittet får dessutom Clarie reda på att Kate tog Aaron och vi inser att Kate ligger risigt till...


    36. LA X (säsong 6, avsnitt 1 och 2. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=zOAvMG8Yfcw
https://www.youtube.com/watch?v=uPABAIrtSGQ
Säsong sex är ett nöje för alla som fängslas av alternativa verkligheter, att låta luckans eventuella negation (skenbart) bilda en alternativ verklighet är så hejdlöst briljant. Det är otroligt rörande att se karaktärerna i planet som aldrig störtar och det får oss att inse vilken tragedi hela kraschen egentligen var, samtidigt som det är otroligt vemodigt att se dem fortsätta mina sina ordinarie förvirrade liv. Dessutom finns här plantering – när Juliet dör – om att den alternativa verkligheten faktiskt är något annat. Vi får här på allvar bekräftat att ”Locke” är rökmonstret och får reda på att hans motivation är att komma hem; han är såväl Lockes extrem som hans antites... Att låta Jacks pappa försvinna även i den alternativa verkligheten bidrar för övrigt till så ofantligt mycket, såväl beträffande fördjupning som beträffande plot, i och med att det leder till att Jack möter Locke. Deras scen, när de talar om Jacks pappa och Lockes tillstånd, är så ofantligt drabbande, båda deras stora tragedier vävs samman på ett helt naturligt sätt. Det är så helvetes jävla bra! Kunde inte bestämma mig för vilken scen som skulle representera/är den bästa scenen ifrån avsnittet så jag valde två: betänk att O´Quinn spelar båda rollerna i de länkade klippen, kan han vara den mest geniala skådespelaren som någonsin har existerat?


    35. ? (säsong 2, avsnitt 21. Mr. Eko)

https://www.youtube.com/watch?v=9E1A173OF9A
Eko tar Lockes plats som den troende i detta avsnittet, de använder ursäkten att söka efter Ben men istället söker Eko efter något vagt som han drömde om. Som vanligt i Lost har drömmar en väldig tyngd och Ekos dröm är verkligen obehaglig. I övrigt är avsnittet mycket tragiskt där Michel har ångest, Libby kämpar för sitt liv och Hurley får veta vad som har hänt. Dessutom har avsnittet en otrolig tillbakablick där Eko undersöker om det har skett ett mirakel i Australien eller ej, där han möter spåmannen som Clarie var hos som här visar sig inte alls besitta några övernaturliga krafter (förstår att den här ambivalensen kan vara frustrerande, men jag är väldigt svag för den), detta relaterar dessutom till Locke som här betvivlar mirakels existens. När ska vi tro på mirakel? Finns det skäl att tro på det när ens döda bror befinner sig på samma plats som än själv utan några som helst skäl och dessutom visar vägen till vad vi bör göra? Detta temat är ambivalent till sig själv i Lost, på ett sätt finns mirakel samtidigt förklaras allt via ganska enkla förklaringar: skälet till att ett plan ifrån Nigeria kan befinna sig på ön är exempelvis för att ön flyttar sig...


    34. Trough the looking glass (säsong 3, avsnitt 22 och 23. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=b9ybaLbpQ-4
De andra besegras, Charlie dör, de som ska rädda dem är inte vad de utger sig för att vara, Locke försöker döda Naomi, Rousseau möter Alex, men framförallt: Jack och Kate får vi se hemma! Att få en framåtblick verka som en tillbakablick är så otroligt snyggt, vi funderar i hela avsnittet när Jack var så olycklig som han är i denna tillbakablick och vi inser i slutet att han inte var det utan att han kommer att bli det! Säsongsavslutningarna har en tradition av sig att vara fantastiska i Lost, det är även denna, skälet till att den kommer längst ner av dem sex finalerna är för att jag stör mig på att Ben ger order till sina undersåtar om att döda Jin, Sayid och Bernard, vilket serien vill få oss att tro sker, men istället skjuts det bara rakt ner i marken utan att någon motivation sker om varför de andra skonar deras liv. Tänk vilken final det vore om serien tog död på tre (fyra med Charlie) väsentliga karaktärer! Jag hade inte varit främmande för detta, Jin är ganska överflödig i resten av serien, Sayid har sin bästa tid bakom sig och Bernard är ingen huvudkaraktär. Att Hurley räddar dagen lite lättsamt med den planterade automobilen tycker jag också kunde strykas. Utöver detta ett enastående avsnitt och slutscenen är en onekligen av dem bästa Lost-scenerna. Att seriens mål aldrig varit för karaktärerna att lämna ön är så jäkla originellt och djupt.


    33. What they died for (säsong 6, avsnitt 16. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=UMC-7genss8
Här får vi uttryckligen svar på vad de gör på ön. Tillbakablickarna är enastående där Desmond får Ben att minnas, hamla i en cell bredvid Kate och Sayid, Ben samtalar med Rousseau och når försoning med henne och Locke bestämmer sig för att låta Jack genomföra operationen. Dessutom dödar Ben här självaste Chalres Widmore och får sin hämnd för sin dotter... En förberedelser för den spektakulära finalen.


    32. Cabin fever (säsong 4, avsnitt 11. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=DcE26CBy_Ao
Att Locke har haft kontakt med ön långt, långt innan han hamlade där är ytterst logiskt, de andra har varit fascinerade av honom hela tiden och Locke har vetat med sig att han är speciell, här får vi se en mycket konfunderande scen när Richard besöker Locke som barn. Dessvärre väljer inte Locke kompassen som han "borde", han är inte ett speciellt barn utan en vanlig pojke som fascineras av knivar. Detta är något av ett signum i Lost, att någon verkar mycket mystisk eller speciell men har mångt och mycket skapat detta värde själv eller fått det tilldelat eftersom vi inte vet mycket om denna eller dessa, exempelvis: vilka är de andra? Vilka är Dharma? Vem är Jacob? I stort sätt är det vanliga människor i märkliga sammanhang. I ”White rabit” säger Locke att han är en enkel man, detta kan tyckas som en dålig beskrivning av Locke, men är faktiskt högst träffande, han är en vanlig man som hamlar i speciella omständigheter som gör det möjligt för honom att göra sig speciell. Alla föremål som Richard plockar upp finns för övrigt på ön! Avsnittet har fler värden, men det är scenen med Richard som gör det.


    31. White rabit (säsong 1, avsnitt 5)

https://www.youtube.com/watch?v=Yj-Z7UVT-d8
”När du misslyckas... Så har du inte vad som krävs” dessa ord, sagda av Jacks far i hans barndom, motiverar och tynger Jacks hela karaktär, han vill visa att han har vad som krävs. Som tidigare nämnt älskar jag Christian, Terry gestaltar honom helt enastående. Här etableras vi också för Jack otroliga skuldkänslor mot sin far, att han drev honom till ännu värre alkoholism och härmed död. Dessutom manifesteras hela denna konflikt på ett strålande sätt genom att Christian vandrar omkring på ön och detta är ett av seriens mest långvariga mysterium. I övrigt drivs avsnittet av ett mer världsligt problem där vattnet börjar tar slut och Jack håller ett brandtal för att visa att han minsann har vad som krävs: "lever vi inte tillsammans så kommer vi dö ensamma.".

Fortsättning följer

LOST
2996 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg

    Passage 9:



    30. The cost of living (säsong 3, avsnitt 5. Mr. Eko)

https://www.youtube.com/watch?v=2IU0UDol9RU
En magnifik avslutning för Mr. Eko där han möter, vad han tror är, sin bror, men förvånande nog ber han inte om förlåtelse; detta eftersom han gjort det bästa av det bristfälliga liv som han fick. Frågan om vi väljer det onda eller om vi bara gör det bästa av dem omständigheter som vi hamlar i är ett återkommande tema och i detta avsnittet skildras det mest explicit. Här planteras också att rökmonstret kan bli döda personer som finns på ön. Samt att det har ett intresse för somliga personer, så som Eko och Locke. Utöver detta trappar avsnittet upp för Bens operation.


    29. The variable (säsong 5, avsnitt 14. Daniel)

https://www.youtube.com/watch?v=yY56Jvnn3co
Bortom karaktärerna på planet och Ben anser jag Daniel vara den mest välskrivna och lostiga karaktären i övrigt. Hans relation med sin mor som han vill göra stolt ihop med att han är trasig i den vanliga världen (via problem med minnet) fast hel på ön gör att han passar utmärkt in i serien. Här får vi bevittna en av dem mer kreativa sakerna som görs med tidsresandet, nämligen att Daniel blir dödad av sina egna mor. Eloise och Charles är två karaktärer som bringar väldigt mycket mystik i serien och kanske dem mest svårplacerade även med facit i hand: hur kan Eloise veta så mycket om Desmond, exakt vad är det Charles vill skydda ön ifrån, var det verkligen nödvändigt att fejka 815-passagerarnas död? Avsnittet är ett slags inofficiell fortsättning på ”The Constant” och diskuterar om det faktiskt är möjligt att ändra på vad som har varit, Daniels nya tes blir dessvärre hans död. Även fast det är tolkningsbart vad beträffar fri vilja i Lost-världen så lutar det nog ändå åt fatalism.


    28. A tale of two cities (säsong 3, avsnitt 1. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=fBCvryIc4Wc
https://www.youtube.com/watch?v=-bxgqMya6-8
Inledningen till säsong tre är bara underbar: Down town, Carrie och ett plan som bryts på mitten. Vi får på allvar reda på att de andra inte alls är några vildar utan vanliga civiliserade människor Att flygkraschen berättas ur tre helt olika vinklar under olika tillfällen visar vilken otrolig detaljrikedom serien har. Vad som framförallt gör avsnittet är Jacks tillbakablick som knyter ihop båda stora drama-berättelserna i Jacks tillbakablickar: hans relation med sin far och hustru. Här får vi följa Jack efter att Sarah har lämnat honom och han är besatt i den mannen hon träffar, så besatt att han blir paranoid och börjar misstänka att det är Christian hon är ihop med. Scenen när han tar farväl av henne på parkeringen är så fruktansvärt tragisk (jag var tvungen att välja två klipp den här gången med). Avsnittet planterar på ett utmärkt sätt att Jack inte bara är en hjälte – i föregående avsnitt har vi sett honom söka sin far i Australien, sätta dit sin far för att varit berusad på jobbet och därmed orsakat en kvinnas död, gift sig, räddat Sarah ifrån ett livslångt handikapp och blivit lämnad av Sarah – vilket blir mer påtagligt i de två sista avsnitten av säsongen, som härmed gör det naturligt att tro att vi ser nutid, eftersom Jack redan varit extremt trasig.


    27. Outlaws (säsong 1, avsnitt 16. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=hR-KBNLh50M&t=17s
https://www.youtube.com/watch?v=0uY7j9v7MUM
Ett avsnitt som klarar av att vara fristående galant, eftersom det fördjupar Sawyer något oerhört. Det börjar med att vi får se hans livs största trauma: att hans far dödade hans mor och sedan sköt sig själv. Detta försöker Sawyer projicera på ett vildsvin som inkräktar i hans tält. Sawyer och Kate ger sig ut i djungeln och har fantastisk dynamik där de gör jag-har-aldrig. De möter även Locke som berättar en anekdot på ett sätt som bara han kan.,, Vi får se när Sawyer träffar Jacks pappa i en bar i Sydney, han väljer dock att inte berätta det för Jack när han får veta om det: detta när Jack står och hugger ved, när han berättar sedan det står istället Sawyer och hugger ved, den symmetrin och dramaturgin är verkligen something. I slutet av avsnittet ser vi se när Sawyer mördade en man han trodde var mannen han var ute efter, men det visade sig vara fel och i slutet så låter han vildsvinet leva trots att han kunde dödat det...


    26. Abandoned (säsong 2, avsnitt 6. Shannon)

https://www.youtube.com/watch?v=uoY14hF0kiE
Är väldigt svag för Shannons tillbakablicks enkelhet: kungen dör och den onda styvmodern tar kungariket ifrån prinsessan. Att lyckas ta en sådan arketypisk berättelse och göra den så det knappt märks och dessutom lyckas fördjupa en karaktär och få oss att förstå något oetiskt hon gjort/kommer att göra (lura Boone på pengar) genom detta är mycket imponerande. Walt som uppenbarar sig i djungeln är kusligt och det är något frustrerande att vi aldrig fick något svar på detta, samtidigt som jag uppskattar det. Dessutom har avsnittet ett oförglömligt slut där Shannon ifrån ingenstans blir skjuten (av misstag av Ana Lucia), att detta sker med en karaktär som varit huvudperson i avsnittet gör det än mer drabbande. Grace är verkligen briljant.


    25. Dead is dead (säsong 5, avsnitt 12. Ben)

https://www.youtube.com/watch?v=tUhdashpVds
Behandlar Bens dåliga samvete efter att han orsakade sin dotters död, dessutom möter han Locke igen och vi frågar oss om det verkligen är Locke eller kan det vara så att ön har gjort sitt största mirakel någonsin? Ett avsnitt som framförallt lever på skådespeleriet, Emerson och O´Quinn är helt otroliga, så även dess samspel. Är svag för att Emerson har ett annat sorts skådespeleri än övriga skådespelare, mycket mer teatralt, det fungerar verkligen utmärkt. Avsnittet bästa scen är när Ben möter rökmonstret och vi får det planterat att Locke är rökmonstret och Ben säger med magnifik inlevelse: ”den låter mig leva!”.


    24. The life and death of Jermey Bentham (säsong 5, avsnitt 7. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=hIMHLGPIhRs
https://www.youtube.com/watch?v=SBq0N9Di-X4
Locke utgör något av en martyr-arketyp som ständigt får lida men som ändå begår storartade gärningar. Detta avsnittet skildrar slutet av Lockes liv och det slutar lika tragiskt som det började: han lyckas inte övertala Jack, Kate, Sayid eller Hurley att komma tillbaka. I han sista möte med Jack når hans trolöshet dess kulmen där han förnekar att Locke skulle vara speciell. Imponerande är att det såväl är sant som falskt att Locke inte är speciell, han gjorde sig själv speciell men han har egentligen inga egenskaper som gör honom speciell. Detta är något som Jack däremot har, han är den klassiska hjälten medan Locke är den klassiska övermänniskan. Ben utgör snarare någon djävuls-gestalt som drivs av det tillika så nietzscheanska begreppet vilja till makt, men vars makt aldrig lyckas leva upp till Jacob eller Lockes: han vill bli den mäktigaste av dem alla, han är ständigt kapabel att döda dem men aldrig kapabel att ta deras plats...


    23. Happily after all (säsong 6, avsnitt 11. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=3UiBo79YVXA
Tänk vilken vacker filosofi att betrakta verkligheten som något som redan ägt rum och som nu pågår igen, men allt är ihopblandat och måste bli rätt och göras påmint. Desmonds möte med Penny är så satans fint och detta är verkligen ett nyckelavsnitt för den sjätte säsongen där Desmond inser vad det är frågan om, såväl på ön som i den alternativa verkligheten.


    22. There´s no place like home (säsong 4, avsnitt 12, 13 och 14. Jack, Kate, Sayid, Hurley och Sun)

https://www.youtube.com/watch?v=Gp4i4UMFpp4
https://www.youtube.com/watch?v=Fa57rVkLal4
Redan här sås ett frö till att Jack ska bli den nya Locke, när Locke övertalar Jack om att de ska ljuga angående ön och om vilka som överlevde. I övrigt en otroligt intensiv säsongsfinal: Desmond träffar Penny igen, Jack får veta att Clarie är hans halvsyster och att han således är morbror till Aaron, Ben flyttar på ön och det visar sig att Locke är den döda personen som Jack och Kate talade om i föregående säsongsavslutning.


    21. Ab aeterno (säsong 6, avsnitt 9. Richard)

https://www.youtube.com/watch?v=NgGTJYqthbo
Kanske inga avsnitt (utöver ”Across the sea”) innehåller så många svar som detta: vi får veta var the black rock kom ifrån, varför statyn bara har ett ben, varför Richard inte åldras, men framförallt: vi får nästan bekräftat att rökmonstret härstammar ifrån en människa. Richard har en väldigt engagerande historia, det är mycket obehaglig scen när han är fastkedjad i båten och nästan dör av uttråkning. Jag älskar hur mytologisk den sista säsongen är, det blir något magiskt att se ön fast i en annan tid...

Fortsättning följer

LOST
2996 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
2996 inlägg
Passage 10:


    20. Exodus (säsong 1, avsnitt 23, 24 och 25. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=45If9L0MxDI
https://www.youtube.com/watch?v=Eg_OIp3wKK0
https://www.youtube.com/watch?v=-OBo9fQbJ8M
https://www.youtube.com/watch?v=UHP2QavTSUA
Säsongsavslutningen av första säsongen är verkligen enorm. Den har mycket hopp: luckan ska öppnas och flotten ska få alla räddade. Sawyer berättar om Jacks far som han mötte i Sydney, det är en kolossalt emotionell scen, det finns även en väldigt emotionell scen mellan Shannon och Walt. Locke är on fire här och hans konflikt med Jack påbörjas egentligen här och Jack inser att han har ett ”Locke-problem” (underbart begrepp). Att Locke är starkare än någonsin visas via att han dels skämtar om dynamit som kan spränga honom i luften vilken sekund som helst (han har dessutom bevittnat en man som blev sprängd i bitar), men framförallt via att han inte är rädd när rökmonstret försöker dra ner honom i jorden. Locke och Jack har en helt otrolig dialog i detta avsnittet, där Jack vill öppna luckan för att hjälpa sin flock och Locke för att han tror att han är menad till det: mer arketypiska karaktärer får man leta efter, samtidigt som deras världsliga förflutna gör att de aldrig blir till schabloner. Hoppet i avsnittet slutar med att Walt blir kidnappad och sedan att Hurley ser numren på luckan och får panik. För övrigt är det ett fantastiskt sätt att avsluta säsongen på att vi får följa flertalet karaktärer i Sydney precis innan de åker och att avslutas med att alla går på planet, då återkallar vi minnena ifrån piloten innan karaktärerna hade fördjupats och det blir så uppenbart att serien jobbar med arketyper som sedan fördjupas till max: Jack är den duktiga killen, Sawyer är den coola, Locke den mystiska, Shannon prinsessan, Sayid är den sportiga, Hurley är den roliga och så vidare. Att arbeta så konsekvent med arketyper samtidigt som de ständigt fördjupas är en sådan väldig bedrift. Och så slutet: Jack och locke tittar ner i luckan och kameran åker ner. Herre jävlar vad bra.


    19. The candidate (säsong 6, avsnitt 14. Jack och Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=rDu51r14754
https://www.youtube.com/watch?v=2i2WBBdiovQ
Att det sista avsnittet som ägnas åt specifika karaktärers tillbakablickar / framåtblickar/ alternativblickar sker via Jack och Locke är så jäkla fint, här försöker Jack få Locke att övervinna sig själv, detta är en försoning mellan Jack och Locke där Jack aldrig tog steget till det övermänskliga fast han hade chansen och därför drog ner Locke i fördärvet. Vad som sker på ön är otroligt intensivt där Man in black har lagt en bomd i ubåten: chockerande nog så dör tre av seriens originalkaraktärer – Sayid, Sun och Jin – och Sayid får här visa att han är kapabel att göra goda saker, vilket har varit hans motivation i stort sätt hela serien.


    18. The man from Tallahassee (säsong 3, avsnitt 13. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=CvpjMXNLsAs
”Varför tror du att du känner den här ön bättre än vad jag gör” sa Jokern (Ben) till Tjuven (Locke), som svarar ”för du sitter i en rullstol och det gör inte jag”. Denna oerhörd diss är ändå inte den värsta som Ben kommer att få... Locke är stark i detta avsnittet, han är triumferande över att inte sitta i rullstol och vi får här äntligen veta vad som gjorde honom handikappad: hans far. Det är förkrossande när vi ser Locke ligga i en sjukhussäng och det lilla han hade har tagits ifrån honom. Avsnittet slutar otroligt med att de andra har fört Johns far till ön och här ställs verkligen Locke på prov: kan han övervinna sig själv?


    17. Do no harm (säsong 1, avsnitt 20. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=z3rtH1o8NN8
https://www.youtube.com/watch?v=UIJweu_FCwg
Ett avsnitt som bokstavligen handlar om liv och död: Aaron föds, Jack kan inte hjälpa till med förlossningen eftersom Boone är döende, istället måste Kate göra det (redan här etableras banden mellan Kate och Aaron). Jacks kämpande som grundas i att han inte kan släppa taget – att han inte har vad som krävs – skildras mycket väl med hjälp av en ljus berättelse om när han skulle gifta sig, men fick skrivkramp och kom inte på några löften, detta mynnar ut i en otroligt vacker bröllopsscen. Det är även fint att se att Jack och hans far har så fin relation i detta avsnittet. Slutet, när alla flockas kring Aaron och Shannon och Sayid kommer gående på stranden och Jack måste gå och berätta att Boone är död är extremt hjärtskärande och är verkligen en perfekt kulmen på avsnittets tematik.


    16. Dr. Linus (säsong 6, avsnitt 7. Ben)

https://www.youtube.com/watch?v=oGjdg_eSeFA
Beträffande sjätte säsongens tematik om nåd är detta avsnittet fulländningen, där Ben i den alternativa verkligheten arbetar som lärare och vill ha rektorns jobb, han kan få det genom att spridda uppgifter han har om rektorn, men då kommer rektorn förstöra Alex framtid: han väljer här Alex framför sin makt. I intrigen på ön kommer Miles synskhet väl till pass och Ben riskerar att bli avrättad. Avsnittet mynnar ut i en av seriens bästa scener när Ben förklarar varför han dödade Jacob, ord är överflödiga för att förklara denna scen, allt jag kan göra är att länka den. Dessutom tänker Richard ta livet av sig, det finns ett slags nihilism i stora delar av sjätte säsongen: Jacob har varit en Gud och är nu död, ännu ett nietzscheanskt tema, dessutom är Messias (Locke) död och återuppstod men han är inte Messias utan det är onda krafter som har tagit över hans kropp (tänk om Jesus kropp vid uppståndelsen tagits över av djävulen...), det enda ljusa är Jack samtidigt som han är motvillig till det.,,


    15. The shape of things to come (säsong 4, avsnitt 9. Ben)

https://www.youtube.com/watch?v=eGVRQ4_Oqas
Ett avsnitt som bringar frågor, vad gör Ben i öknen? Avsnittets titel är mycket talande för avsnittet, här ser vi även att rökmonstret tycks försvara ön och att det verkar vara på Bens sida i någon mån och vi får i slutet se att ben bestämmer sig för att döda Charles. Ben är något av en demon som har djävulens stöd... Det mest minnesvärda med detta avsnittet är när Ben offrar sin dotters liv för att rädda sig själv och ön. Mycket, mycket chockerande och något som förföljer Ben resten av serien och gör en redan djup karaktär otroligt mycket djupare.


    14. Jughead (säsong 5, avsnitt 3. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=4PAunulIVIY
Vad gör Locke speciell? Är att betrakta som en av seriens största frågor. Locke har ständigt varit en övermänniska-arketyp som har slängt av sig sina forna laster och skapat sina egna värden, då är det väl också givet att det var han som gjorde sig speciell? Han förtäljde helt enkelt för Richard att han var speciell och varför skulle han inte tro på honom vid tanke på att han försvann i tomma intet och att det gick att bevisa att han kom ifrån framtiden. Första halvan av säsong fem har en del omotiverat tidsåkande, men detta är det verkligt betydande och är sannerligen briljant. Detta avsnittet handlar om Desmond, men det är Locke som gör avsnittet. Det är för övrigt något ironiskt att Jack som menar att vi bestämmer över vårt liv själv och Locke som menar att ödet bestämmer var den som bestämde vem han skulle vara och detta genom ödet...


    13. The flashes before your eyes (säsong 3, avsnitt 8. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=KU8kuJ40Dv4
Avsnittet är som en film, men mycket effektivare vid tanke på dess speltid. Desmonds kontakt med ön är otroligt intressant och redan här får vi implikationer på att ön är betydande för tiden, det finns även implikationer på den alternativa verkligheten som komma skall. Konceptet om att man redan levt sitt liv och har sitt öde klart för sig och kommer göra samma misstag om och om igen är ett slående tema. Det är även slående hur otroligt många teman som är som hämtade ifrån Nietzsche, här den eviga återkomsten som också återkommer senare i serien så som när Locke säger att han behövde sitt lidande för att komma dit han nu befinner sig.


    12. The man behind the curtain (säsong 3, avsnitt 20. Ben)

https://www.youtube.com/watch?v=hkMXPQXlccQ
Väldigt mycket om Ben klarnar i detta avsnittet, han var aldrig välkommen till livet och hans far (Lost-skaparna måste verkligen hata fäder) beskyllde honom för hans moders död som skedde när Ben föddes. Vi får direkt i avsnittet veta att Ben inte är född på ön, att Ben är en lurendrejare är avsnittets huvudtema. Så även luras han beträffande Jacob, som han aldrig har träffat, Locke får dock nästan omedelbar kontakt med Jacob vilket bringar väldig svartsjuka ifrån Ben som leder till att han försöker mörda Locke: i slutet av serien säger Ben till Locke – i den alternativa verkligheten – att Locke hade allt som han inte hade och Ben är väldigt intressant karaktär att se på detta sättet: han är den misslyckade Locke men som utger sig för att vara som Locke och karaktäriserar på detta sätt mindervärdeskomplex. I detta avsnittet får vi även reda på vad som hände med Dharma-folket, Ben, ihop med de fientliga (alltså de andra), dödade dem!


    11. Live togheter die alone (säsong 2, avsnitt 23 och 24. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=IBxW11oFrpg
Desmonds första avsnitt, där vi får veta hur han kom till ön: vi presenteras för hans och Pennys kärlekshistoria och seriens antagonist (?) Charles Widmore. Dessutom får vi här veta varför planet störtade (alltså hur ödets realisering gick till), nämligen genom att Desmond inte tryckte på knappen. Likt förra säsongsavslutningen är Jack och Locke uppe i två olika saker – här dock skilda beträffande plats – där Jack ska försöka lura de andra och Michel och Locke ska spränga luckan. Michel blir här avslöjad och serien bygger upp för vad som komma skall i säsong tre. Scenen när luckan skakar och Locke ser panikslagen ut och medger att han hade fel är en riktig klassiker.

Fortsättning följer¨
LOST
2996 inlägg
för
2996 inlägg

    Passage 11:



    10. All the best cowboys have daddy issues (säsong 1, avsnitt 11. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=HXB-w0aS-8E&t=1s
Vad som sker på ön och tillbakablicken intar en så fantastisk symbios: Jack har dåligt samvete för att han inte trodde på Clarie och hjälpte henne och nu är hon kidnappad av Ethan, på samma sätt som han har dåligt samvete för att han inte hjälpte sin far, vilket ledde till hans ökade alkoholism och slutligen hans död. Här får vi alltså veta vad det är Jack gjorde mot sin far, som hans mor talade om i ”White rabit”. Scenen när Jack ”sätter dit” sin far är verkligen transcendentalt bra; dels när han inser att kvinnan som dog var gravid (Jack står verkligen för ett helvetiskt val) och framförallt Terrys skådespeleri när Jack avslöjar att hans alkoholpåverkan orsakade patientens död: hans (Christians) blick signalerar både besvikelse och stolthet, samtidigt som den signalerar allt det elände som väntar honom i den lilla tiden av sitt liv som han har kvar. Scenen finns att se i slutet av klippet – fann den inte i sin enskildhet – och jag rekommendera (förutsatt att man sett Lost då) att man ser dessa klipp i sin totalitet med, där alla Jacks tillbakablickar visas i kronologisk ordning. Detta finns också att se med Locke och det blir likt enastående långfilmer. Slutligen finner Jack och Kate Charlie hängd i ett träd (hade hans dom till döden redan börjat här?) och Jack lyckas rädda honom: här tolkar jag tematiken som att rädda Charlie är att klara av att inte göra de misstag som hans far gjorde, att han kan gottgöra sitt misstag. Parallellt följer vi Locke och Boone som i slutet av avsnittet finner luckan...


    9. Man of science, man of faith (säsong 2, avsnitt 1. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=g_5ZQW0BCFU
https://www.youtube.com/watch?v=lfB8al-RT1o
Avsnittet börjar anspråkslöst där vi ser en man göra vardagliga ting – så som att göra frukost, träna och lyssna på musik – i vad vi tror är en tillbakablick, snart filmar kameran uppåt och vi ser att Jack och Locke tittar ner i luckan. Att introducera luckan på detta sättet är otroligt, det skulle kunna bli ett antiklimax men i och med att hemligheter behålls och att det handlar om seriens tematik om att mystik framförallt innebär försegling så blir det istället enormt eggande. Avsnittet handlar om konflikten mellan Jack och Locke, där Jack inte är speciellt angelägen om luckan längre (eftersom de andra inte är på väg) medan Locke är det. Här finns det också ett frö till att Jack bär Lockes nyfikenhet genom att han till slut bestämmer sig för att ta sig ner i luckan. Jacks tillbakablick är otrolig – till trots att den i stort berättar sådant vi redan vet via ”Do no harm” – där vi får se hur han mötte Sarah, scenen när hon börjar röra på tårna till trots att Jack sagt att hon är förlamad är helt underbar. Här får Jacks vurm för vetenskap framför tro ett djup, han har sett vad vetenskapen kan göra (hur mycket den kan fixa) och har inte råd att förlita sig på tro, samtidigt som han vet att han måste det. Dessutom introduceras vi ju för Desmond (det är han som är mannen vi ser i början), som Jack har träffat samma natt som han opererade Sarah.


    8. Two for the road (säsong 2, avsnitt 20. Ana Lucia)

https://www.youtube.com/watch?v=kI2MXXeRFOg
https://www.youtube.com/watch?v=O_XUy_-yQBI
Inget slut på något avsnitt i Lost – eller i annan serie – tror jag är så chockerande som detta avsnittets slut: Michel skjuter, från ingenstans, Ana Lucia och Libby, varav Ana Lucia avlider direkt, och befriar Ben. Blev verkligen helt bestört första gången jag såg det. I övrigt har avsnittet en stark tillbakablick där vi får se Ana Lucia som – likt andra i serien – kände Jacks far Christian. Jag vet inte riktigt vad det är med Christian, men hela han utstrålning och historia drabbar mig något oerhört. Precis som när Shannon dör i Abandoned blir det extra påtagligt med Ana Lucias död i detta avsnittet, eftersom vi har fått följa henne i avsnittet. Hennes hårdhet ihop med hennes trasighet gör henne till en väldigt drabbande karaktär.


    7. The constant (säsong 4, avsnitt 5. Desmond)

https://www.youtube.com/watch?v=Hr2aT6p7gbM
Att befinna sig i två tidszoner samtidigt och i någon mån hoppa mellan dessa och i den ena tidszonen söka sin konstant är BRILJANT. Avsnittet är fullt med hopp och detta i dubbel bemärkelse, scenen när Desmond ringer Penny är hejdlöst vacker.


    6. The incident (säsong 5, avsnitt 16 och 17. Jacob)

https://www.youtube.com/watch?v=E_b3s1glWU8
https://www.youtube.com/watch?v=xcP5zSvy-do
https://www.youtube.com/watch?v=li1pDiTbh-I
Det är en tradition i Lost-finalen att Jack och Locke ska vara uppe i varsitt stort projekt – i säsong ett om luckan ska öppnas för att finna hopp eller säkerhet, i säsong två vill Jack övervinna de andra och Locke vill spränga luckan, i säsong tre vill Jack ta alla ifrån ön och Locke vill få dem att stanna, i säsong fyra vill Jack åka hem och Locke vill flytta ön – här vill Jack spränga luckan (alltså det Locke ville tre säsonger tidigare) 1977 medan Locke (som förvisso inte är Locke) vill döda Jacob. Frågan om hur Locke och Man in black förhåller sig till varandra är ungefär lika komplex som hur sonen och anden förhåller sig till varandra, det går onekligen, som jag ser det, inte att neka att det finns en koppling mellan dem och att det de står för är något falliskt medan Jack och Jacob står för något arketypiskt kvinnligt: att hålla kvar människor, får dem att ta ansvar och omhänderta dem. I detta avsnittet får vi för övrigt bekräftat att Locke inte är Locke. Beträffande Jacks historia är detta ett lysande sätt att ta oss till sjätte säsongen där (skenbara) alternativblickar står i centrum. Det ställer även frågan till karaktärerna om de vill att de ska ha störtat på ön eller inte (tror de på den eviga återkomsten eller ej), där Jack tar avstånd ifrån det livet han har levt. Det är dock varken Jack eller Locke som är huvudkaraktärerna i detta avsnittet utan det är Jacob som är huvudkaraktär: vi får se honom när han träffar Kate, Jack, Sun, Jin, Locke, Sawyer och Hurley och vi börjar inse hur det ligger till. Avsnittets kulmen är när Ben träffar Jacob – för första gången – i en tro om att Locke får träffa Jacob hur lät som helst, dessutom är han tvungen att lyda Locke. Scenen är enorm in i minsta detalj: ”Locke” säger att Ben ska komma ihåg vad han ska göra, han måste ju lyda honom och Locke symboliserar här (som sig bör) det fatalistiska. Jacob bryter in och säger att Ben har ett val. här kommer seriens dualism in, där Jacob alltså står för det kvinnliga via ansvarsbördan. Ben konfronterar Jacob om varför han ständigt har ignorerat honom och säger att Locke fick träffa honom som om han vore Moses, Locke tittar upp och hans blick visar klart och tydligt att det inte är Locke utan en helt annan kraft (så genialt skådespeleri!). Ben ställer frågan: ”What was it that was so wrong with me? What about me?” och Jacob svarar ”what about you?”, det är denna diss jag refererade till i ”The man from Tallahassee”, detta kan vara den elakaste kommentar som har yttrats. Jacob blir mördad och detta bekräftar att Ben är att betrakta som en Demon eller varför inte en upplysningsman: han kan döda Gud, men inte ta hans plats, han är en nihilist till sin natur. Och musiken i scenen ska vi ju inte tala om. Sedan har vi slutscenen när Juliet slår på bomben och skärmen blir vit istället för svart. Wow...


    5. The brig (säsong 3, avsnitt 19. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=maWi_9u-BKA
På samma sätt som Locke var handikappad och Jack är kirurg så blev Locke lurad och Sawyers föräldrar tillika så, det är exakt såhär saker och ting ska planteras, det ska finnas där helt uppenbart men att koppla ihop det ska inte vara uppenbart. I detta avsnittet får vi reda på att Anthony Cooper och Sawyer är samma person. Locke klarar inte av att mörda sin far – även fast han är övermänniska-arketypen så klarar han ändå aldrig riktigt av att bli det – och söker därför upp Sawyer som snart, när han talar med herr Cooper, får reda på att han är mannen som orsakade hans mamma och pappas död. Cooper är en genomond karaktär, ändå blir det aldrig obefogat, mycket på grund av skådespeleriet och sättet som Cooper talar på (man märker hur han får energi av att vara amoralisk och av att lura människor, det är hans kall) visar vilken sorts person det är. Scenen med Sawyer och Cooper är så ofattbart intensiv och två av seriens största drama-konflikter avslutas här på en och samma gång. Och när Sawyer frågar Locke om det är sant att han var handikappad och Locke svarar ”inte nu längre”. Herre Gud...


    4. Across the sea (säsong 6, avsnitt 15. Jacob och Man in black)

https://www.youtube.com/watch?v=fTZlhWdtT2M
Detta avsnittet är transcendentalt. Aldrig har Losts dualistiska tematik varit tydligare. Inte heller har vi tidigare fått såhär många svar: vi får veta vad som är öns specialitet och hur rökmonstret uppkom. Man in black är onekligen en antagonist – han är att betrakta som så ond att hans namn måste utebli – samtidigt är han i detta avsnittet minst lika mycket protagonist som Jacob. Han är den vetgiriga som modern gillar mest, som kommer på regler själv till ett spel han hittar medan Jacob går och berättar för sin mor. Här är konflikten mellan fara och trygghet, jägaren kontra bonden. Man in blacks vetgirighet gör dock att han inser den fruktansvärda sanningen om sin mor, att hon mördade hans och Jacobs riktiga mor. Detta klarar inte Jacob av att ta in och verkar aldrig klara av. Det enda Man in black vill är att komma hem, för han hör inte hemma på Ön. I början av säsong sex konstaterar Man in black att han vill det Locke minst av allt ville: eftersom han vill komma hem. Samtidigt är deras mål lika, en omedelbar vilja att komma hem och att förbli på ön. Att Locke är kvar på ön har inget med trygghet att göra, utan för honom utgör ön faran; så Man in black och Locke ska ses som liknande karaktärer, men olika nyanser av samma fenomen: Locke utgjorde det konstruktiva momentet i övermänsklighet (eftersom han förblev en ofullbordad övermänniska genom att inte kunna döda sin far) medan Man in black utgör det destruktiva...


    3. Walkabout (säsong 1, avsnitt 4. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=zb9emoQD-SM
https://www.youtube.com/watch?v=ZYfKHVdmjzQ
https://www.youtube.com/watch?v=Rh4auhWLDE0
I nästan hela avsnittet ser vi bara Locke sittande och liggande i tillbakablicken, men det är inget vi lägger märke till eftersom vi ser honom mest på hans kontorsjobb; i slutet av avsnittet visar det sig att han sitter i rullstol och vi inser vilken mirakulös ö som de har hamlat på. I scenen när det avslutas säger Locke sin klassiska replik ”don´t tell me what i can´t do!” som karaktäriserar hela hans väsen. I detta avsnittet möter han rökmonstret och tittar det rakt i ”ögonen” och hans koppling till ön och framförallt rökmonstret visas härmed. Det är även kort efter detta som Jack ser sin far, som ju är rökmonstret, detta får mig att verkligen tro att skaparna i stort sätt visste vad de gjorde ifrån start. Avsnittet slutar med Lockes underbara musik och att han tittar mot sin rullstol och ler. Locke är att betrakta som den mest magnifika karaktär som har skapats och han skulle inte kunna få en bättre introduktion än denna.


    2. The end (säsong 6, avsnitt 17 och 18. Olika)

https://www.youtube.com/watch?v=yFmhzO9erGU
https://www.youtube.com/watch?v=Cciy7Y-TRNM
https://www.youtube.com/watch?v=4L5tcJMswh0
https://www.youtube.com/watch?v=dL26K6T3IOw
https://www.youtube.com/watch?v=vyVlgs7gJi8
Avsnittet börjar med att Christians kista anländer på flygplatsen och avsnittet knyter redan här ann otroligt till hela serien, där flyg och Christian har spelat väsentlig roll (för övrigt är det tre personer rökmonstret blir: Christian, Yami och Locke, det är onekligen något speciellt med alla dessa tre). På ön har Man in black insett att han vill förstöra hela ön och att han dessutom kan göra det med hjälp av Desmond, Desmond har dessutom slutat bry sig om den här verkligheten eftersom han har upptäckt den ”alternativa” verkligheten. Avsnitten rymmer så många fantastiska scener att jag knappt vet vad jag ska börja: varför inte scenen med Richard och Miles som ett exempel där Miles noterar att Richard har ett grått hårstrå och Richard tittar på det och ler och inser att han vill leva... Jack och Locke hissar ner Desmond i ljuset och tittar ner i det på samma sätt som de tittade ner i luckan, att klara av att referera samtidigt som vi får ny information är en OTROLIG bedrift. Desmond får ljusskenet att slockna, vilket är Man in blacks seger, samtidigt gör detta honom dödlig vilket leder till striden mellan Jack och Locke, den som Lost i stort – tro det eller ej – har handlat om. Man in black säger när han nästan mördar Jack ”du ska veta att du dog för ingenting”, detta är sannerligen inte i Lockes anda, samtidigt hävdar jag ju att Man in black och Locke har mycket gemensamt, hur går detta ihop? Jag skulle säga, som nämnt, att det är den destruktiva sidan av det övermänskliga som vi här ser, vilket gör att övermänsklighet aldrig segrar därför att trygghet kan erbjuda något som inte det förra kan (exakt detta tema behandlar för övrigt The Hauting of Hill house, fast vice versa, jag ska inte säga för mycket...), vilket både är optimistiskt och pessimistiskt: man kan se detta som att godheten segrar, men man kan också se det som om överskridandet, som Locke var ute efter, aldrig kan förverkligas, övermänniskan är en abstraktion som förblir oförverkligad och förverkligas bara som ondska, det vill säga som Ben och Man in black. Beträffande ”alternativblickarna” är det plågsamt starkt, skulle det vara alkohol skulle man dö av alkoholförgiftning av en klunk. I synnerhet drabbar naturligtvis scenen med Jack och Locke mig, där Locke får sin gångförmåga tillbaka. När Locke och Ben försonas ska vi inte ens tala om... Samt Jack möter sin far, den uteblivna försoningen med honom har varit ständigt återkommande såväl implicit som explicit och han förklarar hur det ligger till (och nej för i helvete de var INTE döda under hela serien). Jack lägger sig ner där han vaknade upp i pilot-avsnittet, flyget åker iväg (där Sawyer, Kate och Clarie är av originalkaraktärerna, där Sawyer och Clarie är de enda som börjar på ön och slutar med att de lämnar den) och vi ser i närbild när han stänger sitt öga... Jävlar... Hade man kunnat konvertera till Lost hade jag gjort det.


    1. Deus ex machina (säsong 1, avsnitt 19. Locke)

https://www.youtube.com/watch?v=Vb42PdhmDtA
https://www.youtube.com/watch?v=rpyZXuD6oRc
https://www.youtube.com/watch?v=xVIn3jbzHmQ
Avsnittet knyter så GENIALT ihop öns historia med tillbakablicken, här börjar Locke tappa gångförmågan som kopplas ihop när hans far lurade honom på hans njure. Tvivlet manifesteras fantastiskt via en extremt obehaglig dröm där Boone talar om sin barnflicka som ramlar ner och upp för trapporna, samtidigt som Locke ser ett gult plan falla ner, sin mor som pekar på det, samtidigt som han hamlar i rullstolen igen. Det är som tvivel och ångest i bilder. Men hoppet kommer igen när Locke och Boone finner det gula planet som Locke drömde om, men det förloras lika snabbt igen: först när det visar sig att planet bara innehåller Maria-statyer med droger i och sedan när planet faller ner med Boone i sig. Locke tar Boone till Jack och går sedan och slår på luckan, samtidigt som vi ser när han inser att hans far har lurat honom (det är så oändligt tragiskt) och skriket ”jag har gjort allt du ville att jag skulle göra så varför har du gjort så här mot mig?!” (en replik med samma kaliber som ”min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”). Men så plötsligt tänds lucka och hoppet kommer åter: ”då när det är som värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar”...

LOST
Du måste logga in för att kunna skriva i tråden. Att skapa ett konto är gratis och går blixtsnabbt. Logga in för att svara i tråden