Visa första inlägg
2249 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
2249 inlägg
Vad tycker du om de två sista säsongerna? Jag ÄLSKAR Lost 1-4, men 5an och framförallt 6an tyckte jag var riktigt dåliga. 
3306 inlägg
för i svar på Anton s inlägg
3306 inlägg
Såg att du skrev det på filmens sida. Tycker själv mycket om alla säsongerna, sista säsongen överraskar och knyter igen säcken på ett väldigt bra sätt tycker jag. Hade svårt för femte säsongen första gången jag såg den, men jag har börjat tycka om serien som totalitet ju mer jag har sett den. Visst kan man invända att avslutningen är lite väl sentimental, men det tycker jag man kan ta, då den aldrig lämnar sina karaktärer för det sentimentala, det känns befogat på något viss. Älskar hela serien men skulle nog ranka säsongerna som så här:

1. Säsong 2
2. Säsong 1
3. Säsong 6
4. Säsong 3
5. Säsong 5
6. Säsong 4
2249 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
2249 inlägg
Kommer inte ihåg vad det var jag ogillade med säsong 5 men hela säsong 6 var ett enda stort lerhav av tristess minns jag. Själva slutet-slutet var visserligen rätt lamt, men om det bara var det som sög hade jag inte haft några problem med serien som helhet. Hela backstoryn om ön och Jacob och Mannen i svart... SUCK. hehe, synd, för jag älskade verkligen allt fram tills dess. Är inte så haj på Lost att jag kan ranka säsongerna men jag diggade 4an som tusan. 
3306 inlägg
för i svar på Anton s inlägg
3306 inlägg
När såg du den senast? Du borde se om den tycker jag, känns som en serie det nästan är ett måste att se minst två gånger. Tyckte själv illa om säsong 5 första gången jag såg den för att jag tycker den genom (spoiler) tidsresor lämnade sina premisser och att det var ett okreativt sätt att vissa exposition om dharma. Men har insett mer och mer att ön i någon mån är huvudkaraktär, det är då lättare att acceptera att ön vissas bortom karaktärerna, även fast jag anser att karaktärerna är seriens största behållning. Vad är det som stör dig med backstoryn? Intressant att tala om kritik av lost på ett djupare plan, från dom flesta är ju ungefär kritiken "man får ju inga svar!". Tycker också om säsong 4, hela idén om att man ser karaktärerna efter att dom lämnat ön är intressant. Dock känns den något ofärdig, om jag inte missminner mig var det komplikationer med bolaget som gjorde att säsongen kortades ner.
11107 inlägg
för
11107 inlägg
herrejävlar. 2016 och folk pratar om lost.

just när man trodde mz inte kunde bli sämre.
3306 inlägg
för
3306 inlägg
LOST ÄR TIDLÖST DITT MÄHÄ
2249 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
2249 inlägg
Jag tror det var ca 3 år sedan jag såg den, och då jag såg jag den för första gången i sin helhet. När den ursprungligen sändes på tv4 såg jag de två första säsongerna, sedan bytte de sändningstid och det blev att jag missade här och där och sen var man ju helt LOST när man försöker kolla igen. Så ja, tre år sen typ. 

Jag kan nog inte gå in så mycket djupare tyvärr, för jag minns inte några detaljer. Kommer ihåg att jag tyckte backstoryn i säsong 6 kändes som en helt annan serie produktionsmässigt. Manus och skådespeleri var riktigt dåligt, något försök till fantasy-mytologi som föll helt platt. Jag gillade mycket av idéerna (typ tidsredandet) men som resultat blev vi tvugna att hänga med massa karaktärer som inte var lika intressanta och välutvecklade som originalcasten, vilket var lite tråkigt. 

Fortfarande 4/5 på serien som helhet. 
11107 inlägg
för
11107 inlägg
på tal om lost

påminner mig om låten lost in america med alice cooper!

I can't get a girl
'Cause I ain't got a car
I can't get a car
'Cause I ain't got a job
I can't get a job
'Cause I ain't got a car
So I'm looking for a girl with a job and a car
Don't you know where you are
Lost in America
I got a mom but I ain't got a dad
My dad's got a wife but she ain't my mom
Mom's looking for a man to be my dad
But I want my mom and dad to be my real
mom and dad
Is that so bad
Oh, I think I've been had
726 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
726 inlägg
Var det inte strejk bland manusförfattarna som gjorde att det blev strul med säsong 4? Det påverkade ju inte bara Lost om jag kommer ihåg det rätt..

Hur som helst, en omtitt på Lost skulle jag också vilja köra. Frågan är bara om man har tiden till att se allt igen... Har sett hela serien två gånger och den var lika fantastisk båda gångerna. Hade också lite problem med tidresorna till en början, men ser ändå säsong 3 som den svagaste. I säsong 3 så fick man så mycket svar om "The others" vilket gjorde att man tappade det mystiska med dessa karaktärer.
3306 inlägg
för i svar på Willimons inlägg
3306 inlägg
Just det, det stämmer.

Lost är lite jobbigt för mig att se om, för jag blir verkligen besatt av den. Men ganska underbart också. Jo, det kan jag hålla med. Samtidigt var det oundvikligt, man kan inte hålla på mystik hur länge som helst, serien behövde fokusera på annat. Gillar säsong tre mycket på grund av att dom gör en sista fördjupning angående mer obskyra saker ifrån karaktärernas tidiga liv...
726 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
726 inlägg
Jo jag kan köpa att man tillslut var tvungen att visa vilka "The others" var, men personligen hade jag valt att visa det i mindre doser. Men det är väl en smaksak.

Dessutom anser jag att en annan svaghet med säsong 3 är just fördjupningen hos karaktärerna. Jag tyckte att många karaktärer redan hade fått tillräckligt med speltid, och att dessa bakgrundshistorier inte längre var intressanta - framförallt Kates. Så med andra ord, vi tycker helt olika angående detta! :D

Om jag ska rangordna säsongerna så får det nog bli följande:

1. Säsong 1
2. Säsong 2
3. Säsong 6
4. Säsong 4
5. Säsong 5
6. Säsong 3
3306 inlägg
för i svar på Willimons inlägg
3306 inlägg
Dom flesta av tillbakablickarna i tredje säsongen är inte nödvändiga för serien i sin totalitet, men i och med att karaktärerna är så intressanta tycker jag även deras mindre plotdrivna bakgrund också blir det. Det finns många riktigt starka tillbakablickar tycker jag så som när Jacke våldgästar sin pappas alkoholist-möte, när vi får bakgrunden till varför Locke sitter i rullstol (vilket ju faktiskt är en nödvändig tillbakablick), så har vi ju Ekos tillbakablick och för att inte glömma Charlies topp-fem ögonblick i sitt liv...

Vi har ganska lika listor då, säsong 1 och 2 är väldigt jämbördiga...
726 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
726 inlägg
Det var ett par år sedan jag såg Lost, så får erkänna att jag nog inte kommer ihåg exakt i vilken säsong som de olika bakgrundshistorierna visades. De tillbakablickar du pratar om minns jag dock som starka, så visst säsong 3 hade helt klart sina starka sidor. Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt tycker att säsong 3 är dålig, tvärtom. Lost är en av mina favoritserier någonsin, där säsong 3 är den minst fantastiska, men fortfarande väldigt bra :)

3306 inlägg
för i svar på Willimons inlägg
3306 inlägg
Jag förstår. Efter dom två första säsongerna var man dessutom ganska bortskämd på serien. Säsong 3 är ju mycket en övergång till att behandla öns historia och dylikt.
726 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
726 inlägg
Det är mycket möjligt att jag ändrar mig om säsong 3 om jag nu skulle få för mig att se om den. Scrollade igenom avsnitten på imdb för att friska upp minnet och insåg att den har några helt fantastiska avsnitt. "Through the Looking Glass", är t.ex ett av de absolut bästa avsnitten jag någonsin har sett, alla serier räknade. 
3306 inlägg
för i svar på Willimons inlägg
3306 inlägg
Ja, finns många guldkorn. Hur dom knyter (spoiler) ihop Sawyers och Locks bakgrunder är en av dom mest geniala sakerna i serien tycker jag exempelvis.
726 inlägg
för i svar på MrKanes inlägg
726 inlägg
Jo det finns guldkorn i varje säsong. Nu när jag tänkt igenom saken så kanske jag byter plats på säsong 3 och säsong 5 på min topplista. Säsong 3 har fler minnesvärda avsnitt som väger upp helhetsintrycket, jämfört med säsong 5. Får försöka att planera in att se om det här snart nu, hur man nu ska hinna med det. 117 avsnitt betar man ju inte av på en kväll direkt...
3306 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
3306 inlägg
Gjorde ett försök att lista mina tio favoritscener. Finns ju så många olika, sådana som är drivande för storyn etc., men ska jag välja tio blir det framförallt dom karaktärsdrivande. Karaktärerna är ju som bekant det primära i Lost:


  1. ”Why have you doné this to me?!” (säsong 1, avsnitt 19, Deus ex machina)
    https://www.youtube.com/watch?v=IyGAhJ971No

  2. ”What about me?” (säsong 5, avsnitt 17, The Incident)
    https://www.youtube.com/watch?v=li1pDiTbh-I

  3. "I need to revise my statement" (säsong, 1, avsnitt 11, All the best cowboys have daddy issues)
    https://www.youtube.com/watch?v=HXB-w0aS-8E (32:00)

  4. ”The reason we´re here” (säsong 6, avsnitt 15, Across the sea)
    https://www.youtube.com/watch?v=fTZlhWdtT2M

  5. ”No forgivnes” (säsong 3, avsnitt 5, The cost of living)
    https://www.youtube.com/watch?v=4wyuJfi6ihc

  6. ”Don´t tell me what i Can´t do!” (säsong 1, avsnitt 4, Walkabout)
    https://www.youtube.com/watch?v=ZYfKHVdmjzQ

  7. ”It´s never been easy!” (säsong 2, avsnitt 3, Orienttation)
    https://www.youtube.com/watch?v=blBDxrxWqyY

  8. ”Do you wanna go to hell?!” (säsong 3, avsnitt 19, The Brig)
    https://www.youtube.com/watch?v=kB2bCaPRciM

  9. ”I´m sorry” (Säsong 2, avsnitt 20, Two for the road)
    https://www.youtube.com/watch?v=O_XUy_-yQBI

  10. ”Somethings tells me he never got around to making that call” (säsong 1, avsnitt 24)
    https://www.youtube.com/watch?v=45If9L0MxDI


3306 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
3306 inlägg
Jag har under det gångna dryga halvåret än en gång sett om "Lost", skälet till att det inte tog mindre än en månad (vilket det gjort tidigare) är för att jag sett den i sällskap. Detta låga tempo gjorde att jag kunde fokusera mer på avsnitten i sin enskildhet. Efter att jag sett klart den fick jag en vild idé om att göra en lista med värst-till-bäst av alla avsnitt. Jag kommer lägga upp elva inlägg här där jag listar tio avsnitt. Jag börjar nu med topp 110-101 (dubbel-avsnitt klassificerar jag som ett) och med detta följer motiveringar och ett klipp. Vore kul om någon mer som har koll på Lost-avsnitten gjorde en liknande lista. Här följer hur som haver passage 1, som innehåller något så ovanligt som kritik av Lost ifrån mig (jag behöver väl knappast förtälja att detta innebär spoilers, så se den innan du läser för allt i världen):


    111. Stranger in a strange land (säsong 3, Avsnitt 9. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=atmbbrBtTJU
Det enda dåliga Lost-avsnittet. Säsong tre är en mycket ojämn säsong, ett återkommande problem är att det mest relevanta ifrån huvudkaraktärernas backstorys redan har berättats, i flertalet fall lyckas det dock berättas intressanta detaljer som knyter ann till det som händer på ön. Detta avsnittet jobbar i motsats emot regeln i Lost - nämligen regeln att låta vad som sker på ön orsaka vad vi får se ifrån en karaktärs förflutna - här får istället ön anpassa sig; de andra har nämligen ett straff som går ut på att de brännmärker en person, i detta fall Juliet, vilket ska återknyta till Jacks tatueringar (att de andra har kroppsbestraffningar är inget som framkommer någon annanstans). Att Jack har tatueringar är ett knepigt och något onödigt val, något som Kate poängterar är malplacerat redan i början: när manusförfattarna bestämmer sig för att göra ett helt avsnitt om dem önskar jag att han aldrig hade haft dem. Och så slutet: en random tant ifrån de andra säger ”´han går bland oss, men han är inte en av oss´, det är vad tatueringarna säger” och Jack svarar ”det är vad de säger, men inte vad de betyder”... Nähä?


    110. Ji yeon (säsong 4, avsnitt 7. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=yl_okyg295I
Ett förvisso starkt avsnitt där vi får reda på den chockerande nyheten att Jin är död, dess problem är dock två: avsnittet försöker på ett något krystat sätt få oss att tro att Jin lever och för det andra att Jin faktiskt inte är död, två lögner som motsatslagen tycks säga inte kan vara verksamma samtidigt, men detta trotsar givetvis Lost. Avsnittets styrka ligger alltså i dess lurendrejeri, vilket gör det till ett av dem svagare avsnitten.


    109. This place is death (säsong 5, avsnitt 5. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=Q5FMGuG3kuM
Att Sun och Jin är de två huvudkaraktärerna som jag gillar minst i Lost blev tydligt när jag gjorde den här listan, beträffande detta avsnittet är det dock inte deras fel. Problemet är att Jin träffar Rousseau och detta är enda gången, vad jag kan komma på, som tidsresandet skapar logiska luckor. Den stora frågan är: varför känner inte Rousseau igen Jin i dem föregående säsongerna? Vi får reda på att när tidsresandet sker försvinner bara personen i tomma intet, en person som bara går upp i rök är, tycker jag i alla fall, värd att lägga på minnet. Denna logiska lucka hade jag kunnat acceptera om det vore för ett gott ändamål, problemet är att vi redan vet allt vi får reda på om Rousseau, detta är enbart en visualisering av vad vi känt till sedan första säsongen. Avsnittet är dock bättre än det föregående på grund av att det har en riktigt stark scen i sig, nämligen när Charlotte, döende, berättar för Daniel att en man skrämde henne på ön som liten och att hon tror att den mannen är Daniel och detta med slående skådespeleri! Därför valde jag den scenen, hade den varit representativ för avsnittet skulle detta varit på topp trettio, men tyvärr...


    108. The glass ballerina (säsong 3, avsnitt 2. Sun)

https://www.youtube.com/watch?v=iycNhu8T1k8
En förvisso stark bakgrundsberättelse om Suns otrohet med en man med ett mycket tragiskt öde (som finns att bevittna i klippet), problemet är det som sker på båten. Att Sun, Jin och Sayid vakar med båten (när Jack, Sawyer, Kate, Michel och Hurley ger sig av till de andra) bidrar inte till mycket gott, vad det bidrar till är att Sun skjuter en kvinna av de andra vilket skapar en kedjereaktion där hennes man vill hämnas på Sawyer; detta är något långsökt och överdramatiskt och detta drama verkar genom sju avsnitt framöver. Alltså är detta något av en tsunami och är starten på den enda bristande konflikten i säsong 3.


    107. Whatever the case my be (säsong 1, avsnitt 12. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=PP3GbX9yX44
Jag gillar att avsnittet är filmiskt, det finns både Pulp fiction-väskan och Citizen Kane-rosebuden i den. Vad som sker på ön är substansfullt, ett frö till Sayid och Shannons relation sås och Rose försöker hjälpa Charlie att göra något efter att han nästan dog och sedan Clarie är kidnappad. Vad som gör detta avsnittet till första säsongens svagaste avsnitt är att Kates bakgrundsberättelse är överdriven, hon begår ett bankrån och utsätter mängder med människor för fara för att komma åt ett leksaksflygplan, detta är något empatistört, självdestruktivt och självupptaget. Jag hade gärna sett ett avsnitt om leksaksflygplanet (det är en bra rosebud), men inte att Kate gick så långt ifrån sina karaktärsdrag. Dessutom finns det lite onödigt drama mellan Kate och Jack, som går att se i klippet, där Kate dessutom spoilar sitt nästkommande avsnitt.


    106. The other woman (säsong 4, avsnitt 6. Juliet)

https://www.youtube.com/watch?v=QcJMJaWQ-rk
Detta avsnittets problem är framförallt det som sker på ön, där Juliet ska stoppa Daniel och Charlotte ifrån något de inte ens tänker göra, en pseudokonflikt således . Vad som sker i Juliets tillbakablickar är intressant och det är alltid kul att få se hur de mytomspunna de andra levde sina liv, däremot kommer detta avsnittet för sent; vi får följa Juliet samtidigt som Ben skickat iväg Godwin (mannen som spionerade på Ana Lucias gäng), en karaktär som egentligen inte har varit aktuell på två säsonger. Att Ben tycks vara förälskad i Juliet är en fin fördjupning av Ben och manifesteras rörande och penibelt i den länkade scenen. Ett till problem med detta avsnittet är att det bryter upp säsongens koncept med framåtblickar. Detta avsnittet hör helt enkelt inte hemma i säsong fyra.


    105. … And found (säsong 2, avsnitt 5. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=QR8JnoyrbaE
Skälet till att Sun och Jin inte tar tag i mig så mycket som seriens andra karaktärer tror jag är för att deras motivationer är så homogena, Jin vill ha Sun och Sun vill ha Jin. Dessutom konkurrerar deras kärlekshistoria med kärlekshistorier som är betydligt starkare, så som Desmond och Pennys. Efter säsongens fjärde avsnitt, som var ett lågmält avsnitt om Hurley, skulle detta avsnitt behöva höja tempot, istället sänks tempot och ploten är inte lika relevant som för det föregående avsnittet. Istället är det en sidohistoria där Sun tappar bort sin vigselring. Till slut blir den funnen och vi får se hur Sun och Jin möttes, via att gå in i varandra, fint men ganska ordinär romantik. Däremot vill jag uppmärksamma titeln som är härligt kreativ, det är en fortsättning på ”... In translation” där Sun och Jin skiljs åt, här möts de, till trots att de beträffande lokalitet är skilda åt. Jag vill även slå ett slag för den vackra musik Sun och Jin har, som jag här länkar till.


    104. Every man for himself (säsong 3, avsnitt 4. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=mfVs_ezacog
Säsong tre börjar starkt, men sackar lite efter det första avsnittet. Här får vi förvisso referenser till ”Möss och människor”, men likt ”Ji yeon” bygger avsnittet på lurendrejeri (här dock i berättelsen, vilket gör det mer försvarbart), där Sawyer blir lurad av Ben. Avsnittet bekräftar även att Sawyer har varit en lurendrejare, denna gång via hans fängelsevistelse, något som två föregående avsnitt har berättat på mycket mer träffande vis. Vi får veta att Sawyer har en dotter, detta har dramatisk effekt men inte så stor effekt för ploten, vilket gör att jag hade föredragit att stryka det. I övrigt är avsnittet något för isolerat, vad vi dock får veta som är betydelsefullt är att det finns två öar. Den andra ön, hydraön som den kallas, kan här tyckas onödig men visar sig vara ett mycket skickligt drag av manusförfattarna i säsong fem, där det behövs två tidszoner...


    103. The package (säsong 6, avsnitt 10. Sun och Jin)

https://www.youtube.com/watch?v=m6xAQbOlHXo
Första avsnittet ifrån säsong sex på listan, en underbar säsong med temat försoning eller nåd. I skenet av denna tematik är detta avsnitt något oklart, att Locke inte tror på mirakel, att Jack har en son och att Sawyer är polis är alla tre exempel på försoning med sina demoner i den ordinarie verkligheten, men att Sun och Jin inte är gifta är knappast ett exempel på detta tema. Det är dock en spännande flashback som faktiskt inte – vid tanke på att avsnittet handlar om Sun och Jin – är i den romantiska genren, utan snarare i actiongenren; avsnittets största problem är Suns krystade konflikt på ön som går ut på att hon glömt engelska; något som inte bidrar med något substantiellt, utan mest är konstigt.


    102. LaFleur (säsong 5, avsnitt 8. Sawyer)

https://www.youtube.com/watch?v=McC5MJd5KGk
Jag tycker inte det var ett misstag att flytta karaktärerna till 1970-talet, däremot tycker jag vi få se för mycket av dharma och just aspekten av att Sawyer, Juliet, Jin och Milles är integrerade i dharma är inget jag uppskattar. Sawyer är en ganska tråkig karaktär som lycklig, de lyckas inte etablera något substitut för hans olycka, ett tema jag gärna sett mer av är: Sawyers främsta identitet har varit att han ska hämnas (och detta sedan han var ett barn), vem är han när han har fått sin hämnd? Likt Sun och Jins romans tycker jag inte heller att Sawyer och Juliets står ut tillräckligt mycket. Den blir dessutom något avmätt vid tanke på att Kate tycks vara Sawyers egentliga intresse, något som Sawyer – i det länkade klippet – försöker intala sig ej är fallet.

Fortsättning följer

LOST
3306 inlägg
för
(inlägget har redigerats)
3306 inlägg

    Passage 2:


    101. Something nice back home (säsong 4, avsnitt 10. Jack)

https://www.youtube.com/watch?v=YdCDJ3jD0f0
Utöver det nämnda avsnittet ”Stranger in a strange land” har Jack alltid starka tillbaka och framåtblickar, detta avsnittets problem är det som sker på ön där Jack får blindtarmsinfektion, detta är ingen dålig plot, men den tillför inte särskilt mycket. Utöver detta så hotar dessutom Jin Charlotte med att misshandla Daniel, vilket är något omotiverat, kanske är det tur att Jin inte kan tala med någon som förstår honom mer än Sun... På plussidan är dock att detta avsnittet planterar Jacks förfall (i efterhand) och tillika så är detta Claries sista avsnitt på väldigt länge.


    100. D.O.C. (säsong 3, avsnitt 18. Sun)

https://www.youtube.com/watch?v=v7iBPI5Cvpw
Suns historia om graviditeten gör henne (och Jin) till mer relevanta karaktärer, då deras öden härmed blir relaterade till ön, beträffande detta är avsnittet starkt och betydande och har det delikata dilemmat: antingen är barnet Jins och Sun dör eller så är barnet inte Jins och Sun dör inte. Här fortsätter även berättelsen om Naomi, som är av yttersta vikt. Problemet här är dock tillbakablicken, där Jins mor utpressar Sun; detta säger inte så mycket om varken Sun eller Jin (utöver Jins skam för sin bakgrund och att Sun har hemligheter för Jin, men detta känner vi redan till). Avsnittet har en bedårande scen där Sun möter Jins far, denna är mycket rörande och lyfts av skådespelarens otroliga insats; det är även härligt att se bra fäder i Lost, men desto mer tragiskt att just denna fadern blir övergiven och att han kanske faktiskt inte är far biologiskt sett. Dessutom är denna scen dramaturgiskt enastående i position till ”... In translation”, som var två säsonger tidigare, där Jin möter sin far.


    99. Left behind (säsong 3, avsnitt 15. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=UZzkAl4REvM
Att Kate och Juliet vandrar omkring i djungeln i handklovar är inte allt för intressant, här reduceras dessutom rökmonstret till ett drivmedel snarare än den dramatik som det är värt. Likt föregående avsnitt på listan – ifrån samma säsong – är även problemet att tillbakablicken inte är särskilt relevant, här visar det sig att Kate känner kvinnan som vi såg att Sawyer blåste i säsong två, som dessutom är modern till Sawyers eventuella barn. Som jag nämnde i ”Every man for himself” är jag inte förtjust i denna plot då den inte leder till särskilt mycket genom serien beträffande fördjupning. Dock har avsnittet relevanta delar, så som att Locke lämnar sin gamla flock för att följa med de andra. Det finns även bra irrelevanta delar, vilket består i att Hurley lurar Sawyer att vara vänlig, något som är på gränsen mellan fint och löjligt, men som ändå lutar åt det förstnämnda och visar hur många nyanser som serien besitter. Avsnittet har en oförglömlig scen där Kate möter sin mor – som så ofta är relationen till en förälder det starkaste – där försoning uteblir och ställer oss frågan: kan man hjälpa vem man älskar? Denna scen räddar dessutom upp tillbakablicken ifrån att vara allt för irrelevant, eftersom avsnittets verkan (när modern ropar på hjälp) redan är med i säsong ett, i avsnittet ”Born to run”.


    98. Maternity leave (säsong 2, avsnitt 15. Clarie)

https://www.youtube.com/watch?v=Ub3nFpJ_5IM
Vad som hände Clarie är något som tittarna har fått undra under en hel säsong, i detta avseendet ger avsnittet väldigt tillfredsställande svar. Skälet till att avsnittet hamlar, förhållandevis, så här lågt är för att jag tycker vi får veta för mycket om de andra för tidigt, detta borde vara ännu mer chockartat än vad det sedan blir i säsong tre. Planteringen är skicklig, kanske på ett sätt lite för skicklig här... Rousseaus berättelse och dödsdrift är väldigt starka inslag, tillika så när Clarie får sina minnesbilder. Utöver detta fortsätter historien med ”Henry” (Ben), där Mr. Eko känner sig tvungen och att lätta på sitt samvete och berätta om människor som han dödat ifrån de andra (och skär av tofsen på sitt skägg), när ”Henry” frågar varför han berättar det för honom svarar han ”för jag behövde berätta för någon”. Underbart!


    97. Namaste (säsong 5, avsnitt 9. Ingen)

https://www.youtube.com/watch?v=QcAFnF-e3gk
Min kritik av detta avsnittet är i stort sätt samma som av ”LaFleur”: att integrationen i Dharma är något överflödigt. Detta avsnittet är bättre eftersom mycket av andra halvan av femte säsongens tematik här etableras: kan man ändra på det som har hänt om det inte har hänt? Detta via Ben som barn, vars försmak etableras starkt via att Juliet håller Ethan som bebis. Här etableras också två olika tids-zoner, vilket är ett mycket intelligent sätt att hålla isär karaktärerna på.


    96. Some like it hoth (säsong 5, avsnitt 13. Miles)

https://www.youtube.com/watch?v=r6xr_HEiw9c
Att nå eventuell försoning med sin förälder i det förflutna är nästan så mycket Lost som det kan bli, därför gillar jag Miles enda egna avsnitt. Mitt problem med karaktären Miles är dock att han är synsk i världen utanför ön, medan Lost implicit har etablerat att världen utanför ön inte är övernaturlig, det kan hända märkliga skeenden (så som spåmannen som manipulerar Clarie till ön samt miraklet som Eko undersöker), saken är den att dessa skeenden alltid är ambivalenta och aldrig definitiva. En till sak som drar ner detta avsnittet är att förklaringen till numren på luckan är underväldigande, förvisso får vi en mer tillfredsställande förklaring till numren i säsong sex; men flera aspekter i Lost har både en ödesmättad förklaring och en realisering av detta öde (så som planets krasch), beträffande realiseringen är detta den sämsta förklaringen av ett stort mysterium i Lost. Mer intressant vore att veta hur numren färdades ifrån ön till Hurleys mentalsjukhus. Till trots denna kritik så vinner detta avsnitt på att det drar igång mycket för den häpnadsväckande finalen: så som Bens försvinnande och Daniels återkomst.


    95. Born to run (säsong 1, avsnitt 22. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=QVE-ZkQu1yE
Här sker många betydande saker, konflikter om vilka som ska med på flotten och Locke visar luckan för Jack. Kate har här sitt tredje avsnitt som är orsaken till den verkan vi redan bevittnat i ”Whatever the case my be”. Att vi redan vet mycket om tillbakablicken gör detta avsnittet något repetitivt och den dramatik som följer av Mikaels sjukdom (skapad av Sun och Kate, vars egentliga offer var Jin) leder inte till särskilt mycket. Alltså är huvudkonflikten i avsnittet något isolerad. Den innehåller dock starka scener med Kate, hennes mor och Tom; dock skriver scenen när Kate och Tom lyssnar på ett band av sig själva oss något på näsan, där Tom förklarar att Kate alltid vill rymma. Dock en underbar bild av ett trädd, två kor och bilen som kör iväg, som finns i slutet i klippet.


    94. I do (säsong 3, avsnitt 6. Kate)

https://www.youtube.com/watch?v=WIhZQ9LNOm0
Ännu ett Kate-avsnitt där vi får se hennes (korta) tid som gift. Skälet till att detta avsnittet inte hamlar så högt är på grund av samma problem som fanns i ”The glass ballerina” som fortsätter här, nämligen mannen som vill hämnas på Sawyer, vars motivation är något grumlig. Avsnittet vägs dock upp av den spänning Bens operation innebär, Locke får även tecken av Mr Ekos pinne, som är betydelsefullt...


    93. Fire + water (säsong 2, avsnitt 12. Charlie)

https://www.youtube.com/watch?v=g86E_Dc_CYI
Charlies sämsta avsnitt, att Charlie har ett behov av att behövas och att ha en plats berättas i hans andra tillbakablick i säsong ett på ett sätt som förankras mycket tjusigare i huvudhistorien. Dock har avsnittet många kvaliteter, där Charlies drömmar är oerhört vackra och obehagliga. Avsnittet är dock svårt att placera då drömmar i Lost ska berätta något om ön eller något fundamentalt om karaktären själv, vad berättar dessa drömmar? Är Aron i fara, är det kanske Kate som är boven? Finns det implikationer på att Hurley är den nästa Jacob (då han är i munkkläder)? Tycker för övrigt att Lockes grymma beteende emot Charlie är något omotiverat, visst att Locke har en destruktiv sida men denna skepnad av den kommer ifrån ingenstans: varför häpnar han inte med Charlie över att ön är full av jungfru Maria statyer fulla av heroin? Skulle självaste Locke vara så sugen på att moralisera framför att ta reda på sanningen? Kontenta: avsnittet väcker flera intressanta frågor, men fleras eventuella svar tycks allt för oklara.


    92. The beginning of the end (säsong 4, avsnitt 1. Hurley)

https://www.youtube.com/watch?v=zmwTfDqTi9g
Avsnittets titel signalerar verkligen vad det är frågan om, här inleds del två av två av Lost där Jack och Locke splittras upp. Dessutom försöker Jack skjuta Locke! Det är den första säsongen som inte öppnar med Jack som huvudkaraktär, istället följer vi Hurley som genom hela serien blir mer och mer betydelsefull. Hans framåtblick är mycket stark, där han hamnat på mentalsjukhus igen. Han håller även en fin monolog om Charlie där Charlies geniala signatur löper i bakgrunden en sista gång. Till trots all denna intensitet har avsnittet något svårt att sätta tonen och första halvan är ganska sävlig, vilket gör det till den sämsta Lost-säsongs-inledningen.

Fortsättning följer

LOST
Du måste logga in för att kunna skriva i tråden. Att skapa ett konto är gratis och går blixtsnabbt. Logga in för att svara i tråden