Vad gör vi nu? 2011

På den libanesiska landsbygden ligger en isolerad liten by som hittills är förskonad från det omgivande inbördeskrigets fasor. I detta mikrokosmos är befolkningen jämt fördelad på muslimer och kristna och ännu skjuter ingen på sin granne; imamen och prästen predikar tolerans och jämlikhet för sina respektive flockar, borgmästaren är en rund och rolig liten gubbe.

Den sömniga idyllen störs emellertid när nyhetssändningar förmedlar de stora sammanhangens allvar utifrån, och en grupp bykvinnor tvingas slutligen att gå samman för att förhindra att religiösa motsättningar förvandlar lunken till blodbad även här.

Auteur Nadine Labaki använder publikfrieri och humor för att presentera ett svårt och allvarligt ämne. Mot en sådan angreppsvinkel kan man ha invändningar, eller så kan man låta sig avväpnas av charmen och omedelbarheten i tilltalet. När Labaki så uppenbart som här vänder sig till de stora massorna – ”Vad gör vi nu” har rosats med ett antal publikpriser på olika festivaler – väljer jag det senare förhållningssättet. Tjo och tjim och eftertanke i samma paket; det är en film med en egen röst som aspirerar på att vara folklig. Värre Oscarsbidrag har man definitivt sett, exempelvis en med ordet ”Himmelen” i titeln.