Twilight Portrait 2011

Hon spelar själv huvudrollen som Marina, som våldtas av flera polismän. Hon förändras, föga förvånande, och bestämmer sig för att leta upp gärningsmännen. Det är då historien tar en mer oväntad vändning. Det är då hennes hämnd får ett annorlunda uttryck.

I händerna på Angelina Nikonova, regissör och medförfattare, utvecklades "Twilight Portrait" till någonting mer, någonting tvetydigt, någonting mycket mer intressant än en simpel hämndhistoria. Och jag vill inte kasta skit på hämndhistorier, älskar dem och en del av mig hade hoppas på en sådan här, men samtidigt lyckas den här versionen av händelserna leverera fler tillfällen till eftertanke och så mycket mer obehag.

"Twilight Portrait" är filmad i HD med stillbildskameror (ja, videofunktionen har förstås utnyttjats, kanske bör förtydligas, gissningsvis är det systemkameror som har använts) och jag gillar effekten. Den speciella visuella stil, den jag själv ogillar, som ofta följer med filmer filmade i HD (om man inte är exempelvis David Fincher) finns här men inte tydligt. Nikonova lyckas förmedla det skitiga, emellanåt nästan dokumentärt, i ett modernt korrumperat Ryssland, med den påverkande tydligheten hos en ständigt närvarande kamera.