Trespass 2011

Paret Miller är i en kris. Kyle (Nicolas Cage) är ständigt upptagen med jobbet medan Sarah (Nicole Kidman) försöker uppfostra deras rebelliska tonårsdotter. Familjen får dock annat att bekymra sig för när ett gäng våldsamma inbrottstjuvar tar över deras lyxiga villa och begär en lösensumma. Men allt - och alla - är inte vad de verkar och allt eftersom kvällen urartar avslöjas hemligheter och stämningen blir allt mer hotfull.

Schumacher är en kompetent men förskräckligt ojämn regissör. Trots klockrena pärlor som "Falling Down", "Klienten", "Juryn" och "Phone Booth" har han lika ofta trampat i klaveret med en rad pinsamma bottennapp. Med den här återgår han till den hektiska thriller han hanterar bäst och filmen är inte lika usel som hans värsta men långt ifrån något mästerverk.

Mycket faller på skådespeleriet och manuset. Filmen hade troligen gynnats av mindre kända namn snarare än sin lite malplacerade stjärnduo som kämpar med illa skrivna roller. Att Cage (vars riktigt bra filmer kan räknas på tio fingrar) spelar över känns snarare som ett faktum än undantag men stackars Kidman (som fick en uppsving från sin svidande svacka med "Rabbit Hole" i fjol) bör granska manusen bättre i fortsättningen.

För manuset haltar rejält. Författaren Karl Gajdusek (som tidigare skrivit TV-serien "Mitt liv som död") är inte dålig men försöker för mycket. Det är så mycket "oväntade" tvistar och överraskningar att troävrdigheten nästan offras helt och fokuset ofta tenderar att hamna på fel historier. En av filmens centrala psykopater (Cam Gigandet) är maniskt besatt av Kidmans karaktär men relationen skildras endast i några få, korta scener.

Vad Schumacher gör bäst är att iscensätta spännande situationer och här klickar det stundtals till i några riktiga nagelbitarögonblick. Det finns hela tiden en hetsig stämning som byggs upp och karaktärernas bakgrundshistorier skalas av lager för lager. Man rycks med, men oftast bara för stunden. Man saknar ett övertäckande engagemang att dras med i.

Denna lite misslyckade film blir tyvärr aldrig den förstklassiga lyxthriller man hoppats på. På ett sätt har man ansträngt sig för mycket, med alla tvistar blir det för rörigt och ologisk och man bryr sig aldrig riktigt om karaktärerna. Men stundtals är det riktigt spännande, rent tråkigt blir det aldrig och Gary Oldman-kopian Ben Mendelsohn ("Animal Kingdom") och Gigandet får chansen att lysa lite.