Gandu 2010

Regissören Kaushik Mukherjee, som även går under namnet Q, har kallats Indiens Gaspar Noé och att han vill provocera med ”Gandu” råder det inga tvivel om. Den är så långt ifrån den indiska klassiska bollywoodfilmen som man kan komma. Filmad i svartvitt och med sexscener där absolut ingenting döljs innebär att den garanterat inte kommer att visas på bio i Indien.

Det är snabba tempoväxlingar i filmen. Från ett långsamt och desperat vardagsliv där Gandu föraktar allt och alla till aggressiva raplåter och hallucinationer. Det märks att Mukherjee har gjort musikvideor tidigare. Hela ”Gandu” är som en enda lång väldigt förvirrad musikvideo. Snyggt javisst, men man kommer inte långt genom att bara vilja provocera. Många scener känns som att de bara är där just för att röra upp känslor vilket bara blir tråkigt. Ju längre filmen går desto mer utflippad blir den, tyvärr alldeles för mycket för att man ska orka bry sig om Gandus öde.