The Walking Dead 2010-
Drama Skräck Thriller
USA
45 MIN
Engelska
The Walking Dead poster
Synopsis
Rick och hans grupp kämpar mot både de levande döda och mot de levande för att försäkra sin överlevnad. Efter att de har gjort sin bostad säker igen efter några bekymmer så har de återigen problem med de levande människor som finns kvar därute. Rick ställs inför svåra val som kan riskera sina vänners liv och sitt hems säkerhet. Konflikter blossas upp mellan Rick och samvetslösa människor och han inser att enda sättet att få slut på det här är med ett krig. Ett krig som kommer avgöra deras liv för alltid...
Ditt betyg
3.8 av 1,852 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
SÄSONG
1
2
3
4
5
6
7
SÄSONG 1
SÄSONG 2
SÄSONG 3
SÄSONG 4
SÄSONG 5
SÄSONG 6
SÄSONG 7
01
Days Gone Bye
2010-11-01
02
Guts
2010-11-08
03
Tell It to the Frogs
2010-11-15
04
Vatos
2010-11-22
05
Wildfire
2010-11-29
06
TS-19
2010-12-06
Recensent
11 april 2016 | 23:00

Ond, bråd, levande död

“The Walking Dead” har sedan 2010 gjort en kraftigt växande publik svårt beroende av välproducerad zombieslakt och ångestladdad dramatik. Näringskedjan är förvrängd och en återstående spillra av mänskligheten kämpar för överlevnad i en mardrömslik tillvaro där Andrew Lincoln ändå har snygg skäggstubb. (Recension av säsong 1-6.)

Det är bedövande tråkigt med zombies, tycker jag. En nära vän är av samma åsikt. Vi följer båda ”The Walking Dead” med ett intresse som gränsar till besatthet och ofta tar sig uttryck i timslånga diskussioner om varje enskilt avsnitt. Ibland enas vi om att TV-serien är fantastisk trots snarare än tack vare grundidén om en zombieapokalyps. För de odöda och mycket glupska odågorna i ”The Walking Dead” kan ju, om man hårddrar det, ses som en allegori för snart sagt vilket domedagscenario som helst. En ebolaepidemi, en atomvinter eller bara gränslös anarki, en fyrdubbling av antalet yrkesverksamma lapplisor på Stockholms gator. 

Poängen är vad de framtvingade levnadsvillkoren gör med de utsatta individerna, skildringen av ett globalt och aldrig uppehållande kristillstånd och hur moral och föreställningar om medmänsklighet slits i trasor av socialdarwinism och blodtörst. 

Den hygglige småstadssheriffen Rick Grimes är en perfekt karaktär att utsätta för ett sådant bottenlöst helvete, och slaget om hans mänsklighet har vid flera tillfällen varit nära att gå förlorat. Manusförfattarna lyckades på ett sömlöst sätt kompensera för förlusten av hans bästa vän och ärkerival Shane, när denne väl fick bita i gräset efter ett ofrånkomligt klimax av den konflikt som värkte genom seriens första del och innefattade Ricks hustru Laurie. När The Governor i David Morrisseys magnetiska gestaltning sedan lade korten på bordet och presenterade sig som en ljuvlig tvättäkta skurk fortsatte Ricks vedermödor i minst lika storslagen stil. Inte så att tillvaron var bekväm däremellan på något sätt. Det är en på alla sätt härdad och betydligt mindre sentimental Rick Grimes än vad som inledningsvis var fallet. 
  
”The Walking Dead” har hittills överträffat alla tänkbara förväntningar och inte gått ner i kvalitet ens när Frank Darabont friställdes från produktionen under krångliga omständigheter. Det är en tv-serie som sällan eller aldrig kompromissar med de grundläggande skräckelementen eller med tragiken, en skoningslöst krass berättelse om ett domedagsscenario som på samma gång är lättfattligt och hårresande. Skådespelarprestationer och produktionsvärden har aldrig varit i närheten av att svikta och seriens universella tema har helt välförtjänt gjort den enormt populär.

Givetvis håller man tummarna för att det ska fortsätta så. Det finns heller ingen anledning att ta ut någon förlust i förskott. Men personligen ser jag hellre att man lämnar in med flaggan i topp när man känner att man har gjort det man kom för att göra, än att man slentrianmässigt filmatiserar nummer efter nummer av Kirkmans grafiska berättelse för att tittarsiffrorna manar till fortsättning.  

Sätt punkt innan allt blir urvattnat, som Vince Gilligan och ”Breaking Bad” så föredömligt gjorde trots att folk gladeligen hade betalat för att se Walter White lägga patiens i fjorton säsonger till.

När det gäller köttätande lik ska man såklart inte applicera en massa trista cynismer eller skymma underhållningsvärdet med naturvetenskapliga funderingar om förruttnelsens eller matsmältningens mekanik. Men även med seriens inneboende logik – borde inte de odöda förr eller senare bara falla i bitar som ett resultat av att senor, muskler, ligament, rubbet, ruttnar bort? Om de redan halvmurkna rackarna inte kan tillgodogöra sig föda och fysikens lagar gäller i övrigt?

Tydligen inte. Framme vid säsong sju framgår de dock med all önskvärd tydlighet att de odöda är trasigare och mer förruttnade än någonsin. I allt väsentligt har säsong sex varit starkare än den föregående, med en handfull riktigt nervfrätande avsnitt. Den har också bjudit på ett visst överflöd av kärleksscener och en karaktärsavveckling, nära på i alla fall, av fanfavoriten Daryl, som i princip reducerats till en sur gubbe.

Kirkman och hans medskapare har på det hela lyckats med att undvika den slentrian som en tv-serie ofta råkar ut för i det här skedet. För det ska de ha en eloge. Vad det ska ha för den cliffhanger som avslutade den sjätte säsongsfinalen råder det delade meningar om. En omgång med Lucille (storskurken Negans taggtrådsinlindande basebollträ för dem som inte vet), tycker många. Klart är att det kommer att bli en olidlig väntan för många fans.

Att säsong 7 kommer att börja med ett kompakt mörker kan vi också känna oss försäkrade om. Och det är väl precis så vi vill ha det.
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
5
Då jag som 11 åring satte mig ner med min vän och skulle kolla på en film /serie hitta vi ingen som hade så mycket spänning såklart så ville man ju Sätta på det värsta och zombies var ju ett perfekt val dock sluta det med av vi stängde då vi såg en zombie äta upp en människa. Efter en vecka satt man ju dock där igen och då konstig nog vande man sig efter ett tag och inte visste jag då att jag nu som 16 åring skulle vara nörd i den här serien. Jag börjar med Gå igenom säsong 1-2 då jag sett om dom flesta avsnitten minst 3 grr kan jag analysera dom rätt bra. Okej så vi börjad med en kort synopsis med första säsongen sedan andra. Okej så i dom första avsnitten i säsong 1 får man följa en småstadpolis vid namn Rick grimes Som i ett vanligt polis uppdrag jagar ett gäng kriminella men blir därefter skuten och hamnar i koma och när han vaknar upp så lever han helt plötsligt i en värld fullt av zombies.Då första har med sig kärleksdrama återföreningar mitt upp i allt det zombies. I Andra säsongen försöker Rick grimes med en grupp hitta ett ställe att överleva på och kunna känna sig trygga i medans ett barn försvinner människor förändrats mot de sämre och några bättre och allt detta beror på apokalypsen vansinne. I den här säsongen handlar det mycket om att återförening, kärleksdrama och mitt i allt detta zombies då. Jag kommer beskriva några karaktärer och säga vad jag tycker om dom det är förstår dom man får följa mest i juste den här säsongen. Jag börjar med huvudpersonen Rick grimes Rick grimes är innan apokalypsen en polis som har fru och en son som från det blir ledare över en grupp överlevare. Hans under dom här säsongerna förändrats mycket mer från polis - ledare då det innebär att ta mycket stora beslut. och han är en mycket intressant karaktär Jag börjar med huvudpersonen Rick Grimes Rick grimes är innan apokalypsen en polis som har fru och en son som från det blir ledare över en grupp överlevare. Hans under dom här säsongerna förändrats mycket mer från polis - ledare då det innebär att ta mycket stora beslut. Han är en mycket intressant karaktär och har en viktig roll då han är huvudpersonen i serien vilken menas med att man får följa honom mest. Skådespelaren till Rick heter Andrew Lincoln som gör ett riktigt bra jobb för det är väldigt svårt att hitta en som dom flesta gillar och inte stör sig på och då det är många som har fler huvudskådespelare som Game of Thrones. Nu till en Bi person som nästan är en av huvudskådespelare men då han kommer in senare i säsongen så är han mer som en Bi person. Jag pratar såklart om Daryl Dixon och ni som inte sett serien så är han nog den mest omtyckta karaktären av dom alla. Då han inte finns med i serietidningen så är han rätt så unik och men ni som ser honom i börjar kanske tycker att han är taskig och självisk då hans bror också är en idiot i början men återkommer lite senare i säsongen då jag ska prata om hans förändringar. Under dem här säsongerna förändras han till det bättre och kommer mer från sin bror och mer in i gruppen så att säga. Skådespelaren till Den här karaktären heter Norman Reedus och han gör också ett riktigt bra jobb att spela den här karaktären. Dom har lagt in karaktären bra i storyn då jag som läser comicsen också tänker mycket på det så riktigt bra jobb. Nu till nästa karaktär som också är en Bi person som är mycket intressant han heter Shane och Är Rick grimes bästa vän och var även med när han blev skjuten i polisuppdraget också gjort mycket annat för honom. Efter Rick hamnat i koma och apokalypsen brutit ut fick Shane ta han om hans familj men det esksalerar riktigt snabbt då Rick kommer tillbaka och sakta men säker förändrats den här karaktären till det sämre. Tror det här är den största förändringen inom serien historia och det är det jag gillar med den här serien det är förändringarna och under när dom lever i en sådan hemsk värld är det inte så konstigt. Skådespelaren heter iallafall John Bernthal och skulle inte kunna se någon Anna spela Rollen bättre det här även min favoritkaraktär då jag älskar förändringen dom gjort med honom. Nu går jag över till den sista karaktären för dem här två säsongerna och hon heter Carol.Den här karaktären får gå igenom vädligt mycket genom dem här karaktären men det gör henne också till en mycket starkare person senare i säsongen. Jag har inte mycket mer att säga än att hon också går igenom en väldigt stor förändring det kändes som att den här situationen hjälpte henne lite till det bättre.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu