Loki 2021-

Efter det annorlunda relationsdramat i "WandaVision" och den mer regelrätt actionladdade "The Falcon and the Winter Soldier", tar Marvel med oss på ett rafflande äventyr genom tid och rum med en välbekant karaktär den här gången. 

 

Serien handlar om den charmiga men slingrande brodern till Thor, Loki (spelad av Tom Hiddleston), som efter att ha snott tesserakten under händelserna i "Avengers: Endgame" blir häktad av The Time Variance Authority på grund av att han avviker från "den heliga tidslinjen". Organisationen, som har som uppdrag att styra tidens gång, skickar därmed iväg antihjälten och agenten Mobius (Owen Wilson) för att stoppa andra farliga avvikelser från att skapa kaos på tidslinjen. På vägen träffar han en av dessa, en kvinnlig alternativ version av sig själv kallad Sylvie, som han får en oväntad relation med. 

 

Som ett stort fan av "Doctor Who" och berättelser om tidsresor i allmänhet är det kul att Marvel utforskar ämnet ytterligare här, då det redan blev en del flängande mellan olika årtal i "Avengers: Endgame". Premissen med en organsiation som styr tidslinjen är kanske farligt nära den i "The Umbrella Academy", men i slutändan är det tillräckligt unikt och har den där karakteristiska och välbekanta Marvel-känslan. 

 

Tv-seriens helt klart starkaste kort utöver tidsresorna är att den Loki vi träffar i serien är en mer känsloladdad och sårbar version än den vi sett tidigare. Den upprättelsen han fick i "Thor: Ragnarök" eller händelserna fram till "Avengers: Endgame" har nämligen inte hänt den här versionen, utan är till en början samma maktgalna och nyligen besegrade skurk han är i slutet av den första "The Avengers" från 2012. Det tillåter serien att utforska den oärliga men tillika ensamma skurken på nytt, vilket den gör med råge. När Loki och Sylvie kommer varandra närmare, som i grunden är samma person med liknande livserfarenheter, får vi lära känna titelkaraktären mer än någonsin tidigare. Här får vi träffa en gud som visserligen fortfarande är lögnaktig, men som samtidigt kan visa sig sårbar och en rad olika känslor när han väl litar på någon. Ibland känns det dock som att det skämtas bort lite på typiskt Marvel-vis (tänker starkt på scenen i "Avengers: Endgame" där Thor får en chans att träffa sin mor en sista gång innan hon dog, som skrattas bort med skämt om hans vikt), även om humorn samtidigt ofta är på topp. 

 

Även kemin mellan Loki och den löjligt charmiga Mobius är träffsäker och för tankarna till den klassiska "buddy cop"-genren, även om deras relation får mindre utrymme än vad en kan tro på förhand. "Loki" är på många sätt en härlig och färgglad blandning av olika genrer och teman som tillåter äventyret att åka på både tids- och rymdresor, samtidigt som den expanderar Marvel-universumet till nya och spännande dimensioner. 

 

En mindre detalj som jag verkligen gillar är att serien har ett väldigt tydligt och återkommande ledmotiv av kompositören Natalie Holt, vilket inte är särskilt vanligt hos Marvel (förutom typ "The Avengers"-temat). Musiken är genomgående riktigt bra och hjälper till att ge tv-serien en säregen stämning. 

 

I vissa Marvel-filmer och ibland även i "WandaVision" kan vändningarna kännas en aning billiga, som är som gjort för att göra de största fansen av serietidningarna besvikna efter veckor av frenetiskt teoretiserande. "Loki" är inte helt fri från besvikelser eller fans spekulationer, men är samtidigt späckad med spännande mystik och vändningar som faktiskt levererar både välskrivna och haktappande avslöjanden. Stundtals känner jag mig lite snuvad på konfekten, då det ibland känns som att manusförfattarna inte riktigt vågar gå hela vägen. I slutändan har de i skrivande stund tre sända Marvel-serierna på Disney+ haft ett skimmer av att vara lika häftigt som på film, fast ändå inte. Det känns helt klart som att det är i filmerna de riktigt stora grejerna händer, även om tv-serierna ger en del spännande ledtrådar för vart MCU ska ta sig härnäst. 

 

"Loki" är en ljuvlig fördjupning av en av de bästa skurkarna från Marvel-universumet sprängfylld med spännande tidsresor, besök på andra planeter och förvånansvärt mycket starka känslor. Då det officellt ska komma en fortsättning känns den första säsongen visserligen en aning avknoppad, men den resan jag får följa med på under de sex första avsnitten är något av det mest kreativa som Marvel har gjort på sistone.