Budget är ett hett ämne inom Hollywood-filmskapande just nu. Storfilmer kostar mer och mer, men visar inga tecken på bättre resultat. Enligt regissören Gareth Edwards är det för att studion försöker skydda sina investeringar från botten upp och minimera riskerna på vägen. Tankesättet bakom ”The Creator” var att skära igenom dessa säkerhetsåtgärder och hålla budgeten så låg som möjligt. Slutresultatet kostade mindre än hälften av nästintill alla andra blockbusters i år – men det som hamnade på bioduken ser bättre ut än de flesta.
Produktionsmodellen som Gareth Edwards använde sig av för att göra ”The Creator” är tyvärr mer intressant än själva storyn han försöker berätta. Joshua (John David Washington) är en härdad före detta specialstyrkeagent som precis förlorat sin fru (Gemma Chan) mitt i ett krig mellan människor och robotar styrda av artificiell intelligens. Filmens titel refererar till en svårfångad A.I.-arkitekt som har utvecklat ett mystiskt vapen med potentialen att bli mänsklighetens undergång. Joshua blir rekryterad att hitta det hemliga vapnet – vilket visar sig vara en robot i form av ett litet barn.
En logisk och dramatiskt sund, om än bekant, science fiction-premiss. En stridsärrad protagonist paras ihop med ett barn med mystiska krafter i en dystopisk framtid. Flera variationer på det har man ju sett förut, men det behöver inte automatiskt skada filmens potential. Det som faktiskt skadar filmens potential är att manuset av Chris Weitz och Gareth Edwards inte verkar intresserad av att göra något nytt med dessa lånade idéer.
Joshua är en platt protagonist som liknar nästintill alla Gareth Edwards huvudroller vid det här laget. Är det inte Aaron Taylor-Johnson som Ford Brody i ”Godzilla” är det Felicity Jones som Jyn Erso i ”Rogue One”. Nu är det Joshua i ”The Creator” och prestationsmässigt saknar John David Washington tillräckligt med karisma för att bära stora delar av filmen på egen hand.
Problemet med huvudpersonerna i Gareth Edwards Hollywood-filmer landar ofta på att vi som publik saknar ett känslomässigt band med karaktären och har svårt att se påtagliga förändringar i deras resa. Från början är det inte tillräckligt tydligt vad Joshuas synpunkt på A.I. är. Är han emot A.I., är han för A.I., eller är han likgiltig och fast i ett system som tvingar honom att göra sitt jobb? Manuset saknar sedan tillräckligt många situationer som utmanar Joshuas synvinkel. Kärnan i dramat känns inte förankrad i en karaktär som växer eller förändras.
Det finns ett ärligt försök att göra ”The Creator” till en riktigt känsloladdad upplevelse. Det finns uppoffringar, smärta, förlust, längtan och allt spelas med typiskt storslaget Hans Zimmer-musik – men i utförandet känns det inte lika påverkande som filmen framstår. Något som förmodligen beror på att manuset helt enkelt inte har lagt särskilt mycket mening bakom orden. Den vet vad vi borde känna i dessa stunder, men den vet inte riktigt hur filmen ska ta oss dit.
Men, ”The Creator” är en riktigt stark teknisk prestation där Gareth Edwards får stämpla varje scen med allt vi har kommit att känna igen från regissören.
Varje scen är packad med kreativa designer och gripande bilder som fångar skalan av massiva science fiction-strukturer på ett sätt som väldigt få moderna filmer klarar av. Man glömmer aldrig att Edwards själv har en bakgrund inom visuella effekter – han vet hur man får det digitala att kännas verkligt.
Istället för att lägga allt krut på green screens eller LED-videoväggar reste produktionen runt överallt i världen för att filma på riktiga platser med riktiga miljöer. I en tid där Marvel rutinmässigt filmar även de vanligaste scenerna mot en digital bakgrund eller på en parkeringsplats är det en nypa frisk luft att se en väldigt action och sci-fi-orienterad blockbuster som ändå drog ut i verkligheten för att fånga sin påhittade värld.
Det vi lämnas med är en underhållande och visuellt slående storfilm som ändå inte lyckas nå fullt upp till sin potential. ”The Creator” får toppbetyg för sin produktionsmodell och Gareth Edwards är en stark regissör när det kommer till att hantera komplicerade visuella effekter. Han har bara inte särskilt mycket att säga som en berättare och litar för mycket på typiska sci-fi-idéer vi redan har sett tidigare. Det betyder att filmen i slutändan lyckas kännas ganska tom.
