Ett bestulet fickur är katapulten för det våldsamma dramat i den svenska thrillern ”The Watchmaker”. Filmen utspelas i Stockholm 1968 och nästan uteslutande i urmakaren Karls (Olle Sarri) butik.
Handlingen tar sin början när den kriminelle Sebbe (Otto Fahlgren, ”Björnstad”, ”Upproret”) och hans sidekick Adam (Casper Berglund, ”Avgrunden”) stjäl fickuret från ett än så länge okänt offer.
Efter en incident beger sig den desperata duon till urmakaren för att få stöldgodset reparerat av Karl, som av rädsla först vägrar. Ju längre kvällen lider får vi veta varför…
Denna typ av simplistisk thriller känns ovanlig, nästan icke-existerande, i det svenska filmlandskapet. Det är en tät liten berättelse som vågar lita på såväl historia och karaktärer som talangerna bakom och framför kameran.
Långfilmsdebuterande regissören Jonas Lawes har tidigare gjort flera kortfilmer, inklusive ”Force of Darkness: Kylo Ren vs Darth Vader”. Här bevisar han att han med stadig hand hanterar både långfilmsformatet, thrillergenren och inte minst 1960-talsperioden.
Filmen bjuder på tät men taktfull spänning som aldrig kompromissar med rollfigurerna och deras relationer. Maktbalansen och stämningen mellan den hotfulla, kaxiga Sebbe och den känslige toffeln Adam är välbekant men tacksam.
Berglund och särskilt Fahlgren är unga talanger väl värda att hålla ögonen på. Det är dock Sarri som inte bara är filmens mest välbekanta namn utan också dess självklara stjärna.
Hans expertis i att spela lite fumliga och dumsnälla roller – oftast i komedier – anas endast här. Hans komiska tajming märks i repliker med torr humor, men det är framför allt hans sympatiska utstrålning som gör att vi engagerar oss i Karls öde.
Hanna Alström (”Kingsman”-filmerna, ”The Crown”) dyker upp och ger filmen feminin tyngd, medan Jarmo Mäkinen (”Jägarna”) och Ivan Mathias Petersson (”Jack Ryan”, ”Gåsmamman”) är pålitligt sevärda i biroller.
Det är dessutom en visuellt snygg film. Här har man gått hela vägen för att hitta och etablera 1960-talstilen, vilket gör både filmens bilder och berättelse en aning vassare.
Nicklas Åkerlunds härligt grumliga foto bidrar till den nostalgiska känslan, medan Mikael Israelssons eggande musik perfekt förhöjer spänningsmomenten. Även kostym och scenografi känns autentiska utan att överdrivas.
Bland filmens flera överraskningar känns några möjligen lite orealistiska eller förhastade. Lawes och hans team är kanske inte riktigt på David Fincher-nivå än – men som debut är detta en otroligt välgjord och sevärd sådan. Och Olle Sarri kan vi aldrig få för mycket av.
”The Watchmaker” har än så länge ingen färdig biopremiär.